När skogsvårdsavgiften infördes genom det
skogspolitiska beslutet 1979 fastslogs det att de medel som
då inbringades skulle gå till åtgärder till nytta för
skogsbruket. Denna princip har nu helt förändrats. Detta
inte minst sedan avgiftsuttaget 1983 höjdes till 0,8 %
av skogsbruksvärdet.
Det finns således inte längre något direkt samband
mellan avgiftsuttaget och avgiftsmedlen. Detta har fått till
följd att endast en ringa del av skogsvårdsavgiften går
tillbaka till skogsägarna för skogsvårdande åtgärder. Med
detta står det helt klart att skogsvårdsavgiften har blivit en
direkt skatt för skogsbruket som saknar motsvarighet i
andra näringar. Den tas nu ut av näringen för att i första
hand finansiera myndigheternas arbete inom området. En
omfattande del går också direkt in i statskassan och kommer
aldrig näringen till del.
Från Blekinge län går årligen ca 8,5 milj kr ut i form av
skogsvårdsavgift. Av dessa avgifter kommer endast ca 10 %
tillbaka till skogsbruket i länet. Proportionerna är
som synes helt orimliga.
Olika framställningar har tidigare gjorts om avskaffande
av skogsvårdsavgiften men de har avvisats av regering och
riksdagsmajoritet med hänvisning till det statsfinansiella
läget. Det är nu hög tid att fatta beslut om avgiftens
avskaffande. Något skäl att ytterligare utreda och därmed
fördröja frågans lösning finns inte.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring att skogsvårdsavgiften avskaffas fr. o. m. den 1 juli
1991.
Stockholm den 20 januari 1991
Sven-Olof Petersson (c)