Skatteavdraget för privat pensionsförsäkring är begränsat till ett basbelopp eller tio procent av inkomsten.
Detta missgynnar just dem som bidragit med nya pensionsbetalare, det vill säga det drabbar kvinnor som fött och fostrat barn och därför inte vare sig hunnit göra karriär eller ha en relativt hög fast inkomst varje år under längre tid.
Det är en myt att det skulle vara möjligt att på ett ansvarstagande sätt uppfostra en stor barnaskara och sköta ett fungerande hem, samtidigt som en topprestation på arbetsmarknaden kan utföras. Denna myt gynnar män och missgynnar kvinnor när avdragssystemet, som i dag, grundar sig på denna tanke.
I stället är det ofta så att kvinnor får sitt livs bästa inkomster senare i livet, då barnen är större. Eftersom kvinnorna då ofta har ett mycket lågt pensionsskydd är det angeläget att då spara för ålderdomen, så att man i någon mån kompenserar de förluster man gjort tidigare i livet på grund av att kraften gått till vården av de nya pensionsbetalarna och inte till den egna karriären.
En kvinna har sällan så hög inkomst att hon med tio procent av inkomsten kommer över ett basbelopp, medan samma kvinnas man oftare gör det och därvid kan skaffa sig en ytterligare förstärkt pension i ett jämförelsevis gott utgångsläge. Kvinnan förlorar igen. Det vore därför rimligt att den som under några år, på grund av ett tungt vårdansvar, haft en låg inkomst finge rätt att försäkra sig för mer än ett basbelopp, även om vederbörande inte har så hög inkomst som detta enligt nuvarande regler skulle kräva.
Staten bör stimulera sparande och premiera människors vilja att trygga sin ålderdom. Det är samhälls- och privatekonomiskt försvagande att som nu hämma människors sparvilja. Bäst vore att helt slopa avdragsgränsen när det gäller privata pensionsförsäkringar, men om det inte går att nå enighet om detta, borde det ändå finnas en övergripande politisk förståelse för att öka möjligheten att på egen hand förbättra tryggheten på gamla dar för grupper som har en påtagligt låg ATP-poäng på grund av ett tungt vårdansvar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade avdragsmöjligheter för privata pensionsförsäkringar för personer som haft/har ett tungt vårdansvar och låg ATP.
Stockholm den 11 januari 1991 Charlotte Cederschiöld (m)