För småhusfastigheter har tomträttsavgälderna, i varje
fall inom storstadsområdena stigit till nivåer som för många
hushåll är svåra att klara av. Samtidigt har
fastighetsbeskattningen ökat kraftigt till följd av den
senaste fastighetstaxeringen. Kostnaderna för energi och
vatten har också ökat kraftigt. De sammanlagda effekterna
av de olika höjningarna riskerar att innebära sådana
boendekostnader, att många egnahemsägare med låga
inkomster får svårt att bo kvar.
Med stigande markpriser har de bägge primära syftena
med tomträttsinstitutet blivit närmast oförenliga. Låga
tomträttsavgälder innebär att samhället, i regel kommunen,
inte får del av markvärdesstegringen. Höga avgälder
innebär å andra sidan höga boendekostnader.
Småhusavgälderna innebär för Stockholms kommun en
betydande inkomstkälla. En permanent sänkning av
avgälderna innebär inte att boendekostnaderna hålls nere
för all framtid. Småhus med tomträtt har sålts till ungefär
samma pris som friköpta småhus.
Den fråga som upprört flest tomträttshavare är
emellertid den att man betalar fastighetsskatt på den mark
man hyr. Samtidigt räknas markvärdet inte in i
förmögenheten. Skälen för denna ordning är svårförklarad.
När nu avgälderna höjs har protesterna ökat i motsvarande
grad.
Situationen vållar således stor irritation och är mycket
svårbegriplig för många tomträttsinnehavare.
Av ovanstående skäl är behovet av en översyn av
gällande regler och effekter stort. Det bör ankomma på
regeringen att efter en sådan översyn föreslå eventuella
förändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fastighetsskatten och tomträtten.
Stockholm den 25 januari 1991
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Oskar Lindkvist (s)
Anita Modin (s)
Sven-Åke Nygårds (s)
Stig Gustafsson (s)