Skogsbruket är en av vårt lands basnäringar och har stor
betydelse i alla delar av landet. Skogsprodukter är vårt
lands viktigaste exportvaror och bidrar, jämfört med alla
andra näringar, till den största nettoexporten. Det är därför
nödvändigt att inför framtiden bibehålla ett uthålligt
skogsbruk med möjlighet att överleva som en viktig
basnäring.
Det är stor risk att det det enskilda svenska skogsbruket
minskar i betydelse eftersom en ökande beskattning
hämmar utvecklingen av ett uthålligt enskilt skogsbruk.
Det enskilda skogsbruket omfattar ca hälften av landets
skogsareal. Antalet privata skogsägare är totalt 240 000--
250 000. De allra flesta lantbruksföretag är s.k.
kombinationsföretag dvs. jord- och skogsbruksföretag.
Trots detta är skogen vanligen endast en
deltidssysselsättning och en stor andel av alla skogsbönder
är hänvisade till annat arbete för sin försörjning. I många
delar av landet är jordbruken små och behöver därför
skogen som komplement. Den resterande andelen av den
svenska skogsarealen fördelas lika mellan det allmänna och
storbolagen. Södra Sverige uppvisar en speciell
ägarstruktur. Hela 80 procent av skogsarealen är privatägd.
Lönsamheten i det enskilda skogsbruket är mycket
dålig. Skatteomläggningen i kombination med tidigare
pålagor kommer ytterligare att försämra lönsamheten.
Den enskilde skogsägaren missgynnas skattemässigt i
jämförelse med skogsbolagen. Risken är därför uppenbar
att enskilt ägande som innehåller möjligheter till initiativ
och engagemang och som kännetecknas av ett mångsidigt
brukande kommer att i stor utsträckning ersättas av
bolagsägd skog med storskaligt inriktad verksamhet. Det är
för landsbygden en icke önskvärd utveckling.
Skogsvårdsavgiften
Skogsvårdsavgiften hämmar en positiv utveckling av
svenskt skogsbruk. Det finns ingen annan
näringsverksamhet som på detta sätt straffbeskattas
avseende sina produktionsmedel. Den baseras på
fastigheternas taxerade skogsbruksvärde och utgör för
närvarande 0,8 %
av detta värde. Denna skatt har höjts med bortåt 3 000
% under 1980-talet. Den har nämligen i löpande
penningvärde stigit från 16 miljoner kronor till 460 miljoner
kronor. Det är en orimlig pålaga som lägger beslag på cirka
50 %
av det samlade skogsnettot, samtidigt som den inte
ger skogsägaren några förmåner och skall därför hänföras
till en ren skatt. Skogsvårdsavgiften skall därför avvecklas.
I ett första steg bör avgiften sänkas den 1 juli 1991 till 0,4 %
och avvecklas helt den 1 juli
1992.
Den förestående taxeringsvärdeshöjningen skall inte
ligga till grund för skogsvårdsavgiften avseende första
halvåret 1992.
Skogskontoränta och den särskilda löneskatten
Dessa nya skatter har tillkommit under täckmanteln
likformig beskattning. Det finns emellertid inga sakliga skäl
eftersom avkastning på skogskapital uppenbarligen
beskattas hårdare än kapital placerade i andra tillgångar.
Skogskontot har tillkommit för att stimulera till en hög
avverkningsnivå. De nya skatterna försämrar denna
stimulans. Räntan på skogskonto beläggs med en skatt på
15 procent. Detta innebär en form av dubbelbeskattning
som får till följd att mer än hälften av skogskontoräntan
försvinner i skatt för vissa skogsföretagare. Andra drabbas
ännu hårdare. Skogskontot blir ofördelaktigt att utnyttja.
Det kommer på sikt att hämma avverkningarna. Vi föreslår
att skatten slopas.
Medan flertalet medborgare får sänkt marginalskatt
drabbas en stor andel av Sveriges skogsbönder av en skärpt
inkomstbeskattning bl.a. genom införandet av en särskild
löneskatt på 22,5 %.
Även skogskontouttag drabbas av denna skatt.
Dessutom aviserar regeringen en ökad
förmögenhetsbeskattning. Det är helt orimligt att
förmögenhetsbeskatta det arbetande kapitalet. Företagen
dräneras på medel som mer än väl behövs för dess framtida
utveckling.
Det enskilda skogsbrukets lönsamhet
Det enskilda skogsbruket levererar ca 30 miljoner
m3 sk/år. Om rotnettot i genomsnitt vid
slutavverkning sätts till 150 kr/m3 sk blir intäkten 4,5
miljarder kronor. Årligen återbeskogas ca 100 000
ha inom privatskogsbruket. Planteringskostnaderna
är 10 000
kr./ha. Återväxtkostnaderna utgör således 1 miljard
kronor/år. Ungefär 0,5 miljarder kronor erläggs för
närvarande årligen i skogsvårdsavgift. Resterande 3 miljarder
kronor per år finns till förfogande för att täcka
övriga kostnader. I genomsnitt äger varje skogsägare 50 ha
skog och har således till sitt förfogande i snitt 12 500
kronor per år och fastighet, när skogsvårdsavgift och
planteringskostnader är betalda. Denna summa skall räcka
till ränta på nedlagt kapital, skatter, avgifter, gallring,
dikning, avskrivningar m.m.
