Erfarenheterna från den senaste högkonjunkturen är flera. En av dessa är de problem den extrema bristen på arbetskraft orsakat. Löner och priser har stigit till en nivå som klart överstiger vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. (Resultatet av detta upplever vi nu på arbetsmarknaden med bl.a. krav på stabiliseringsavtal.) Med en sysselsättningsgrad på 86 procent respektive 81 procent för män och kvinnor är arbetskraftsreserverna praktiskt taget uttömda.
För den konkurrensutsatta sektor som industrin är har detta inneburit att den tvingats betala höga lönelyft för att överhuvudtaget få tag på arbetskraft. För att nämna ett exempel beräknas de genomsnittliga metallarbetarlönerna ha stigit med 9,9 procent under 1990. Det är ökningstal som inte står i någon som helst proportion till produktivitetsutvecklingen, som beräknas bara till någon procent under samma period.
För att klara produktion och leveranser löste ett antal företag i Värnamo och Gnosjö kommuner bristen på arbetskraft genom att tillfälligt anställa polacker. För detta har en av företagarna dömts för brott mot utlänningslagen till dagsböter, samt att utge en särskild avgift till länsstyrelsen i Jönköpings län. Målen mot de andra företagarna är ännu inte avgjorda.
Polackerna hade fått skattsedlar från den lokala skattemyndigheten, trots att de inte hade arbetstillstånd. Företagarnas brott bestod i att de inte kontrollerat om polackerna hade arbetstillstånd. Däremot har företagen fullföljt övriga förpliktelser mot staten.
''Som grädde på moset'' kan nämnas att de också har betalat in pengar till ''tvångssparandet'' vilket säkerligen skapar huvudbry hos skattemyndigheterna hur dessa pengar skall betalas ut.
När konjunkturen nu vänt nedåt är det tid att föreslå åtgärder som gör att den ovan beskrivna situationen inte upprepas.
Det kan lösas genom att företagen, som inte får sitt behov av arbetskraft tillgodosett av arbetsförmedling etc., ges möjlighet att med egna åtgärder och med en viss automatik anställa utomnordisk arbetskraft under en begränsad tid. Självfallet skall företagen följa de spelregler som gäller på arbetsmarknaden avseende löner och allmänna anställningsvillkor. Det är av avgörande betydelse för svensk industri och nationens framtid att vi har goda möjligheter att rekrytera arbetskraft.
Omvärlden väntar inte på att svenska företag skall lösa sina bemanningsproblem. Saknas denna kapacitet försvinner orderna utomlands dit också företagen flyttar sina investeringar. Det finns därför all anledning att se till att byråkratin minskar och att vi i stället underlättar rekryteringen av arbetskraft för näringslivet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som möjliggör för företag att anställa utomnordisk arbetskraft under en begränsad tid.
Stockholm den 21 januari 1991 Ulf Melin (m)