Vuxenstudiestöd tillkom genom ett beslut av riksdagen
1975. Det är ett samlingsbegrepp för ett antal stöd och
bidrag. Den del av stödet där bidragsbeloppets storlek
varierar med A-kassans dagpenningnivå kallas särskilt
vuxenstudiestöd (SVUX) och består av dels ett
vuxenstudiebidrag, dels en lånedel som skall betalas
tillbaka.
Vi anser att reglerna för SVUX bör ändras för att skapa
större rättvisa mellan skilda grupper av sökande.
Om man är medlem i en erkänd arbetslöshetskassa
beräknas stödet efter den dagpenning man skulle fått från
kassan om man varit arbetslös. Dagpenningen beräknas på
inkomsten för heltidsarbete oavsett om man arbetat heltid
eller deltid. Om man är ''utförsäkrad'' får man ändå
vuxenstudiestöd som beräknas på den dagpenning som man
skulle haft om man inte varit utförsäkrad.
Om man däremot inte är med i någon erkänd A-kassa är
vuxenstudiebidraget väsentligt lägre.
Vuxenutbildningsavgiften tas ut av alla arbetsgivare.
Därför är det orimligt att differentiera vuxenstudiestödet
beroende på om man är medlem i A-kassa eller inte. Det är
emellertid rimligt att man under den tid en studerande är
berättigad till A-kasseersättning, vuxenutbildningsbidraget
utgår med lägst samma belopp. I annat fall saknas stimulans
för utbildning i stället för arbetslöshet.
Många nekas årligen SVUX därför att tillgängliga medel
inte räcker. Vi anser därför att andra beräkningsgrunder
bör övervägas. Detta skulle kunna medföra att bidraget
räcker till betydligt fler sökande än vad som är möjligt med
det nuvarande systemet. Riksdagen bör därför som sin
mening ge regeringen till känna att frågan om hur man skall
åstadkomma en jämnare fördelning av SVUX bör
övervägas inom ramen för en utredning.
För att stimulera vuxna att genomgå utbildning får
löntagarorganisationerna stöd via vuxenutbildningsavgiften
för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna. Vi föreslår
att detta bidrag på 55 milj.kr. tas bort liksom de 20 milj.kr.
som är avsedda för planering av den uppsökande
verksamheten och utbildning av fackliga
studieorganisatörer.
Insikten om betydelsen av utbildning är väl spridd.
Anordnare av utbildning bedriver information om vilket
utbud som finns tillgängligt. De stödsystem som står till
buds har funnits länge och väl kända. Om de fackliga
organisationerna vill främja fort- och vidareutbildning torde
det kunna finansieras inom deras ordinarie budgetar.
Ur vuxenutbildningsavgiften ges också bidrag till viss
central kursverksamhet. Medlen har hittills fördelats till
främst löntagarorganisationer -- med kursverksamhet i egen
regi i ämnen som samhällskunskap, nationalekonomi,
psykologi, svenska, matematik och produktionsteknik. Vi
anser att denna typ av kursverksamhet i rådande
statsfinansiella läge kan finansieras utan särskilda
statsbidrag. Anslaget -- 43,1 milj.kr. -- bör därför utgå ur
budgeten.
Kvinnors möjlighet till särskilt vuxenstudiestöd
Det differentierade vuxenstudiestödet infördes 1984 för
att skapa utrymme för en höjd ersättning till studerande,
som avstår inkomst för att studera. Som nämnts ovan är
endast de, som är med i erkänd A-kassa, berättigade till det
högre bidragsbeloppet.
Detta innebär att kvinnor som varit hemma och vårdat
barn inte längre kan få det högre beloppet även om de är
korttidsutbildade. Detsamma gäller kvinnor som tidigare
varit yrkesverksamma men som av olika anledningar inte
kunnat komma tillbaka på arbetsmarknaden.
Vi anser, att konsekvensen av de nuvarande reglerna
med hänsyn till hur dessa har påverkat rekryteringen av
kvinnor för studier bör utredas inom ramen för den ovan
nämnda utredningen.
Barntillägg
Barntillägg beviljas i form av ett förhöjt
vuxenstudiebidrag. Det beviljas för barn som inte fyllt 16 år
eller som har fyllt 16 år och går i grundskolan. Barntillägg
utgår endast till dem som är med i erkänd A-kassa och
således har rätt till det högre bidraget. Vi anser att
barntillägg bör utgå till alla på samma villkor. Vi föreslår
därför att regeringen ger Centrala Studiestödsnämnden
(CSN) i uppdrag att utreda hur en sådan reform skulle
kunna genomföras.
Internatbidrag
Regeringen föreslår en förlängning till utgången av
kalenderåret till den 30 juni 1992 för försöksverksamhet
med kollektiv ansökan om internatbidrag för pensionärs-
och handikapporganisationer.
För handikappade är det värdefullt att möjligheten till
kollektiv ansökan finns, varför vi anser att nuvarande
försöksverksamhet bör permanentas för
handikapporganisationerna.
