Sverige har sedan länge av omvärlden betraktats som en
generös nation med omtanke om asylsökande och
flyktingar. Denna uppfattning har sin grund i att vårt lands
flyktinglagstiftning varit klart mer human än den som gäller
i flertalet länder. Denna svenska linje, förankrad i våra
folkrörelsers humanism och internationella medvetenhet,
måste fullföljas också i framtiden och försvaras mot
främlingsfientliga krafter.
Antalet flyktingar i världen beräknas vara ca 15
miljoner. Då medräknas enbart de flyktingar som faller
under FNs flyktingkommissaries (UNHCR) mandat.
Dessutom tillkommer de drygt 2,5 miljonerna
palestinaflyktingar.
En särskild grupp är de ca 14 miljonerna
internflyktingar. Det är fråga om människor som tvingats
lämna sina normala bosättningsområden men som inte har
formell flyktingstatus, eftersom de inte lämnat sina
hemländer. Men de är naturligtvis flyktingar i de områden
där de finns.
Flyktingar lever oftast under stor osäkerhet, i misär och
utan framtidshopp. För oss svenskar, som lever i ett land
med fred, demokrati och hög materiell standard, förefaller
det närmast omöjligt att sätta oss in i betydelsen av ständig
förföljelse, armod och hopplöshet.
Att förbättra flyktingarnas situation i världen är en viktig
solidaritetsuppgift för det rika Sverige. Hjälpen ut till
flyktingarna i världen kanaliseras främst genom bidraget till
FN:s flyktingorganisation. Därutöver har vi åtagit oss att
genom samverkan med UNCHR årligen ta emot ett antal av
dessa flyktingar i Sverige, de s.k. kvotflyktingarna. Sedan
år 1976 har flyktingkvoten emellertid uppgått till endast ca
1 250 personer per år.
Vi motionärer anser att det nu är dags att inleda en
successiv årlig ökning av flyktingkvoten. Det borde vara
möjligt att i en första etapp öka kvoten med förslagsvis 500
personer.
Samtidigt som vi föreslår en ökning av flyktingkvoten vill
vi gärna uttala ett stöd för hur denna kvot hittills använts.
Bl.a. har handikappade och krigsskadade flyktingar samt
tortyroffer fått möjligheter att komma till vårt land inom
ramen för flyktingkvoten. Vidare har denna väg använts för
att utverka frigivning och utresa för personer som hålls som
politiska fångar i sina hemländer.
Sverige har allt sedan Vietnamkrigets dagar tillämpat en
generös asylrätt för krigsvägrare. Denna generösa asylrätt
kan åtminstone till dels sägas grundas på den svenska
relativt liberala behandlingen av egna vapenvägrare. I
samband med regeringens beslut i december 1989 om
ändrad och skärpt asylpraxis skärptes också reglerna med
avseende på krigsvägrare. Förändringen innebar att det inte
längre är möjligt att få asyl som krigsvägrare eller av s.k. de
facto-flyktingskäl om inte särskilt starka skyddsbehov
föreligger.
Vi motionärer anser att ändringen av praxis gällande
krigsvägrare var olycklig. Bedömningen av asylrätt för
krigsvägrare bör snarast återgå till att göras enligt de
grunder som gällde före regeringsbeslutet i december 1989.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en successiv ökning av
flyktingkvoten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om asylrätt för krigsvägrare.
Stockholm den 25 januari 1991
Karl-Erik Svartberg (s)
Berit Löfstedt (s)
Evert Svensson (s)
Berndt Ekholm (s)
Torgny Larsson (s)