Slopad sambeskattning av barns och föräldrars förmögenhet m.m.
Som motionär skall man aldrig ge upp; man kämpar för
en rättvis lösning även om riksdagsmajoriteten avslår
förslaget år efter år. Det är den erfarenhet vi fått.
Efter att sedan l979 ha drivit frågan om rättvisa i
inkomstbeskattningen för barn med barnpension och --
bortsett från första årets överlämnande av motionen till en
utredning -- ha fått avslag alla övriga år fick vi under fjolåret
bifall till vårt krav. Tack vare detta upphör nu den
skattemässiga diskrimineringen av barn, som uppbär
barnpension på grund av att de förlorat någon av sina
föräldrar.
I denna motion vill vi upprepa ett annat av oss under
många år upprepat rättvisekrav för vissa barn och
barnfamiljer, nämligen kravet på avskaffande av såväl barns
och föräldrars som fosterbarns och fosterföräldrars
förmögenhet.
Reglerna för förmögenhetsbeskattningen innebär att
hemmavarande barns förmögenhet samtaxeras med
föräldrarnas förmögenhet till dess barnet uppnår 18 års
ålder. Denna sambeskattning leder till att familjen får -- om
den uppnår skattepliktig förmögenhet -- betala avsevärt
mer i förmögenhetsskatt än som vore fallet om föräldrars
och barns förmögenhet beskattades var för sig. Men det är
inte endast högre förmögenhetsskatt som kan drabba en
sådan familj utan samtaxeringen kan även begränsa rätten
till ekonomiskt stöd från samhället.
Även fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet
samtaxeras, vilket är ännu mer anmärkningsvärt och
omotiverat, vilket vi och andra påpekat i riksdagen vid
många tillfällen. (Vi använder här liksom
finansdepartementet och skatteutskottet uttrycken
fosterbarn och fosterföräldrar trots att vi är väl medvetna
om att det ej längre är de officiella beteckningarna.)
Som nämnts har vi under många år motionerat om
avskaffande av sambeskattning av barns och föräldrars
förmögenhet samt av fosterbarns och fosterföräldrars
förmögenhet för att undanröja de orättvisor som drabbar
berörda familjer.
I 1985 års motion (1984/85:1624) i denna fråga till vilken
vi vill hänvisa redovisade vi ett mycket påtagligt exempel på
hur en familj kan drabbas av gällande regler.
Enligt vår uppfattning saknas relevanta skäl för att
sambeskatta förmögenheter så att man ökar
förmögenhetsskatten för föräldrarna på grund av att deras
barn har ärvt eller på annat sätt fått tillgångar. Det gäller i
de flesta fall tillgångar som föräldrarna inte har någon
förfoganderätt över utan endast en skyldighet att förvalta
under överförmyndarens överinseende. Varför skall en
familj där t.ex. ett barn förlorat en förälder och därför
erhållit arv, straffas genom högre förmögenhetsskatt? Och
varför skall barnets egna tillgångar dessutom minska
förutsättningarna för familjen att få samhällsstöd?
Nuvarande regler måste av flera skäl ändras.
Rättvisa uppnås lättast om man helt slopar
samtaxeringen av föräldrars och barns förmögenhet.
Eventuellt skulle det kunna övervägas att behålla
sambeskattning av den del av barns förmögenhet som
utgörs av gåva från förälder, som barnet bor tillsammans
med, för att förhindra kringgående av skattereglerna.
Våra -- och övrigas -- motionskrav har avslagits av
riksdagsmajoriteten varje år. Fram till 1987 motiverades
avslagen med att ''frågor om individuell
förmögenhetsbeskattning lämpligen (borde) prövas i
samband med beredningen av familjelagssakkunnigas
förslag''. Men 1987 slutbehandlades förslaget till ny
äktenskapsbalk i riksdagen, varför majoriteten därefter --
sökt och funnit -- nya skäl att avstyrka motionskraven.
Vår motion väckt i januari 1989 (1988/89:Sk303)
avstyrktes med hänvisning till att det ''pågår inom
finansdepartementet -- parallellt med RINK (utredningen
om reformerad inkomstbeskattning) -- ett arbete med
översyn av förmögenhetsbeskattningen med avseende på
bl.a. eventuell särbeskattning''.
I den hösten avlämnade propositionen 1989/90:50 om
inkomstskatten för 1990 m.m. föreslogs bl.a. -- och mot
bakgrund av de höjda taxeringsvärdena -- vissa justeringar
av gränserna för förmögenhetsbeskattningen. Däremot
föreslogs inga ändringar vad gäller grunderna för denna
beskattning.
Vår senaste motion, 1989/90:Sk307, väckt under
fjolårets allmänna motionstid, behandlades tillsammans
med förslaget till ''århundradets skattereform''
(l989/90:SkU30) och avstyrktes av skatteutskottets
majoritet (s, v och mp) eftersom det enligt utskottet
''saknas -- -- -- skäl att nu föregripa regeringens
ställningstaganden till de överväganden som pågår inom
finansdepartementet rörande förmögenhetsskatten''.
Tyvärr avstod riksdagsmajoriteten då -- liksom vid varje
tidigare tillfälle -- att i sak ta ställning till denna för vissa
barnfamiljer och fosterföräldrar viktiga fråga.
I en departementspromemoria (Ds 1990:91)
offentliggjord den 19 december l990 redovisas resultatet av
den inom finansdepartementet gjorda översynen av
förmögenhetsskattelagen.
Enligt huvudalternativet i promemorian behålls
sambeskattningen av föräldrars och barns förmögenhet.
Däremot föreslås att undantag görs för fosterbarn.
Eftersom underlaget för förmögenhetstaxeringen föreslås
öka genom att -- i motsats till hittills -- praktiskt taget alla
tillgångar blir skattepliktiga kommer -- med oförändrad
gräns för skatteplikt -- fler barnfamiljer än hittills att
påverkas negativt av sambeskattningsregeln.
Regeringen synes inte enligt den avlämnade
propositionsförteckningen ha för avsikt att under
innevarande riksmöte framlägga förslag grundade på den
nämnda departementspromemorian.
Riksdagen bör nu enligt vår mening i denna principiellt
viktiga fråga -- utan tidsutdräkt -- i ett tillkännagivande till
regeringen fastslå att sambeskattning av såväl föräldrars och
barns som fosterföräldrars och fosterbarns förmögenheter
bör avskaffas så snart som möjligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av sambeskattning
av barns och föräldrars förmögenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av sambeskattning
av fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet.
Stockholm den 14 januari 1991
Martin Olsson (c)
Gunhild Bolander (c)