Fiskevårdsområdesföreningen är inte ett enskilt
skatteobjekt, utan inkomster och utgifter skall fördelas på
medlemmarna (delägarna) i förhållande till deras andelstal.
Det innebär att vid varje verksamhetsårs slut skall ett
eventuellt överskott i föreningen beskattas hos
medlemmarna, även om dessa inte fått någon utdelning.
Det saknas alltså formell möjlighet att undgå beskattning av
överskottet genom att föreningen fonderar pengar för
framtida åtgärder. Om en delägares andel av
nettoöverskottet understiger 300 kr. eller fastigheten är
schablontaxerad (gäller främst villa eller fritidshus)
föreligger dock ingen skattskyldighet.
Det finns i dag tre huvudgrupper av samfälligheter vilka
ur skattesynpunkt behandlas på varierande sätt;
1. Marksamfälligheter: Häradsallmänningar och
allmänningsskogar i Dalarna och Norrland samt
gemensamhetsskogar.
2. Anläggningssamfälligheter eller gemensamma
anläggningar av modern typ som tillkommit enligt 1966 års
lag samt vägsamfälligheter och torrläggningssamfälligheter
hör till denna grupp.
3. Övriga samfälligheter: Jakt- och fiskevårdsområden
samt samfällda servitut
För punkterna 1 och 2 gäller att de är skattskyldiga under
förutsättning att de utgör juridisk person och att de har
taxerats som särskild taxeringsenhet.
För grupp 3 gäller att beskattning sker hos delägarna
oavsett om samfälligheterna utgör juridisk person eller ej.
Eftersom fiskevårdsområdesföreningar saknar
möjlighet att göra avsättningar för kommande kostnader
har de små möjligheter att planera verksamheten över en
längre tidsperiod.
För att undvika oönskade skatteeffekter måste varje år
balanseras för sig. Ett fiskevårdsområde kan i praktiken
inte förvaltas på detta sätt, eftersom resultatet är avhängigt
en långsiktig planering. Om en fiskevårdsområdesförening
behöver vidta t.ex. en rotenonbehandling drabbas den av
stora kostnader. Eftersom fiskevårdsområdesföreningen
inte kan göra avsättningar för kommande kostnader,
uppkommer stora svårigheter för planering av åtgärderna.
Utförda åtgärder måste betalas med upplånade medel eller
med hjälp av uttaxering från medlemmarna.
Tänkbara lösningar
Föreningarnas behov av företagsekonomisk riktig
planering skulle kunna tillgodoses om möjlighet gavs till
avsättning antingen till allmän investeringsfond eller till
kostnader för framtida förbättringsåtgärder. De medel som
avsätts eller fonderas skulle endast få tillämpas i
föreningens arbete. Eftersom
fiskevårdsområdesföreningarna inte är självständigt
skattskyldiga går det inte att direkt överföra reglerna om
allmän investeringsfond till dessa. Emellertid har
handelsbolag för vilka beskattningen sker hos delägarna
rätt till avsättning i allmän investeringsreserv och ett
liknande förfarande skulle kunna tillämpas även för
fiskevårdsområdesföreningar. Avsättningarna görs i
samfälligheten och eventuellt netto blir därefter beskattat
hos medlemmarna.
I dag är ca 1 200
fiskevårdsområden färdigbildade och ca 800 ligger
inne för förrättning. Inom en snar framtid kommer
merparten av de värdefulla fiskevattnen i Sverige att
förvaltas genom fiskevårdsområdesföreningar. En
överväldigande del av dessa upplåter fisket till allmänheten
genom försäljning av fiskekort.
Vidare bedrivs ett mycket omfattande fiskevårdsarbete i
föreningarna. Staten har i särskild förordning avsatt medel
till fiskevårdande åtgärder ''Statligt stöd till fritidsfisket''.
Normalt utgår 50 %
av kostnader i bidrag.
Bidraget är bl.a. till för att hjälpa föreningar att klara
större investeringar, typ rotenonbehandlingar, byggande av
fiskvägar m.m. Åtgärder som i sig är mycket
kostnadskrävande. Nuvarande skatteregler motverkar av
samhället uttalade målsättningar att stimulera till god
fiskevård.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av beskattning av
fiskevårdsområden.