Bollnäs har tre förläggningar med cirka 120 flyktingar i
varje. En samarbetsgrupp bestående av Röda korset,
Rädda barnen, Amnesty, Svenska kyrkan och Sveriges
frikyrkoråd arbetar bland flyktingarna i kommunen. Enligt
gruppen mår speciellt de kristna libaneserna mycket dåligt
både fysiskt och psykiskt. Det finns många vittnesmål om
grymheter i hemlandet. Krigshandlingar har upphört, men
människor mördas och torteras som under krigets dagar.
Syrisk militär gör upp med sina f.d. motståndare. De kristna
libaneserna tycks vara mest utsatta och hämnden kommer
oftast nattetid. Många av männen har varit med i
krigshandlingar och fruktar för sina och anhörigas liv.
Angiveri florerar och den syriska armén har besatt
flygplatsen i Beirut. Militären tar utvisade flyktingar direkt
när de kommer från flygplanet.
Vid ankomsten till Sverige förhörs flyktingarna av
polisen. Då flyktingarna fruktar syriska spioner, talar alla
inte om sitt rätta namn, sin bakgrund eller skälen till
flykten. Det är främst den syriska tolken de inte vågar lita
på. Alla flyktingar förstår inte engelska och kan inte veta
vad tolken vidarebefordrar till svenska myndigheter.
Samarbetsgruppen i Bollnäs delar inte uppfattningen
som står i en del utvisningshandlingar från statens
invandrarverk, nämligen att ''det föreligger överdriven
rädsla''.
Det är viktigt att utvisningen inte sker innan noggrann
prövning gjorts och att flyktingarnas minskade förtroende
för tolkarna tas på största allvar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kristna libanesiska flyktingar i
Sverige.