med anledning av prop. 1990/91:54 Kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m.
En följd av omläggningen av
företagsbeskattningen är att enskilda näringsidkare
skall ha kalenderår som räkenskapsår. Brutna
räkenskapsår som börjar före 1 juli 1990 skall
avkortas så att de slutar den 31 december 1990.
Brutna räkenskapsår som börjar den 1 juli 1990
eller senare, skall antingen avkortas så att de slutar
31 december 1990 eller förlängas så att de slutar den
31 december 1991.
Denna del av omläggningen av beskattningen
berör enskilda näringsidkare, jordbrukare,
dödsbon och handelsbolag. I samband med att
beslutet om omläggningen togs var flera av
remissinstanserna kritiska till förslaget. Även
moderata samlingspartiet motsatte sig
omläggningen. Från näringslivet framfördes kritik
bl.a. på grund av att belastningen på bokförings-
och revisionsbyråer blir stor under boksluts- och
deklarationsperioden.
Vidare finns det i allmänhet starka skäl som
legat till grund för enskilda näringsidkares val av
räkenskapsperiod. Detta i första hand i form av
säsongsvariationer i arbetsbelastningen för
näringsidkarna. I många fall är det högsäsong vid
kalenderårsskiften varför tiden då inte medger att
också hantera lagerinventering och bokslutsarbete.
Trots kritiken och frågetecknen beslutades det
att övergången skall genomföras. Det har
sedermera även framgått för dem som var
tillskyndare av beslutet att omläggningen kan
medföra allvarliga och icke önskvärda
konsekvenser. Utöver den kritik som tidigare
framförts tillkom nu de likviditetsproblem för vissa
näringsidkare som kan följa på regeländringen.
Speciellt gäller detta företag som haft brutet
räkenskapsår per den 30 april. Dessa företag ges
ingen möjlighet att förlänga räkenskapsåret
eftersom det då blir mer än 18 månader vilket är
max. Den ''dubbelbeskattning'' som blir följden av
att dessa företag 1991 kommer att åsättas två
taxeringar (en för ordinarie räkenskapsår 1 maj
1989 -- 30 april 1990 och en för 1 maj 1990 -- 31
december 1990) kan i många fall leda till betydande
och i vissa fall avgörande negativa konsekvenser.
Företag kan komma att hamna i en så svår
likviditetskris att konkurs kan bli följden.
Sedan frågan aktualiserats har man inom
finansdepartementet insett de svårigheter som kan
bli följden av omläggningen. De åtgärder som med
anledning härav har föreslagits i propositionen är
emellertid inte tillräckliga. Förhöjd avsättning till
resultatutjämningsfond kan endast i en del fall
mildra effekterna av den beslutade omläggningen.
Den grundläggande kritiken mot övergången
från brutet räkenskapsår till kalenderår som
räkenskapsår för enskilda näringsidkare kvarstår
därmed till i stort sett alla delar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen med upphävande av beslutet om
omläggning av kalenderår som obligatoriskt
räkenskapsår för enskilda näringsidkare beslutar
att dessa även fortsättningsvis kan tillämpa brutet
räkenskapsår för sin redovisning.
Stockholm den 20 november 1990
Stig Bertilsson (m)