Beräkningar har gjorts som visar att en medelskogsgård
i södra Sverige gör en årlig förlust på mellan 10 000
och 20 000
kronor.
Genom att det enskilda skogsbruket genom
skatteomläggningen drabbas av ytterligare skatter och
pålagor måste vår generation brandskatta sitt skogskapital.
Det är beklämmande att den socialistiska politiken leder till
en utarmning av vårt lands viktigaste basnäring.
Reavinstbeskattningen och generationsskiften
Reavinstbeskattningen vid avyttring av ett lantbruk ökar
drastiskt och medför stora svårigheter både vid
generationsskiften och vid en försäljning, speciellt i sådana
fall där försäljningssumman skall utgöra en del av den
framtida pensionen.
Eftersom lantbrukare ofta har en mycket låg pension har
ett välskött lantbruk tidigare varit en försäkring på
ålderdomen. Med de nya reglerna finns det kanske inget
kvar efter försäljningen som täcker kostnaderna för en ny
bostad. Följden blir naturligtvis att bonden inte säljer sin
gård utan stannar kvar så länge han lever. Det missgynnar i
hög grad en positiv utveckling av enskilt brukande.
Reavinstskatten på privatbostäder blir högst 9 % och för
fritidshus 18 % medan skogsbruket reavinstbeskattas upp
till 27 % av försäljningsvärdet.
Vi föreslår att denna s.k. takregel avseende
näringsfastighet likställes med försäljning av fritidshus och
reavinstbeskattas med högst 18 %. Vi vill också att
anskaffningsvärdet indexeras vid beräkning av reavinsten.
Skogsproduktion är långsiktig och gårdarna är
regelmässigt i samma ägo under brukarens hela aktiva tid.
Alla skogsägare får genom reavinstbeskattningen en latent
skatteskuld till staten. Efter en generation har staten i
princip lagt beslag på nära 30 % av marken. Detta är en
kraftig inskränkning i äganderätten som verkligen gör skäl
för namnet smygsocialisering.
Den ökade beskattningen på det enskilda skogsbruket
leder till ett stort kapitalflöde från landsbygden medan
större tätorter gynnas. Det medför att hela
samhällsstrukturer kommer att påverkas. Landsbygden
avfolkas. Företagsverksamheten minskar. Samhällsservicen
avtar.
Även andra delar i skatteomläggningen förstärker de
negativa effekterna för landsbygden. Som exempel kan
nämnas försämrade reseavdrag, höjd bensinskatt samt
slopandet av rätten till underskottsavdrag. Många företag
på landsbygden har byggts upp under lång tid. I många fall
har tjänsteverksamhet finansierat uppbyggnaden av
företaget. Denna möjlighet har nu försvunnit liksom rätten
att göra avdrag för reparationer på mangårdsbyggnader.
Det är till stor nackdel för landsbygden. Det försvårar i hög
grad boendet och hämmar därmed en positiv utveckling.
Det enskilda jord- och skogsbruket kan vara en verklig
resurs för en positiv landsbygdsutveckling. Det ställer som
ovan framgår krav på en rad förändringar framförallt inom
beskattningens område. Kapitalflödet från landsbygden
måste förhindras.
I samband med jordbrukets strukturomläggning och
skogens betydelse som energiråvara är det nödvändigt att
forskning och utveckling ges ökade resurser för att på så sätt
skapa förutsättningar för en positiv utveckling. En ökad
inhemsk tillgång av virke för möbel- och snickeriproduktion
ställer stora krav på ökade kunskaper.
En ökad biobränslebaserad värme- och elproduktion
ställer också krav på ökade forskningsresurser.
För att redan nu skapa bättre förutsättningar för att
utnyttja inhemskt biobränsle för produktion av värme och
el är det nödvändigt att också inom energibeskattningen
åstadkomma stora förändringar. En koldioxidrelaterad
energibeskattning av fossila bränslen i kombination med
nollmoms avseende tillhandahållande av fjärrvärme skapar
goda förutsättningar att på kommersiell basis utnyttja det
miljövänliga biobränslet för denna produktion.
Den skogliga resursen måste vårdas och utnyttjas på ett
sådant sätt att det är en balans mellan ekologi och ekonomi.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna att den pågående skogsutredningen får i uppdrag
att analysera förutsättningarna för ett uthålligt enskilt
skogsbruk,1]
[att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om forskning och
utveckling,1]
1. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 juli 1991 sänka
skogsvårdsavgiften till 0,4
%,
2. att riksdagen beslutar att slopa den särskilda årliga
skatten med 15
% avseende ränta på skogskontomedel,
3. att riksdagen beslutar att ersätta nuvarande
punktskatter avseende energiområdet med en
koldioxidutsläppsrelaterad skatt avseende fossila bränslen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskild löneskatt,
5. att riksdagen beslutar att som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om
realisationsvinstbeskattning,
6. att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatten på det
arbetande kapitalet slopas,
7. att riksdagen beslutar att rätten till underskottsavdrag
får utnyttjas mot såväl tjänsteinkomster som s.k. passiva
näringsinkomster,
8. att riksdagen beslutar att återinföra rätten till avdrag
för underhåll av mangårdsbyggnader.
Stockholm den 23 januari 1991
Ingrid Hemmingsson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)