med anledning av prop. 1990/91:54 Kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m.
1. Propositionen och om hur skattereformen
missat tillfället
Den nu föreliggande propositionen, 1989/90:54,
behandlar en del kvarvarande frågor i den
reformering av inkomst- och
företagsbeskattningen, om vilken riksdagen fattade
beslut i juni 1990. Som miljöpartiet de gröna vid det
tillfället påpekade, missade utskottets majoritet ett
utmärkt tillfälle att introducera ett skattesystem
som kunde ha givit positiva effekter inom
miljöpolitik, fördelningspolitik och regionalpolitik.
De tillägg till reformen som nu föreslås innebär
ingen förbättring i något av dessa avseenden. Vi
avser återkomma i den allmänna motionstiden med
övergripande synpunkter på beskattningen. I
föreliggande motion begränsar vi oss till alternativa
lösningar för några av de detaljer som presenterats
i proposition 1990/91:54.
2. Den särskilda löneskatten på vissa
pensionsförmåner
Vi noterar att tekniska problem med den
särskilda löneskatten nödvändiggjort en
senareläggning av denna. Av finansieringsskäl är
det ytterst viktigt att tidsförskjutningen blir så kort
som möjligt. Vi vill i det sammanhanget påpeka det
olämpliga i att besluta att de stora
skattesänkningarna till höginkomsttagare skall
träda i kraft redan vid årsskiftet, dvs innan
finansieringen är klar. Miljöpartiet lade i våras fram
ett fullt finansierat skatteförslag och anser att det
var ansvarslöst av de två partier som drev igenom
sitt föslag att göra detta utan att full
kostnadstäckning fanns.
Förslaget om kompensation genom tillfällig
höjning av arbetsgivaravgiften kan inte accepteras
av miljöpartiet de gröna. Vi påpekade med skärpa
i vår motion 1989/90:Sk74 att arbetsgivaravgifter
borde sänkas, speciellt i glesbygd och inom
vårdsektorn.
I nuvarande situation föreslår vi att de för
skattereformen ansvariga partierna får uppgiften
att ge ett enigt förslag om besparingar eller annan
finansiering av det bortfall som senareläggningen
av den särskilda löneskatten åsamkar
statsbudgeten.
3. Avdrag för resor mellan bostad och
arbetsplats
Miljöpartiet de gröna anser att RINK:s
ursprungliga förslag till förändrade regler för
avdrag för kostnader för resor mellan bostad och
arbetsplats skulle ha medfört betydande
förenklingar för både skattskyldiga och
skatteadministration. RINK:s förslag hade också
den stora fördelen att avdraget skulle varit
oberoende av vilket färdsätt man väljer för resan till
arbetet.
De nu beslutade reglerna är till nackdel ur
miljösynpunkt då de uppmuntrar till bilåkande
även där kollektiva färdalternativ finns och inte
uppmuntrar samåkning.
De i propositionen föreslagna höjningarna av
beloppen till 11 respektive 12 kronor för 1991 och
1992 års taxeringar är i och för sig rimliga, men i
RINK-förslagets anda anser vi att följande
modifikationer av reglerna är motiverade:
avdraget skall endast gälla de delar som avståndet
överstiger 1,5 mil (enkel resa) eftersom det är
angeläget att inte uppmuntra tätortsbilismendet
skall finnas ett maxbelopp av 30 000 kr för
avdragets storlekavdraget skall medges
oberoende av vilket transportmedel som egentligen
använts och oberoende av om samåkning
förekommit. Denna regel torde vara fundamental
för god miljöpolitik inom transportområdet.
Angående den sistnämnda regeln kan det
dessutom påpekas att många skattebetalare i
praktiken uppger att de använt egen bil även om
samåkning förekommit. Sådan småskalig
ohederlighet är inte till gagn för respekten för
skattesystemet.
Om våra ovanstående förslag inte skulle
accepteras av riksdagens majoritet på detta
stadium, hemställer vi att de ingår i underlaget för
den utredare som i propositionen föreslås tillsättas
med uppgift att se över reglerna för framtida
utformning av avdraget.
4. Kommunalskatter och landstingsskatter
Förvånande nog har propositionen inte tagit upp
problemet med det kommunala skattestoppet,
vilket i samband med kommunernas och
landstingens budgetarbete har visat sig vara ett
allvarligt misstag i skattereformen.
Miljöpartiet de gröna arbetar för en stärkt
kommunal självstyrelse med egen beskattningsrätt.
Vi räknar med att man kan lita på omdömet hos
kommunernas väljare och ansvarsmedvetandet hos
de förtroendevalda i kommunerna. Dessutom
fordrar flexibiliteten i ekonomin att man vid
omläggningar av kommuners och landstings
aktiviteter kan variera beskattningsuttaget.
Av princip anser vi att skattestoppet omedelbart
skall hävas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser
tillfällig höjning av löneavgift,
2. att regeringen återkommer till riksdagen med
ett nytt förslag till finansiering av senareläggningen
av den särskilda löneskatten,
3. att riksdagen beslutar om regler för avdrag för
resor till och från arbete i enlighet med vad i
motionen anförts,
4. att riksdagen, vid avslag på moment 3, som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående direktiv för utredningen om
framtida bilavdrag.
Stockholm den 22 november 1990
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Lars Norberg (mp)
Åsa Domeij (mp)
Carl Frick (mp)
Anita Stenberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goe s (mp)