De uppenbara svagheterna i det sedan januari 1989
tillämpade nya studiestödet kvarstår och förstärks genom
den kraftiga räntehöjning som genomfördes den 1 januari
1991 från 6,2 till 8,3 procent.
Allt fler unga människor, som avser att studera vid
universitet eller högskolor, upptäcker att
studiemedelssystemets konstruktion resulterar i livslång
skuldsättning om de planerade studierna genomförs.
Följden blir ofta att man avstår från högre studier och i
stället söker sig direkt ut på arbetsmarknaden efter
gymnasiet. Det nya studiemedelssystemet medför därför att
den sociala och regionala snedrekryteringen förstärks,
vilket statistiken också bekräftar. En annan fullkomligt
absurd effekt är att många studerande tar fasta på att det
nyligen införda studiemedelssystemet leder till att lånen
aldrig kommer att betalas av fullt ut. Eftersom kvarstående
skuldbelopp avskrivs vid pensioneringen, lånar vissa
studenter så mycket de kan.
2. Skattereformens finansiering
Den i sig nödvändiga reformeringen av skattesystemet
med sänkningen av marginalskatterna har en baksida i
formerna för finansiering, som drabbar de studerande hårt.
De får vara med och betala marginalskattesänkningen i
form av höjda bostadskostnader, dyrare resor och breddad
moms utan att kunna tillgodogöra sig skattesänkningarna
under studietiden.
Bristerna i studiemedelssystemet förstärks därför
ytterligare på grund av den överfinansiering av
skatteomläggningen som socialdemokraterna och
folkpartiet genomfört, där man i stället borde ha sänkt det
totala skattetrycket successivt till fromma inte minst för de
studerande.
3. En översyn av studiemedelssystemet är nödvändig
Problemen med skuldsättningen och de ofta livslånga
återbetalningstiderna kan inte längre ställas åt sidan. Att
unga människor måste ta på sig bördan av en livslång
''akademikerskatt'' på 4 procent och samtidigt se att skulden
ständigt växer kan inte accepteras.
Kraven från de studerande och deras organisationer på
att något görs blir också kraftigare i takt med att problemen
framträder allt tydligare.
Vi anser att en översyn av studiemedelssystemet bör
göras med syftet att komma till rätta med problemen i första
hand kring skuldsättningen men också med hur
inkomsterna beräknas, på vilket sätt de långtidsstuderande
behandlas och hur utlandsstudierna skall finansieras.
4. Inkomstbegreppet
Vi har under flera år försökt få till stånd en ändring av
inkomstbegreppet i studiemedelssystemet utan att få
riksdagens bifall. Vi vidhåller vår uppfattning att det
nuvarande inkomstbegreppet, som är den sammanräknade
inkomsten av tjänst, näringsverksamhet och kapital, som
genom att man använder termen sammanräknad inkomst
inte kan beakta underskott i ett inkomstslag, missgynnar i
första hand barnfamiljer och nyetablerade företagare.
Vi vidhåller vår tidigare uppfattning att det är den
verkliga betalningsförmågan -- inte någon konstruerad
sådan -- som skall utgöra grund för prövningen av rätt till
studiemedel och underlag för återbetalningens storlek.
Moderata Samlingspartiet föreslår i konsekvens härmed
att endast taxerad inkomst används som inkomstbegrepp i
studiemedelssystemet.
5. Avskrivning av studiemedel
Även de långtidsstuderandes situation borde bli föremål
för en studie i syfte att öka antalet välutbildade människor,
något som är nödvändigt om Sverige skall kunna följa med
i den snabba internationella utvecklingen.
I avvaktan på översynens resultat upprepar vi vårt
förslag om rätt till avskrivning för alla som uppburit
studielån för minst sex terminers heltidsstudier eller
deltidsstudier av motsvarande omfattning. De sex
terminerna skall kunna gälla såväl gymnasiala som
postgymnasiala studier och behöver inte omfatta en
sammanhängande tidsperiod. Avskrivningen bör ske med 6
procent av basbeloppet per termin för gymnasiala studier
(d.v.s. 10 procent av lånet) och med 6 procent av
basbeloppet per uppnådda 20 poäng för postgymnasiala
studier; det senare för att inte mer utdragna studier skall
gynnas.
6. Särskild avskrivning vid doktorsexamen
Sverige behöver också ett större antal studerande som
avlägger doktorsexamen om vårt land skall kunna behålla
och flytta fram sin position bland industrinationerna. Vi
föreslår därför att en summa motsvarande ett basbelopp
avskrivs för att öka motivationen och minska skuldbördan
för den som avlägger doktorsexamen.
