Motion till riksdagen
1990/91:Sf613
av Gösta Lyngå och Ragnhild Pohanka (mp)

Flyktingmottagandet


Miljöpartiet de gröna beklagar att dagens flyktingpolitik
i så hög utsträckning bortser från vad saken i själva verket
gäller, nämligen att ta mot människor från andra länder och
göra deras anpassning till svenska förhållanden så smidig
som möjligt. Erfarenheter från tidigare flyktingvågar har
visat att Sverige också haft stor glädje och nytta av dem som
valt vårt land till sitt nya hemland. Valloner, finländare,
ungrare, för att bara nämna några av de största grupperna
har vid olika tillfällen berikat vår kultur och vår ekonomi.
Det kan väntas att flyktingströmmar från Sovjet
kommer att ställa nya krav på vårt mottagande under de
närmaste åren. Här gäller det människor som har en kultur
liknande vår och som bor i ett land med liknande natur och
klimat. Det skulle därför kunna väntas att de med särskilt
stor lätthet smälter in i det svenska samhället. Dock är det
nödvändigt att myndigheter och allmänhet är beredda och
positiva till ankomsten av de nya invandrarna.
Välkomna till folkhemmet
Ett varmt välkommen till folkhemmet bör enligt vår
mening riktas till de flyktingar som tvingats ut från sina egna
land och valt Sverige som nytt fädernesland. De utgör ett
värdefullt tillskott ur både kulturell och ekonomisk
synvinkel. Sverige bör för egen skull såväl som för den
internationella solidaritetens skull uppmuntra invandring
snarare än att begränsa den. Viktigt är dock att flyktingarna
smälter in väl i samhället och att de skador som åsamkats
dem av erfarenheter i deras hemland inte förvärras genom
isolering och passivitet i Sverige. Två nivåer för kontakt
mellan svenskar och invandrare bör användas:
1. Inackordering av flyktingar i svenska hem 2. 
Tilldelande av svenska kontaktfamiljer
Beroende på tillgång till inackorderingshem respektive
kontaktfamiljer och beroende på önskemål från
flyktingarnas sida, kan valet mellan dessa varianter göras av
kommunernas socialtjänst.
För närvarande begränsas flyktingmottagandet av en
förmodad brist på bostäder. Detta är inte ett trovärdigt skäl.
Sverige har för närvarande högst bostadstäthet i
Västeuropa men tar trots det emot en ganska låg
flyktingkvot. Förklaringen till bostadsproblematiken måste
sökas i de ambitiösa bestämmelserna angående standard på
acceptabla bostäder. För miljöpartiet de gröna framstår den
mänskliga kontakten som mycket viktigare än en eventuellt
hög standard på lägenheter.
En viktig praktisk åtgärd är att varje flykting som erhållit
asyl får sig tilldelad en kontaktfamilj. Där så är möjligt, bör
flyktingen få bo hos familjen på inackorderingsbas --
ersättning bör utgå enligt tariffer som fastställs av
kommunerna ur anslaget från invandrarverket. Även om
inackordering inte sker, kan ersättning till kontaktfamiljer
utgå enligt i stort sett samma normer som tillämpas för
stödfamiljer.
Tid för tilldelning av inackordering och kontaktfamiljer
Tilldelandet av kontaktfamiljer bör i första hand göras
för de flyktingar som redan erhållit asyl men som
fortfarande bor i uppsamlingsläger. Sedan bör sådana
flyktingar som redan placerats i lägenheter, men som inte
lyckats få kontakt med svenskar, hjälpas till att få
kontaktfamiljer. Sådana kontakter kan vara ömsesidigt
mycket värdefulla och bidrag behöver inte nödvändigtvis
utgå.
Både inackordering och kontaktarrangemang skall göras
tidsbegränsade. Utvärdering görs efter 6 månader och
beslut om förlängning kan då fattas eller andra
arrangemang göras. Den berörde flyktingen och
kontaktfamiljen skall självklart vara med vid fattandet av
sådana beslut. Vi måste också verka för att den asylsökande
får rätt att arbeta under väntetiden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att principen med kontaktfamiljer skall tillämpas vid
flyktingmottagning oberoende av om bostadsbrist
föreligger,
2. att riksdagen hos regeringen begär att invandrarverket
ställer tariffer till kommunernas förfogande angående
rekommenderade ersättningar för uthyrning av rum till
flyktingar och andra relevanta kostnader.

Stockholm den 7 januari 1991

Gösta Lyngå (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)