När skogsvårdsavgiften infördes genom det skogspolitiska beslutet 1979 fastslogs det att de medel som då inbringades skulle gå till åtgärder till nytta för skogsbruket. Denna princip har nu helt förändrats. Detta inte minst sedan avgiftsuttaget 1983 höjdes till 0,8 % av skogsbruksvärdet.
Det finns således inte längre något direkt samband mellan avgiftsuttaget och avgiftsmedlen. Detta har fått till följd att endast en ringa del av skogsvårdsavgiften går tillbaka till skogsägarna för skogsvårdande åtgärder. Med detta står det helt klart att skogsvårdsavgiften har blivit en direkt skatt för skogsbruket som saknar motsvarighet i andra näringar. Den tas nu ut av näringen för att i första hand finansiera myndigheternas arbete inom området. En omfattande del går också direkt in i statskassan och kommer aldrig näringen till del.
Från Blekinge län går årligen ca 8,5 milj kr ut i form av skogsvårdsavgift. Av dessa avgifter kommer endast ca 10 % tillbaka till skogsbruket i länet. Proportionerna är som synes helt orimliga.
Olika framställningar har tidigare gjorts om avskaffande av skogsvårdsavgiften men de har avvisats av regering och riksdagsmajoritet med hänvisning till det statsfinansiella läget. Det är nu hög tid att fatta beslut om avgiftens avskaffande. Något skäl att ytterligare utreda och därmed fördröja frågans lösning finns inte.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att skogsvårdsavgiften avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1991.
Stockholm den 20 januari 1991 Sven-Olof Petersson (c)