med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.
I pressmeddelandet angående proposition 1990/91:195
står det: ''Det behövs en politik, som samtidigt underlättar
det frivilliga flyttandet, ger skydd åt dem, som tvingas på
flykt och långsiktigt bidrar till att orsakerna bakom
flyktingtragedierna undanröjs.''
Detta citat stämmer tämligen väl överens med
miljöpartiets syn, som det står i vårt invandrarpolitiska
program:
1) Sverige ska föra en sådan utrikespolitik, handels- och
biståndspolitik att behovet av flykt minskar. 2) Sverige ska
stödja och bistå med katastrofbistånd och långsiktigt
utvecklingsarbete i de stora flyktingläger som vuxit upp som
svampar ur jorden under de senaste decennierna. Dessa
läger finns oftast i utvecklingsländerna. 3) I tredje hand ska
vi i Sverige utveckla en generös och human flyktingpolitik
och i fjärde hand ge de flyktingar och invandrare, våra nya
svenskar, som fått bosätta sig i vårt land ett bra liv med
samma skyldigheter och rättigheter, som
ursprungsbefolkningen.
Enligt punkt ett skulle naturligtvis all vapenexport
förbjudas och handeln med tredje världens länder föras på
en jämlik nivå, alla bilaterala biståndsprojekt ses över ur
jämlikhets- och solidaritetsaspekter och likaså det stöd vi
ger bl.a. till Världsbanken och övriga internationella
banker.
Enligt punkt två skulle Sverige kunna hjälpa mera i de
stora flyktinglägren och också stödja de internflyktingar
som har det så oerhört svårt bl.a. kurderna i Irak, Syrien,
Iran och Turkiet och flyktingar i Eritrea, Etiopien och
Sudan.
När det gäller punkt tre har Sveriges riksdag och
regering de senaste åren fört en allt hårdare asylpolitik.
Idag sänder vi tillbaka torterade människor, våldtagna
kvinnor och barn med egna asylskäl till deras hemländer till
förnyat förtryck, förföljelse och försvinnanden.
Här har miljöpartiet under sina tre år i riksdagen
motionerat, frågat och interpellerat oavbrutet och vid varje
debatt krävt en generösare asylpolitik.
I den nya flyktingpolitiken finns många vackra ord och
ambitioner där miljöpartiet de gröna kan instämma. Dock
vill vi förorda en översyn av OAU-konventionen och
Cartagenadeklarationen och pröva, om inte Sveriges
flyktingpolitik skulle söka närma sig dessas mera generösa
bedömningar.
När avvisade asylsökande gömmer sig och lever det
fågelfria liv det innebär borde man noga se över om
utvisningen var berättigad, för om man hellre lever gömd
här än åker tillbaka till sitt land måste hemresan vara ett
mycket svårt alternativ.
Visst behöver återvändande flyktingar visst ekonomiskt
stöd och det kan lämpligen ske genom Diakonia, som har
flerårig erfarenhet av detta arbete. Ännu viktigare är att
följa upp utvisade asylsökande och på det sättet få en
erfarenhet av om den svenska asylbedömningen är riktig
och utvisningarna sker på rätta grunder. Detta skulle kunna
förbättra rättssäkerheten för de asylsökande.
Det är viktigt att Svenska Röda Korset, kyrkorna m.fl.
frivilligorganisationer får ta del av och göra sina viktiga, för
att inte säga oersättliga, insatser i flyktingmottagandet. Det
måste dock ske på organisationernas egna villkor och det
svenska samhället ska ta huvudansvaret för de asylsökande
och för dem, som får uppehållstillstånd.
I bilaga 2 i propositionen står: ''Sverige liksom andra
europeiska länder måste lägga ned utomordentligt stora
resurser på mottagande av asylsökande och på själva
ärendehanteringen, resurser som till stor del skulle kunna
användas till mer långsiktiga åtgärder än daglig försörjning
för människor utan behov av internationellt rättsligt
skydd.''
Genom miljöpartiets förslag att låta de asylsökande
delvis bo ute i samhället hos kontaktfamiljer och arbeta
under väntetiden kunde vissa besparingar göras.
Genom att ta emot flyktingarna med civil personal, låta
dem välja tolk och juridiskt biträde, som de har förtroende
för skulle intevjuerna kunna träffa mera rätt från början och
väntetiderna kortas och därmed förbilligas.
Tidigare fanns en järnridå i Europa och nu finns en stor
risk att murar reses runt EG-länderna, så att flyktingar inte
kan komma in. Här skulle Sverige kunna påverka i en
positiv riktning i stället för att harmonisera med EG.
Att kvotera asylinvandringen anser miljöpartiet de
gröna vara omöjligt. Människors asylbehov kan inte
kvoteras. Däremot anser vi att arbetskraftsinvandring
knappast kan bli aktuell, så länge många flyktingar behöver
asyl i Sverige. Vi ska bara lära oss att utnyttja flyktingarna
bättre i arbetslivet, deras kunskaper och erfarenheter. Hit
kommer många högt utbildade unga flyktingar eller
flyktingar med färdig eller påbörjad yrkesutbildning. Vi
måste genom olika åtgärder ge dem en chans att utnyttja
sina kunskaper, genom påbyggnad och komplettering av
deras förkunskaper och även genom ytterligare förbättrad
svenskundervisning. Svenskundervisningen ingår ju redan
som en viktig del i flyktingmottagandet i kommunerna.
