Kostnader för inkomsternas förvärvande bör enligt grundläggande principer vara avdragsgilla. En annan princip som det borde råda enighet om är att samhället på olika sätt bör underlätta för barnfamiljerna att få rimliga ekonomiska förhållanden bl.a. genom att möjliggöra småbarnsföräldrars deltagande i arbetslivet.
Mot bakgrund av dessa principer har jag vid flera tillfällen motionerat om att den förlängning av resvägen till arbetsplatsen på grund av omväg för att lämna och hämta sina barn skall få räknas in i avdrag för resa till och från arbetet.
Både det ekonomiska trycket och de praktiska problemen med att klara barnomsorgen kan vara besvärande för många småbarnsföräldrar. Eftersom barntillsyn är en förutsättning för att småbarnsföräldrarna skall kunna ha ett förvärvsarbete utanför hemmet och därmed få en arbetsinkomst är det befogat att utöka rätten till reseavdrag på nämnt sätt. Det bör erinras om att det inte är möjligt för alla att få daghemsplats eller motsvarande i närheten av bostaden, varför resvägen och resekostnaden till och från arbetet kan bli betydligt högre för en småbarnsförälder än för övriga.
En sådan reform skulle innebära ett välkommet stöd för berörda småbarnsfamiljer men den skulle knappast komma att medföra märkbart skattebortfall för samhället eftersom det endast torde röra sig om en mindre del av småbarnsföräldrarna, som har sådana förhållanden att den föreslagna regeln skulle öka deras reseavdrag.
Schablonavdraget vid inkomst av tjänst torde också begränsa samhällets skattebortfall på grund av den av mig här föreslagna reformen.
Jag tog upp denna fråga l986, l987 och l988 (motionerna 1985/86:Sk333, 1986/87:Sk395 och 1987/88:Sk305). Min och övrigas motioner med dessa krav har avvisats av riksdagsmajoriteten med motiveringen att ett avsteg från principen att man vid tidsvinstberäkning bör inkludera uteslutande tid som går åt för att komma till och från arbetsplatsen skulle kunna medföra betydande kontroll- och tillämpningssvårigheter.
Det är anmärkningsvärt att påstådda ''kontroll- och tillämpningssvårigheter'' skall få utgöra hinder för en angelägen rättvisereform för berörda föräldrar.
Motsvarande motioner avslogs 1989 (1988/89:SkU20) av majoriteten med hänvisning till RINK:s arbete och att pågående översyn av skattereglerna borde avvaktas.
Men ''århundradets skattereform'' ledde inte till någon positiv lösning för berörda småbarnsföräldrar. Min motion 1989/90:Sk345 avstyrktes, liksom övriga motsvarande motioner, av skattutskottets majoritet (l989/90:SkU30) med att ''i motionerna har inte åberopats några nya omständigheter som föranleder utskottet att ändra ståndpunkt i dessa frågor''.
I skilda reservationer tillstyrkte däremot centern, moderaterna och miljöpartiet dessa motionskrav.
Det bör, sammanfattningsvis, vara samhällets strävan att dels underlätta för småbarnsföräldrar att förena föräldraskap och förvärvsarbete, dels skapa ökad rättvisa mellan familjer som på olika sätt löser barntillsynen. Därför bör riksdagen begära att regeringen skyndsamt utarbetar och framlägger förslag om den i denna motion föreslagna utvidgningen av rätten till beräkning av arbetsresa för småbarnsföräldrar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt för småbarnsföräldrar att vid beräkning av avdrag för resa till och från arbetet få inräkna resa och restid för lämnande och hämtning av barn på daghem eller motsvarande.
Stockholm den 16 januari 1991 Martin Olsson (c)