med anledning av prop. 1990/91:192 Organiserad överföring av flyktingar till Sverige
Flyktingsituationen i världen har under senare tid
dramatiskt försämrats främst p.g.a. kriget vid Persiska
viken och den politiska förföljelsen av kurder och andra
folkgrupper i Irak. Antalet flyktingar har beräknats till ca
1,5 miljoner.
Även i andra delar av världen är flyktingsituationen
mycket kritisk. Antalet flyktingar beräknades redan före
Gulfkrisen till ca 15 miljoner. Därtill kommer miljontals
människor som lever under flyktingliknande förhållanden.
På sina håll bl.a. i vissa afrikanska länder har
flyktingproblemen också förvärrats.
De förbättringar som inträtt är fåtaliga och kräver
fortfarande massiva insatser för återpassning, rehabilitering
och återvändande till hemlandet.
FNs generalsekreterare och flyktingkommissariat har
med rätta riktat skarp kritik mot FNs medlemsländer för
otillräckliga insatser och bristande ansvarstagande.
Sverige hör till de länder som gör de största
flyktinginsatserna. Men våra förutsättningar och
erfarenheter på området är unika, grundade på en långvarig
verksamhet under en fredlig utveckling i vårt land. Sedan
slutet av 1970-talet har vår flyktingkvot varit oförändrad
med ca 1 250 flyktingar per år.
I propositionen föreslår regeringen att kvoten skall höjas
till 2 000 samt att 1 250 flyktingar som en extra insats kan tas
emot under budgetåret 1991/92. Detta är en vällovlig
satsning som under de närmaste åren bör kunna leda till en
ytterligare höjning av flyktingkvoten.
Den särskilda insatsen under budgetår 1991/92 bör till
följd av den internationella flyktingsituationen dock kunna
ökas till ca 2 500 flyktingar och andra i behov av skydd.
Som en följd av det minskade antalet asylsökande, som
av allt att döma fortsätter att minska under den närmaste
tiden bör den här föreslagna flyktingkvoten inte leda till ett
ökat medelsbehov jämfört med vad som föreslagits i
budgetpropositionen på förläggningsanslaget eller anslaget
för kommunersättningar. Även om så skulle vara fallet är
dessa kostnader blygsamma och av ringa betydelse i
sammanhanget och försvarliga även med hänsyn till
rådande besparingsbehov.
Flyktingkvoten bör främst gälla de flyktingar som
befinner sig i en akut situation och har ett starkt
skyddsbehov. Därvid bör särskilt i frågakomma de som
riskerar svår förföljelse, är allvarligt skadade ellr sjuka eller
eljest kan åberopa ömmande skäl.
Det är av stor betydelse att Sverige aktivt agerar för att
förmå andra utvecklade länder att utöka sin flyktingkvot.
Det skulle öka möjligheterna till ett framgångsrikt resultat
om inte bara invandrarministern utan även statsministern
tog ett initiativ i detta syfte.
Förutsättningarna för en framgång ökar också om
Sverige genom sina egna gärningar utgör ett gott exempel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationella initiativ för
utökning av flyktingkvoten i andra utvecklade länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den reguljära flyktingkvoten
under de närmaste åren gradvis utökas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utökning av de extra
insatserna för att föra över 2 500 flyktingar med speciella
skyddsbehov till Sverige.
Stockholm den 14 maj 1991
Hans Göran Franck (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Anita Johansson (s)
Margareta Winberg (s)
Bruno Poromaa (s)
Lennart Nilsson (s)
Ines Uusmann (s)