Miljöpartiet de gröna vill återgå till de regler för asyl,
som gällde före 13 december 1989 i stället för den nya
skyddsregel, som föreslås i propositionen, dock vill vi att
undantagsregeln endast kan tas i bruk, när
undantagstillstånd verkligen råder i landet på grund av
naturkatastrof, krigstillstånd eller i annan synnerligen
allvarlig situation.
Varje flykting ska enligt miljöpartiets åsikt liksom hittills
bedömas individuellt och inte avvisas med omedelbar
verkställighet såsom tillhörig viss grupp, som anses ha svaga
flyktingskäl, vilket föreslås i propositionen.
Homosexuella bör få stanna i landet om de befarar att
utsättas för förföljelse, fängslande eller dödsstraff i sina
hemländer.
Dokumentlöshet måste behandlas på ett helt annat sätt
än hittills. Det ligger i flyktingskapets natur, att en flykting
kan sakna identitetspapper eller t.o.m. tvingas fly med falsk
identitet. Dokumentlösheten i sig ska inte minska
trovärdigheten vid bedömningen av övriga asylskäl och
absolut inte ge rätt att sätta hela familjer i förvar.
Att ytterligare öka flyktingkvoten utöver de 2 000 + 1
250 som beslutades i riksdagen den 31 maj är ett förslag i
rätt riktning. Anhöriginvandringen däremot är en rättighet
som inte ska kvoteras.
Hemspråksundervisningen är en viktig insats för barnen.
Den ger dem en bättre möjlighet att återvandra och anpassa
sig i sitt och föräldrarnas hemland. Nedskärning med 300
miljoner har inte miljöpartiet godkänt.
När det gäller etnisk diskriminering har miljöpartiet i
annat sammanhang krävt en lag som förbjuder rasistiska
organisationer och en lag mot etnisk diskriminering i
arbetslivet.
Miljöpartiet har likaså i annat sammanhang fört fram
vikten av att särskild hänsyn tas till de ensamma
flyktingbarnen och att tvåårsregeln för giftermål eller
samboförhållande med i Sverige bosatt make eller maka tas
bort.
Förslaget till ökning av dubbla medborgarskap är ett steg
i rätt riktning. Vi anser dock, att även icke svenska
medborgare ska ha rösträtt efter 5 års bosättning här.
Den 31 maj 1991 beslutade riksdagen, att tillfälligt
arbetstillstånd ska kunna ges åt asylsökande under
väntetiden, men restriktionerna var så omfattande att det i
praktiken skulle bli ett ytterst litet antal, som skulle komma
i fråga. Bl.a. ska den tid ett överklagande tar inte
medräknas i tidsaspekten. Miljöpartiet anser att ett
tillfälligt arbetstillstånd efter cirka tre månader skulle få en
verklig betydelse för flyktingarna.
Miljöpartiet anser att förvar av barn inte ska
förekomma.
Miljöpartiet har tidigare ett flertal gånger förordat
asylnämnder på olika nivåer som beslutsinstanser, men
anser att prövningsuppgifterna bör handläggas inom ramen
för den befintliga domstolsorganisationen. När det gäller
den föreslagna nämnden ska prövningen ske vid
kammarrätt och regeringsrätt utan administrativt samband
med arbetsmarknadsdepartementet.
Ordföranden eller tjänsteman ska ensamma få bereda
ett ärende medan besluten ska fattas även av lekmän
närvarande i beslutsprocessen.
Muntlig handläggning är viktig och bör tilllämpas i fall
där tveksamhet eller motsägelse i beslutsunderlaget
förekommer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en översyn av OAU-
konventionen och Cartagenadeklarationens asylrätt görs
och relateras till Genèvekonventionen,
2. att riksdagen omprövar utvisningsbesluten för de
flyktingar som håller sig undan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd för återvandrande
flyktingar,
4. att riksdagen beslutar om en uppföljning av utvisade
flyktingar till oroliga hörn av vår värld,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvotering av asylsökande
flyktingar,
6. att riksdagen upphäver Luciabeslutet den 13 december
l989 och åter tar de lagparagrafer i bruk som
undantagsbeslutet upphävde och som ej kan tas i bruk utom
vid katastrofsituationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående homosexuella
asylsökande,
8. att riksdagen hos regeringen begär att behandlingen av
dokumentlösa omprövas i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att särskild hänsyn skall tas till
ensamma flyktingbarn,
10. att riksdagen upphäver tvåårsregeln,
11. att riksdagen ändrar beslutet från den 13 maj 1991 om
tillfälligt arbetstillstånd, så att tre månaders vistelse i landet
ger rätt till tillfälligt arbetstillstånd,
12. att riksdagen beslutar att den föreslagna
asylnämndens prövningsuppgifter skall handläggas inom
ramen för den befintliga domstolsorganisationen, vid
kammarrätt och regeringsrätt,
13. att riksdagen beslutar att ordförande eller tjänstemän
ensamma kan bereda ärendena men att vid beslut skall
nämndemän delta,
14. att riksdagen beslutar att muntlig handläggning skall
tillämpas i tveksamma eller osäkra fall.
Stockholm den 12 juni 1991
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goe s (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Kaj Nilsson (mp)
Lars Norberg (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Carl Frick (mp)
Anita Stenberg (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)