Skatteregler och andra lagar bör inte få vara sådana att
de strider mot andra av samhället fastlagda principer eller
motverkar en ur allmän synpunkt önskvärd utveckling.
Sambeskattningen av makars förmögenhet är ett
exempel på skatteregler som inte motsvarar dessa krav. De
missgynnar äktenskapet eftersom just ingående av
äktenskap kan leda till förmögenhetsskatt eller högre
förmögenhetsskatt jämfört med när de två kontrahenterna
var ogifta. De som försvarat systemet har alltså accepterat
regler som klart diskriminerar äktenskapet som
samlevnadsform.
Förmögenhetsskattereglerna står inte heller i
överensstämmelse med de grundläggande reglerna i
äktenskapsbalken. I dess 1 kap. 3 § fastslås nämligen att
''varje make råder över sin egendom och svarar för sina
skulder''. I propositionen med förslag till äktenskapsbalken
angavs i specialmotiveringen att denna paragraf anger ''en
av de grundläggande principerna i den nordiska
egendomsordningen för makar och att den bygger på att det
gäller egendomsskillnad mellan makar så länge äktenskapet
består''. ''Var och en av makarna råder således ensam över
sin egendom'' påpekade dåvarande justitieministern
ytterligare i propositionen.
Med hänsyn till att nämnda principer om makars
egendomsförhållanden, som även gällde enligt tidigare
lagstiftning, på nytt slogs fast i och med fastställande av den
nya äktenskapsbalken borde det -- åtminstone därefter --
vara självklart att makars förmögenhet skall beskattas var
för sig. Ingående av äktenskap, som ju i de allra flesta fall
är en förening av två ekonomiskt självständiga personer,
skall inte få påverka skattesituationen när det gäller deras
förmögenhet. Som nämnts äger de var och en sin egendom
och har inte dispositionsrätt över den andres tillgångar.
På ytterligare ett sätt bryter reglerna om sambeskattning
av makars förmögenhet mot av samhället i övrigt fastställda
regler och principer. Successivt har övriga regler anpassats
till vad jag nämnt om att äktenskap ingås av två ekonomiskt
självständiga personer. Under äktenskapet skall de i
huvudsak var och en kunna svara för sin försörjning.
Strävan emot jämställdhet mellan män och kvinnor har
präglat lagstiftningen. Sambeskattningen av
arbetsinkomster togs bort för cirka 20 år sedan och under
80-talet har även sambeskattningen av kapitalinkomster
avskaffats. Även pensionssystemet har genom
reformeringen av rätten till efterlevandepension ytterligare
präglats av principen om att makar skall vara ekonomiskt
självständiga.
Av de många gamla regler, som byggde på helt andra
samhälls- och familjeförhållanden, återstår nu kanske
endast sambeskattningen av makars förmögenhet. Det är
nu, då så stora skattereformer genomförts och ytterligare
övervägs inom förmögenhetsbeskattningen, hög tid att
riksdagsmajoriteten upphör med att slå vakt om denna
otidsenliga och mot så många andra principer stridande
regel.
Gränsen för förmögenhetsskatt är från och med l990 800
000 kronor. Med gällande skatteregler kan alltså två
personer före giftermålet ha 800 000 kronor vardera utan att
betala förmögenhetsskatt. När de gift sig med varandra blir
de ju inte ur ekonomisk synpunkt mer förmögna, men då
drabbas de -- med exakt samma förmögenhet som före
äktenskapets ingående -- av 12 000 kronor i
förmögenhetsskatt. Eftersom förmögenhetsskatten betalas
med beskattade medel krävs för detta en inkomstökning på
mellan 18 000 kronor och drygt 25 000 kronor beroende på
inkomstnivå och kommunalt skatteuttag.
