Den nuvarande tjänstebilsbeskattningen har två
betydande brister. För det första är det endast
lönsamt för den enskilde att ha tjänstebil om han kör
mycket privat. För det andra utgår förmånsvärdet
ifrån den fulla förmånen av att ha en tjänstebil i stället för
en privat dito.
En beskattning av en förmån måste utgå ifrån att det som
är ekonomiskt förmånligt för den enskilde också skall vara
det för samhället. Detta uppfyller inte alls nuvarande och
föreslagna tjänstebilsbeskattning.
Det fulla förmånsvärdet
Om en person använder sin tjänstebil både privat och i
tjänsten -- i stället för att ha både en privatbil och en
firmabil -- minskas de fasta kostnaderna genom att endast
en bil behövs. Detta är förmånligt för samhällsekonomin
och arbetsgivaren men inte för förmånstagaren.
Förmånstagaren upptaxeras för hela den fasta kostnaden
för bilen. Detta är orimligt. Det som är bra för både
samhället och arbetsgivaren bör naturligtvis göras
förmånligt för mottagaren också. Den samhällsekonomiska
vinsten bör delas lika. Förmånsvärdet bör följaktligen
anpassas därefter.
Detta är en direkt parallell till den pågående debatten
om nivån på den skattefria milersättningen.
Tjänstemil/privatmil
Ett system där tjänstebilar främst innehas av personer,
som inte använder dem i tjänsten måste vara fundamentalt
felaktigt. Systemet för beskattning av förmån av fri bil har
förvisso blivit enkelt -- efter den senaste ''reformen'' -- men
orättfärdigt.
Förmånsvärdet bör inte gynna främst privat körning. En
möjlig lösning vore att bryta ut bensinkostnaderna ur
förmånsvärdet och beskatta dem till verklig kostnad
(givetvis med skattefri ersättning för faktiska tjänstemil).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt system
för beskattning av förmån av fri bil i enlighet med vad som
anförts i motionen.