Arvs- och gåvobeskattningen i Sverige är internationellt
sett mycket hög. Den skapar många problem, bland annat i
samband med generationsskiften i familjeföretag.
Beskattningen måste enligt vår mening så snart som möjligt
anpassas till den nivå som gäller för övriga nordiska länder.
I proposition 1990/91:54 föreslogs en förändring i uttaget
av arvs- och gåvoskatt som innebar en viss anpassning till
prisutvecklingen. Detta var otillräckligt. Enligt vår mening
bör skattesatserna i respektive skatteskalor sänkas med fem
procentenheter som ett första steg på vägen mot anpassning
till övriga nordiska länder.
De justeringar av grundavdragen vid arvsbeskattningen
som gjordes vid samma tidpunkt är också otillräckliga.
Grundavdragen bör höjas och knytas till prisutvecklingen.
För make eller motsvarande mottagare bör grundavdraget
fastställas till 12 basbelopp, för annan mottagare i klass I till
fyra basbelopp och för mottagare i klass II och III till ett
basbelopp. Det så kallade 18-årsavdraget bör sättas till ett
halvt basbelopp. Grundavdraget vid gåvobeskattningen bör
fastställas till ett halvt basbelopp.
I den proposition som behandlades i fjol föreslogs också
förändringar i reglerna om värdering av
företagsförmögenhet vid arvs- och gåvobeskattningen.
Reglerna justerades med anledning av den beslutade
skatteomläggningen, men innebar inte någon ändring i sak.
För att underlätta vid generationsskiften finns starka skäl
att besluta om att de särskilda reduktionsreglerna i
fortsättningen skall få tillämpas också vid successiva gåvor.
nHemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar
i arvs- och gåvoskattelagstiftningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1991
Bo Lundgren (m)
Hugo Hegeland (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Knut Wachtmeister (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Margit Gennser (m)