Ledningen för en dagstidning förutsätter att de anställda
skall ha läst tidningen vid ankomsten till arbetet, samt att
de läser tidningen även under ledighetsdagar. Detta krav,
som kan betraktas som en skyldighet i anställningen, har en
stark tradition inom tidningsbranschen.
Journalisten måste läsa för att kunna bidra med idéer och
uppslag, samt för att genast efter ankomsten till arbetet, och
utan tidskrävande inläsning, kunna ta itu med en
uppföljning på något som står i dagens tidningar.
Tryckaren skall vara beredd att diskutera tryckkvalitén i
den senast gjorda tidningen. Annonskonsulten måste kunna
slå larm om något blivit fel med en annons.
Tidningsprodukternas kvalitet och utveckling är helt
beroende av detta kontinuerliga engagemang från de
anställda.
Detta kräver en annan typ av tidningsläsning än den som
vanliga prenumeranter eller lösnummerköpare ägnar sig åt.
Den anställde i tidningsföretaget är skyldig att yrkesmässigt
och kritiskt granska tidningen som produkt samt att ta
ställning till hur inslag i den nyss gjorda tidningen skall
påverka innehåll och utseende i den kommande.
Det går inte att inskränka läsningen till det som man
personligen är intresserad och road av.
I tidningsföretagen är tidningen ett arbetsredskap för de
anställda. Det är för tidningsledningen angeläget att de
anställda har tillgång till tidningen så tidigt på dagen som
möjligt. Det är därför nödvändigt att tidningen liksom
hittills -- utan skattekonsekvenser -- kan sändas till
bostaden.
Det förhållandet att den anställde utan skatt kan hämta
sin tidning på arbetsplatsen får inte leda till att tidningen
skattebeläggs om den sändes till bostaden.
Hemställan
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar ändra anvisningen till 32 §
kommunalskattelagen så att ett tidningsföretag får
distribuera den egna tidningen till sina anställdas bostöder
utan att detta förmånsbeskattas.
Stockholm den 25 januari 1991
Göthe Knutson (m)
Karin Söder (c)
Karl-Gösta Svenson (m)
Kjell Ericsson (c)