Regeringen har låtit utreda förmögenhetsbeskattningen. I en promemoria från finansdepartementet rubricerad ''Reformerad förmögenhetsbeskattning'' (Ds 1990:91) föreslås en förmögenhetsskatt som bygger på samma grundprinciper som den reformerade inkomstbeskattningen, dvs. en neutral och likformig beskattning, sänkt skattesats och bredare skattebas.
Till skillnad från den nya inkomstskatten kommer förmögenhetsskatten att öka enligt förslaget. Det kommer att skärpa de nackdelar som är förenade med skatt på förmögenhet. Låt mig med ett exempel visa vilka nackdelar som är förenade med förmögenhetsskatt på arbetande kapital i familjeföretag.
Jag har under många år varit styrelseordförande i ett av de större kontorsmöbelföretagen i landet, Tua AB i Tibro. Företaget grundades på 1930-talet av Thure Andersson, en idérik hantverkare som återvänt från USA. År 1987 överlät sonen Kenneth Andersson -- som då ägde Tua -- företaget till Hexagon.
Anledningen till överlåtelsen var förmögenhetsskatten. Kenneth Andersson behövde ta ut ca 250 000 kr./år i lön för att klara familjeekonomin. Men för att även klara förmögenhetsskatten på aktierna hade han varje år bort ha tagit ut ytterligare 400 000 kr. i lön. Härav skulle ca 80 000 kr. ha gått till förmögenhetsskatt och ca 320 000 kr. till inkomstskatt.
Han upplevde det dock socialt omöjligt att i en liten kommun skylta med en lön på 650 000 kr. Han nöjde sig med lägre lön och lånade årligen i bank till en stor del av förmögenhetsskatten. Till slut ansåg han dock inte att han gjorde rätt mot familjen om han lånade ytterligare. Han valde att överlåta företaget och att jobba kvar.
Vi ansåg i styrelsen att Hexagon -- som hade visat ett seriöst och långsiktigt intresse av att förvärva familjeföretag som sedan fått utvecklas självstädigt -- var en bra köpare. Men vi var medvetna om att inte ens Hexagon skulle kunna ta vara på hela den utvecklingspotential som familjeföretaget Tua förfogade över. Företag med ett stort antal ägare är trögare och ger sig ogärna in på nya marknader.
Tua exporterade vid överlåtelsen för ca 80 milj.kr./år och höll -- delvis av biståndsintresse -- på att bygga upp en produktionsenhet i Costa Rica för att förse USA- marknaden med Tua:s billigare sortiment. Det mer påkostade skulle komma från Tibro. Vi ifrågasatte Hexagons intresse av att fullfölja denna satsning.
Som förmodat är engagemanget i Costa Rica avvecklat, det blev för dyrt. Men i övrigt har Tua haft fortsatt fin utveckling under Hexagon. I slutet av förra året köptes dock Hexagon av finansföretaget Munksjö som ägs av Trelleborg. Därmed kom oron för framtiden till Tua. Skulle Tua bli en bricka i finansiella spekulationer, dränerat på kapital, uppköpt av en konkurrent, osv.?
Nu har Kenneth Andersson med uppbådande av alla egna resurser och med stora banklån lyckats köpa tillbaka Tua. Personal, kommun och län har uttryckt tacksamhet och beundran för ansvarstagandet och risktagandet inför en lågkonjunktur.
Hur han kommer att lyckas beror bl.a. på den nya förmögenhetsskatten. Enligt utredningsförslaget från finansdepartementet finns inte någon lindring att vänta för framgångsrika familjeföretag. Skattesatsen föreslås sänkt men i gengäld skall skattesatsen tas ut på mångdubblat substansvärde.
Tua är ett typiskt exempel på framgångsrika familjeföretag som förmår utveckla vårt land och vårt folk. Trots löpande band och över 200 anställda ligger sjukfrånvaron på Tua under 5% därför att personal och ägare trivs med varandra och ger ''järnet''. Men man ger inte järnet om man tvingas till löneskillnader på 500% för att inte behöva låna till förmögenhetsskatten.
Den överföring av självständiga familjeföretag till dotterföretag i storföretag som förmögenhetsskatten ger upphov till är till stort förfång för konkurrensen, sysselsättningen och utvecklingen i vårt land.
Beroende bl.a. på avgränsningsproblem önskar jag gå längre än till att avskaffa förmögenhetsskatten på arbetande kapital i familjeföretag. Jag föreslår att den avvecklas i helhet.
Jag ifrågasätter det rimliga i att årligen ''konfiskera'' en liten del av det kapital som staten redan beskattat tillblivelsen av och vars avkastning dessutom årligen beskattas. I den mån som förmögenhet är placerad i konst och kulturföremål utan årlig avkastning så bidrar placeringen till att allmänt stödja kulturarbete och att överlämna kulturföremål till kommande generationer.
Ca 5 000 miljonärer lär ha lämnat Sverige av skatteskäl. Det finns ej längre orsak att lämna landet p.g.a. skatt på inkomst. Men det återstår att avveckla skatt på förmögenhet. Jag är övertygad om att inkomstskatten från potentiella utflyttare tillsammans med den från hemvändande svenskar med bred marginal skulle överträffa statens förlust av förmögenhetsskatt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten.
Stockholm den 22 januari 1991 Bengt Rosén (fp)