med anledning av prop. 1990/91:54 Kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattingen, m.m.
Folkpensionärer med låg pension och med
extrainkomster eller besparingar har drabbats av
mycket högre marginaleffekter än övriga
inkomsttagare på motsvarande inkomst- och
förmögenhetsnivåer.
Även om detta måste ha varit ett känt faktum
för alla i skattefrågor införsatta och upplevts som
orättvist av berörda pensionärer förekom det
knappast någon debatt i riksdagen om dessa
förhållanden förrän jag hästen 1987 ställde
interpellationen 1987/88:140 i vilken jag bland
annat redovisade ett autentiskt fall om hur en
pensionär med låg pension drabbats av 208
procents marginaleffekt -- skatt plus minskat
kommunalt bostadstillägg, KBT -- på den
ränteinkomst han fick på sina besparingar.
Jag har senare vid flera tillfällen motionerat om
åtgärder för att komma ner till rimliga
marginaleffekter även för pensionärer med låga
pensioner och med besparingar eller
extrainkomster. Att motionerande och
interpellerande i riksdagen efterhand kan leda till
framgång, även om förslagen först avvisas, är
denna fråga ett exempel på. Kraven främst från
centerns sida har nämligen lett till att vissa reformer
successivt genomförts genom att pensionärernas
extra avdrag ej längre avtrappas på grund av vissa
inkomster och genom att avtrappningen på grund
av förmögenhet fått en något annat utformning än
tidigare.
Men både enligt besluten om reformerad
inkomst- och förmögenhetsbeskattning i våras
(prop. 1989/90:110, SkU:30) och enligt förslagen i
den nu framlagda propositionen 1990/91:54
kommer pensionärer med låg eller relativt låg
pension att drabbas av mycket höga
marginaleffekter på grund av besparingar och
avkastning på dessa.
Innan jag går in på denna fråga vill jag erinra om
att skatteutredningen RINK klart uttalade vikten
av sparandets värde och att skattesystemet
utformas så att sparandet stiumerlas. Enligt min
mening måste det vara ett oavvisligt krav att även
pensionärernas skatteregler utformas så att
sparande och sund ekonomisk planering
stimuleras.
Enligt nuvarande och föreslagna regler skall det
särskilda grundavdraget för pensionärerna, som
fr.o.m. den 1 januari 1991 ersätter det
hittillsvarande extra avdraget, avtrappas under
1991 och 1992 med 65 procent av ränteinkomster
överstigande 1600 kronor, mot inkomster av s.k.
passiv näringsverksamhet och med tio procent av
förmögenhet överstigande 100 000 kronor. Detta
leder till att det även under de två kommande åren
blir mycket höga marginaleffekter på t.ex.
ränteinkomster på besparingar eftersom såväl
räntan som förmögenheten minskar det extra
avdraget. Summerar man marginaleffekten på en
ränteinkomst för en lågpensionär med besparingar
över 100 000 och förslagsvis tio procents
ränteavkastning på denna kommer man fram till att
han eller hon utöver 30 procent i kapitalbeskattning
på räntan får en avtrappning av det särskilda
grundavdraget, som leder till att ytterligare cirka 50
procent av räntan får betalas i skatt. Lägger man
dessutom till effekten av minskat KBT ser man
klart att pensionärer med besparingar och låga
pensioner fortsäter att bli straffbeskattade för sin
sparsamhet även under de två kommande åren.
Motivet för att behålla dessa orättvisa regler
ytterligare två år är enligt propositionen om
reformerad inkomst- och företagsbeskattning
''statsfinansiella skäl'' (sid 303). Att som föreslås i
den nu sktuella propositionen undanta 1600 kronor
av ränteinkomsten från att påverka det särskilda
grundavdraget är en alldeles för liten förbättring.
Jag anser att pensionärerna -- och även de med
låga pensioner -- skall få ha skatteregler som
stiumulerar -- och inte straffar -- sparande och
ekonomisk palerning. Mitt yrkande i denna motion
blir därför att den nämnda avtrappningen av det
särskilda grundavdraget upphör omedelbart, alltså
fr.o.m. den 1 januari 1991 och inte först fr.o.m. den
1 januari 1993.
Att upprepat motionerande i riksdagen kan löna
sig har jag fått ett klart bevis för i föreliggande
proposition.
1979 motionerade jag första gången om hel eller
delvis skattefrihet för barnpensionen för att inte
barn som förlorat en förälder skulle drabbas av
skatt på hela sin ferieinkomst. Med gällande system
är dessa barn missgynnade framför övriga barn,
vilka ju som bekant kan ha skatefri ferieinkomst
upp till grundavdraget och schablonavdraget. 1979
års motion hänvisades till en utredning, som inte
löste frågan. Därefter har jag tillsammans med
Gunhild Bolander praktiskt taget årligen
motionerat i denna fråga och fått avslag av den
socialistiska majoriteten i riksdagen med
hänvisning dels till den ena eller andra utredningen,
dels till statsfinansiella skäl eller tekniska
svårigheter.
Med anledning av vår motion i våras begärde en
enhällig riksdag äntligen -- att regeringen
skyndsamt skulle lägga fram förslag som löste
denna fråga.
I den nu aktuella propositionen framläggs detta
förslag innebärande att barnpension upp till 40
procent av basbeloppet skall vara skattefri.
Mitt råd till alla riksdagskollegor som drabbats
av avslag på motioner är att om det gäller en
rättvisefråga som man tror på skall man aldrig ge
upp.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att pensionärernas
särskilda grundavdag inte skall avtrappas mot
förmögenhet,
2. att riksdagen beslutar att pensionärernas
särskilda grundavdag inte skall avtrappas mot
kapitalinkomster,
3. att riksdagen beslutar att pensionärernas
särskilda grundavdrag inte skall avtrappas mot
inkomst av passiv näringsverksamhet.