Krav på särbeskattning av makars förmögenhet har
framförts vid många tillfällen i riksdagsmotioner, bl.a. av
mig senast i motionerna 1988/89:Sk302, 1989/90:Sk20 och
l989/90:Sk305. Riksdagsmajoriteten har dock avvisat
kraven. Fram t.o.m. 1987 anfördes att resultatet av
familjelagsakkunnigas arbete skulle avvaktas. Men i
samband med framläggande av förslag till ny
äktenskapsbalk och ändrade arvsregler och vissa ändringar i
arvs- och gåvoskattelagstiftningen framlade regeringen inga
förslag om övergång till särbeskattning av makars
förmögenhet. 1988 års motion avslogs (SkU 1987/88:25)
med hänvisning till att pågående översynsarbete inom
finansdepartementet och RINK borde avvaktas innan
ställning tas till frågan om särbeskattning m.m.
Min motion 1988/89:Sk302 väckt under den allmänna
motionstiden l989 avslogs (1988/89:SkU20) med motivering
att det ''-- -- -- pågår ett utredningsarbete inom
finansdepartementet -- parallellt med RINK (utredningen
om reformerad inkomstbeskattning) -- ett arbete med
översyn av förmögenhetsbeskattningen med avseende på
bl.a. eventuell särbeskattning.''
I den hösten l989 avlämnade propositionen 1989/90:50
om inkomstskatten 1990 m.m. föreslogs bl.a. -- och mot
bakgrund av de höjda taxeringsvärdena på villor -- vissa
justeringar av gränserna för förmögenhetsbeskattningen.
Några förslag till ändringar av grunderna för denna
beskattning föreslogs däremot inte.
Med anledning av nämnda proposition väckte jag
motionen 1989/90:Sk20 med krav på riksdagsuttalande om
denna sambeskattnings upphörande från och med l99l.
Majoriteten (s, fp och vpk) avstyrkte motionen med
hänvisning till pågående överväganden inom
finansdepartementet.
Min senaste motion, 1989/90:Sk305, behandlades i
samband med förslaget till ''århundradets skattereform''
(l989/90:SkU30) och avstyrktes av skatteutskottet (s, v och
mp) eftersom det enligt utskottet ''saknas -- -- -- skäl att nu
föregripa regeringens ställningstaganden till de
överväganden som pågår inom finansdepartementet
rörande förmögenhetsskatten''.
Tyvärr avstod riksdagsmajoriteten då -- liksom tidigare --
att ta ställning i denna principiellt viktiga fråga.
I en departementspromemoria (Ds 1990:91)
offentliggjord strax före julen l990 redovisas resultatet av
den översyn av förmögenhetsskattelagen som gjorts inom
finansdepartementet.
Enligt huvudalternativet i promemorian behålls
sambeskattningen av makars tillgångar. Eftersom praktiskt
taget alla tillgångar -- betydligt flera än för närvarande -- blir
skattepliktiga med oförändrad gräns för skatteplikt kommer
fler makar än nu att påverkas negativt av
förmögenhetssambeskattningen.
Av den nyligen avlämnade propositionsförteckningen
framgår inte att regeringen har för avsikt att för behandling
under innevarande riksmöte framlägga förslag om reformer
av förmögenhetsbeskattningen.
Det är nu väsentligt att riksdagen i den principiellt
viktiga frågan om sambeskattning av makars
förmögenheter -- utan tidsutdräkt -- i ett tillkännagivande
till regeringen fastslår att denna sambeskattning skall
avskaffas i samband med genomförande av övriga reformer
inom förmögenhetsskatteområdet.
Sammanfattningsvis talar mycket starka skäl för att nu
äntligen avskaffa systemet med sambeskattning av makars
förmögenheter främst på grund av att det dels
inte står i överensstämmelse med de familjerättsliga
grunderna för äktenskapet innebärande att var och en av
makarna -- så länge äktenskapet består -- äger och förfogar
ensam över sin egendom,
dels diskriminerar äktenskapet,
dels även strider mot genomförda reformer syftande till
att makar skall kunna vara två ekonomiskt självständiga
personer.
Vad gäller slopande av sambeskattning av barns och
föräldrars samt av fosterbarns och fosterföräldrars
förmögenhet har jag i dag tillsammans med Gunhild
Bolander väckt en särskild motion med detta krav.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av
sambeskattningen av makars förmögenhet.