Skattereformen har inneburit förenklingar och
skärpningar av reglerna för avdrag avseende ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa i Sverige.
Begränsningarna har främst motiverats av att tidigare regler
varit alltför generösa. Avdraget avses täcka merkostnader
för kost och småutgifter. Avdrag medges även för faktisk
logikostnad alternativt enligt schablon.
Vid tjänsteresa i utlandet behålls i allt väsentligt
nuvarande regler för avdrag för ökade levnadskostnader.
Detta innebär bl a att avdrag medges för faktisk logikostnad
och för merkostnader i övrigt med belopp motsvarande de
traktamenten som arbetsgivaren lämnat under förutsättning
att dessa inte överstiger belopp som får anses motsvara
största normala ökning för kost och småutgifter under ett
dygn i respektive förrättningsland. De avsedda beloppen
har hittills fastställts av riksskatteverket.
Enligt vår mening innebär reglerna för
utlandstraktamenten att tjänsteresa i utlandet i
fortsättningen blir mer generöst behandlad från
skattesynpunkt än motsvarande tjänsteresa inom Sverige.
En sådan ordning rimmar illa med strävan efter ökad
likformighet och neutralitet i skattesystemet.
Reglerna kan också komma att medverka till att
ytterligare öka företagens konferens- och
utbildningsverksamhet utanför vårt lands gränser. En sådan
utveckling skulle leda till ökade svårigheter för svenska
konferensanläggningar.
Av ovanstående skäl bör en förnyad och fördjupad
prövning göras av reglerna för avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet i syfte att skapa
ökad likformighet och neutralitet med reglerna för
tjänsteresa i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet.
Stockholm den 25 januari 1991
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)