Det nya skattesystemet skulle förenkla. Så löd budskapet vid introduktionen. Alltför många har nu hunnit uppleva motsatsen.
För 1,5 miljoner förvärvsarbetande med subventionerad lunch har förhållandena förändrats och irriterat.
Den förändring, som därmed initierats på många av våra arbetsplatser, har dessvärre därutöver negativa faktiska konsekvenser för människors kostvanor. Matprisdebatten har därmed gjort entré också i personalmatsalar och lunchrum från att förut i huvudsak ha fokuserats på livsmedelsbutikerna.
Systemet har inbyggda orättvisor och bristande kontrollmöjligheter, vilket påpekats i tidigare motioner i ärendet.
Risken är dock stor, att de slopade subventionerna skapar en sämre mathållning. Bra matvanor är inte bara en viktig form för effektiv friskvård. Däri finns också ett arbetsgivarintresse genom att det finns ett samband mellan näringsintag och prestationsförmåga. Det finns undersökningar, som påvisat klara produktionsbortfall vid försämrade lunchvanor.
Det föreligger nu ett unikt tillfälle att direkt mäta dessa effekter och dra slutsatser av dem. Slutsatserna är givetvis viktiga för den enskilde men i hög grad också för samhället, vars välstånd är beroende av en hög och ökad produktion. Vi borde inte ha råd att beskatta goda kostvanor. Därför bör en offentlig utredning kartlägga dels skatteomläggningens inverkan på förvärvsarbetandes kostvanor, dels sambandet mellan kostvanor och produktionseffekter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en offentlig utredning, som dels analyserar sambandet skatteomläggning/kostvanor, dels sambandet kostvanor/ produktionseffekter.
Stockholm den 23 januari 1991 Mona Saint Cyr (m) Margareta Gard (m)