Lagförslaget
Förslaget innebär att arbetstagare under de första 14 dagarna av en sjukperiod får behålla en viss del av lönen från arbetsgivaren i stället för att som för närvarande erhålla ersättning från försäkringskassan. Andelen skall vara 75% under de tre första dagarna och 90% under återstoden av sjuklöneperioden.
Sjukanmälan skall göras hos arbetsgivaren. Fr.o.m. den sjunde dagen skall läkarintyg inlämnas. Om särskilda skäl föreligger kan försäkringskassan ålägga arbetstagaren att inlämna läkarintyg från en tidigare dag. Tystnadsplikt skall gälla i arbetsgivarens personaladministrativa verksamhet.
Efter sjuklöneperiodens slut skall arbetsgivaren anmäla sjukfall som fortsätter efter de 14 dagarna för att fortsatt ersättning skall utgå från försäkringskassan. Arbetsgivaren skall också för bl a statistikändamål månadsvis till försäkringskassan rapportera sjukdomsfall som varat mindre än 14 dagar.
För arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning kan försäkringskassan besluta om särskilda bestämmelser. Dessa innebär att ersättning utgår med 90% redan från den första sjukdagen och att arbetsgivaren av försäkringskassan skall kunna få ersättning för utgiven sjuklön inkl. arbetsgivaravgifter.
Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot de sjuklönekostnader som företaget kan drabbas av.
Som kompensation för företagens ökade kostnader för sjuklönen sänks arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från 10,1 till 8,2 procent.
Miljöpartiets synpunkter
Införandet av sjuklön har vissa betydande fördelar samtidigt som det innebär risker.
En viktig fördel är att kostnaden för korttidssjukfrånvaro kommer att drabba företagen i förhållande till omfattningen av frånvaron på arbetsplatsen. Det skapas då ett incitament för företag med hög frånvaro att förbättra arbetsmiljön och andra förhållanden på arbetsplatsen för att därigenom minska sina kostnader för korttidsfrånvaron. Detta stämmer med miljöpartiets krav på att verksamheter som orsakar hälso- eller miljöproblem också skall vara med att betala för att komma till rätta med problemen.
En annan viktig fördel är den betydande administrativa besparing som kan göras genom att den nuvarande dubbelregistreringen och det särskilda utbetalningsförfarandet vid korta sjukfall försvinner. Närmare 90 % av sjukfallen avslutas inom 14 dagar. Totalt beräknas den administrativa besparingen motsvara 2 400 tjänster på försäkringskassorna, varav en del avses överföras till arbete med rehabilitering av långtidssjukskrivna.
I detta sammanhang är det viktigt att betona att den uppgiftslämning för statistikändamål över korta sjukfall som skall ske från arbetsgivaren till försäkringskassan görs så enkel och smidig som möjligt för att inte orsaka administrativt extraarbete. Rapportering kvartalsvis i stället för månadsvis bör övervägas, speciellt för mindre företag, om det leder till administrativa förenklingar.
Den största risken med sjuklönesystemet kan ligga i att arbetsgivarna blir mer selektiva och undviker att anställa personer som ofta måste vara borta från arbetet av olika skäl. Det är här viktigt att utvärdera hur möjligheten att efter ansökan få ersättning efter särskilda bestämmelser kommer att fungera i praktiken. Alla sjukdomstillstånd är inte så lättdefinierade att de kan åsättas en enkel läkardiagnos som berättigar till sådan särskild behandling. Miljöpartiet kräver därför att regelbundna utvärderingar görs de närmaste åren efter införandet av sjuklönesystemet för att bedöma behovet av eventuella anpassningar av bestämmelserna.
En annan risk med förslaget till sjuklönesystem är att det kan komma att tillämpas olika på olika delar av arbetsmarknaden. Vi instämmer i propositionens bedömning att det är av mycket stor vikt att de avsedda kompensationsnivåerna slår igenom på ett likartat sätt på hela arbetsmarknaden. I första hand måste det vara ett ansvar för arbetsmarknadens parter att tillse att så blir fallet. Om så inte skulle bli fallet måste, som framhålls i propositionen, andra åtgärder övervägas för att uppnå åsyftat resultat.
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om enkel administrativ hantering av korta sjukdomsfall mellan arbetsgivare och försäkringskassan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortlöpande utvärdering av reformen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av likabehandling på arbetsmarknaden.
Stockholm den 8 maj 1991 Gösta Lyngå (mp) Claes Roxbergh (mp) Anna Horn af Rantzien (mp) Carl Frick (mp)