I dag ges ett särskilt statsbidrag för en
hälsoundersökning av flyktingar till de kommuner som tar
emot flyktingar, enligt överenskommelsen med Statens
invandrarverk. Ingen kan tvingas till hälsoundersökning
men nästan alla vill genomgå en. Detta erbjudande täcker
inte de människor som får uppehållstillstånd som s.k.
anknytningsfall. Omfattningen av invandring via s.k.
anknytning är stor. T.ex. 1989 kommunplacerades i Malmö
ca 600 flyktingar, men den reella invandringen var ca 3 000
barn och vuxna (exkl. nordiska medborgare).
Anknytningsfall kan vara barn som kommer till Sverige
efter det att en eller båda föräldrarna fått uppehållstillstånd
här, det kan vara svenska män som gifter sig med kvinnor
från andra länder och vice versa, det kan vara andra
generationens invandrare som gifter sig med partners från
sitt ursprungliga hemland etc. Det kommer anknytningsfall
från många olika länder, där en rad olika sjukdomar
förekommer i högre utsträckning än i Sverige, t.ex. TBC,
gulsot och HIV-smitta.
Anknytningsfallen får upplysning om att
hälsoundersökning finns men att de får betala den själva.
Eftersom den kostar ca 1 000
kr. så avstår många från att hälsoundersöka sig. Jag
menar att detta är ett problem som inte uppmärksammats
tillräckligt. SIV borde få regeringens uppdrag att ta reda på
i vilken omfattning anknytningsfall avstår från
hälsoundersökning av ekonomiska skäl och lägga fram
förslag som innebär att reglerna och villkoren för
hälsoundersökning av anknytningsfall blir lika dem som
gäller för kommunplacerade flyktingar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hälsoundersökning av s.k.
anknytningsfall.
Stockholm den 15 januari 1991
Margitta Edgren (fp)