Enligt vår uppfattning bör riksdagen nu besluta att
försökverksamheten skall avslutas vad gäller
ålderspensionärers rätt att erhålla internatbidrag. Vi anser,
att de relativt begränsade ekonomiska resurser som står till
förfogande bör användas inom för vuxenstudiestödet
gällande åldersgränser. Vuxenstudiestödet finansieras med
arbetsgivaravgifter. Därför bör det användas för att
finansiera studier för personer i arbetsaktiv ålder. Vi
förutsätter att ålderspensionärer för sin studieverksamhet
kan erhålla stöd från t.ex. studieförbund.
Vi finner det angeläget att den möjlighet till kollektiv
ansökan om internatbidrag, som gäller för
löntagarorganisationerna, också erbjuds Lantbrukarnas
riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund och Företagens
riksorganisation. För att snabbt erbjuda dessa grupper
denna möjlighet, föreslår vi, att de ingår i den grupp, som
omfattas av den pågående försöksverksamheten.
Vilande sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
Våren 1986 (Sfu 1985/86:17) fattade riksdagen beslut om
ett förbättrat försäkringsskydd vid sjukdom och
föräldraledighet under sommarferier för den som har en
vilande sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Enligt lagen
om allmän försäkring (AFL) 3 kap 5 § får den
sjukpenninggrundande inkomsten inte sänkas under tid då
en försäkrad ''bedriver studier för vilka han uppbär
studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd.
.
.''.
Detta innebär att alla studerande får behålla den
sjukpenningplacering de fått på grundval av eget arbete.
SGI:n hålls vilande under terminstid och aktiveras under
sommarferierna, då den försäkrade inte uppbär
studiesociala förmåner. Det har emellertid visat sig att
orden ''uppbär studiemedel'' spelar en väsentlig roll för den
försäkrade. Om en studerande anser sig inte behöva
studiemedel eller under någon del av studietiden försöker
klara sig på egen hand t.ex. genom att använda eget
sparkapital, så försvinner den vilande SGI:n. Så gör också
sparkapitalet! Detsamma gäller om en studerande icke blir
beviljad studiemedel.
Den, som är sparsam med sina egna och statens medel
och ej vill skuldsätta sig mer än nödvändigt ''straffas'' alltså
genom att han/hon blir av med sin vilande SGI.
Vi anser, att själva studierna skall vara avgörande för
rätten till vilande SGI och inte huruvida man lånar pengar
av staten för studierna.
Vi föreslår därför en ändring av ordalydelsen i AFL 3
kap 5 §: ''.
.
. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp.
.
.'' bör ändras till ''.
.
.bedriver studier, för vilka han har rätt att uppbära
studiehjälp.
.
.''.
Skolbudgeten
I några avseenden finns det också möjligheter att
genomföra besparingar inom skolanslagen. Vi har under en
följd av år motsatt oss att löntagarorganisationerna skall
erhålla statsbidrag för sin verksamhet med
skolinformatörer. Sådan verksamhet bör organisationerna
bekosta med egna medel. Detta innebär en besparing på ca
3,9 milj.kr.
Vi har länge föreslagit att bidraget till den samlade
skoldagen ska avskaffas. Bidraget har också successivt
skurits ned och lagts in i andra anslag. Av
budgetpropositionen framgår inte exakt hur stor del av
anslaget B 4 som går till denna verksamhet. Vi uppskattar
dock beloppet till 9 milj.kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen för budgetåret 1991/92 under anslaget F
5, Vuxenstudiestöd m.m. anslår 118 100 000 kr. mindre än
vad regeringen har föreslagit,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att föreslå hur en jämnare fördelning
av vuxenstudiestödet skall åstadkommas samt undersöka
konsekvenserna av nuvarande regler för rekrytering av
kvinnor,
3. att riksdagen hos regeringen begär att CSN får i
uppdrag att utreda hur ett mer rättvist barntillägg skall
utformas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappades och pensionärers
möjlighet till internatbidrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att även Lantbrukarnas
riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund och Företagens
riksorganisation erhåller samma rätt till kollektiv ansökan
om internatbidrag, som gäller för löntagarorganisationerna.
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
ändring i 3 kap. 5
§ lagen om allmän försäkring (AFL) enligt vad som i
motionen anförts,
[att riksdagen beslutar att inte ge bidrag till
löntagarorganisationerna inom skolans område och därmed
under anslaget B 1. Skolverket anslår 3 874 000 kr. mindre
än vad regeringen föreslagit,1]
[att riksdagen beslutar att inte anslå några medel till
samlad skoldag och därmed under anslaget B 4 anslår 9
000
000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit.1]
Stockholm den 24 januari 1991
Lars Leijonborg (fp)
Carl-Johan Wilson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Barbro Westerholm (fp)
Sigge Godin (fp)
Barbro Sandberg (fp)
Maria Leissner (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)