Ledningen för en dagstidning förutsätter att de anställda skall ha läst tidningen vid ankomsten till arbetet, samt att de läser tidningen även under ledighetsdagar. Detta krav, som kan betraktas som en skyldighet i anställningen, har en stark tradition inom tidningsbranschen.
Journalisten måste läsa för att kunna bidra med idéer och uppslag, samt för att genast efter ankomsten till arbetet, och utan tidskrävande inläsning, kunna ta itu med en uppföljning på något som står i dagens tidningar.
Tryckaren skall vara beredd att diskutera tryckkvalitén i den senast gjorda tidningen. Annonskonsulten måste kunna slå larm om något blivit fel med en annons. Tidningsprodukternas kvalitet och utveckling är helt beroende av detta kontinuerliga engagemang från de anställda.
Detta kräver en annan typ av tidningsläsning än den som vanliga prenumeranter eller lösnummerköpare ägnar sig åt. Den anställde i tidningsföretaget är skyldig att yrkesmässigt och kritiskt granska tidningen som produkt samt att ta ställning till hur inslag i den nyss gjorda tidningen skall påverka innehåll och utseende i den kommande.
Det går inte att inskränka läsningen till det som man personligen är intresserad och road av.
I tidningsföretagen är tidningen ett arbetsredskap för de anställda. Det är för tidningsledningen angeläget att de anställda har tillgång till tidningen så tidigt på dagen som möjligt. Det är därför nödvändigt att tidningen liksom hittills -- utan skattekonsekvenser -- kan sändas till bostaden.
Det förhållandet att den anställde utan skatt kan hämta sin tidning på arbetsplatsen får inte leda till att tidningen skattebeläggs om den sändes till bostaden.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar ändra anvisningen till 32 § kommunalskattelagen så att ett tidningsföretag får distribuera den egna tidningen till sina anställdas bostöder utan att detta förmånsbeskattas.
Stockholm den 25 januari 1991 Göthe Knutson (m) Karin Söder (c) Karl-Gösta Svenson (m) Kjell Ericsson (c)