7. Avskaffa fribeloppet för heltidsstuderande
''Fribeloppet'', d.v.s. den övre gräns som satts för att
begränsa rätten till studiemedel i förhållande till den egna
inkomsten, väckte sommaren 1989 en storm av protester
från såväl studerande som arbetsgivare. Fribeloppet fick på
grund av sin dåvarande utformning till följd att många
studerande drabbades av marginaleffekter på över 80
procent.
Ett flertal motioner uppmärksammade problemet under
den allmänna motionstiden förra året. Efter överläggningar
i socialförsäkringsutskottet beslutade utskottet föreslå
riksdagen att fribeloppsgränsen skulle höjas och
reduceringsreglerna ändras till att vara 30 procents
reducering av studiebidraget och 70 procents reducering av
lånedelen. Regeringens förslag innebar att hela
reduceringen låg på bidragsdelen. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag.
Dessa ändringar fick till följd att problemen kring
fribeloppsgränsen blivit betydligt mindre. Vi anser trots
detta att inkomstprövningen helt skall slopas. Det skulle
leda till en rättvis behandling av de studerande, samtidigt
som administrationen hos CSN skulle minska betydligt.
Förespråkarna av inkomstprövningen framhåller att de
studerande skulle arbeta så mycket vid sidan om studierna
att dessa skulle bli lidande. Eftersom rätten till studiemedel
är knuten till en viss studietakt anser vi dock att dessa
farhågor är överdrivna.
Vi anser att det är fel att behålla ett system som
medverkar till att ungdomar avstår från ett arbete för att
inte riskera att förlora sina studiemedel.
Det borde vara den enskildes sak att själv bedöma hur
han eller hon vill disponera sin tid. Det behövs enligt vår
uppfattning ingen ''förmyndare'' för våra
högskolestuderande.
Mot bakgrund av det anförda föreslår vi att prövningen
mot egen inkomst, det s.k. fribeloppet, för rätt till
studiebidrag och studielån avskaffas för dem som studerar
på heltid. Vi anvisar för detta ändamål 60 miljoner kronor.
8. Inackorderingstillägg
CSN har föreslagit att beloppen i inackorderingstilläggen
skall räknas upp med hänsyn till prisökningarna från lägst
935 till 1 030
kronor och i en särskild skrivelse större höjningar för
elever med minst 45 km mellan hemorten och skolorten
med anledning av att persontransporter beläggs med
mervärdeskatt. Förslaget innebär att det högsta beloppet i
inackorderingstillägget höjs från 1 880
till 2 330
kr.
Ett ovanligt olustigt och cyniskt inslag i finansieringen av
skatteomläggningen står utbildningsministern för i avsnittet
F2. Studiehjälp när han minskar den av CSN
föreslagna uppräkningen av inackorderingstillägget.
Utbildningsministern reducerar dessa höjningar till lägst
1 000
och högst 2 010
kr per månad. Han generar sig inte för att motivera
sitt förslag med att det stora flertalet hushåll kommer, på
grund av skatteomläggningen, att öka sina disponibla
inkomster och att föräldrarna därigenom kommer att kunna
bidra till merkostnaden för barnens inackordering i ökad
utsträckning.
Vi kan inte acceptera att de som på grund av att de bor så
långt från skolorten att de måste ha barnen inackorderade
under skolveckan och dessutom belastas av höga
reskostnader skall betala dessa kostnader med de
eventuella inkomstskattesänkningar de kan få. De har
säkert andra lika stora eller förmodligen större
kostnadsökningar orsakade av skatteomläggningen som
andra föräldrar, vilka kan ha barnen boende i hemmet
under skoltiden.
För att inte ytterligare förstärka den sociala och
regionala snedrekryteringen till gymnasie- och senare
högskolestudier, som är så uppenbar, föreslår vi att den nivå
CSN angett för inackorderingstillägget fastställs av
riksdagen. Vi anvisar därför ytterligare 10 miljoner kronor
för detta ändamål.
9. Utlandsstudier
I samband med den översyn av studiemedelssystemet
som vi föreslår bör även lånesituationen för de svenska
studenter som bedriver högskolestudier utomlands
granskas.
Dessa drar ofta på sig en högre studieskuld på grund av
att utbildningen vid universitet och högskolor i andra länder
är förenade med höga kostnader för terminsavgifter och
resor. Det kan bli fråga om betydande belopp, som CSN
beviljar extra studiemedel i form av studielån för.
Det bör övervägas om studerande som ådragit sig extra
höga låneskulder i samband med utlandsstudier skall få
möjlighet till reducering av skulden, t.ex. genom en särskild
avskrivning efter examen.
10. Gymnasiestudier utomlands
Enligt vår mening är det mycket värdefullt om svenska
ungdomar bereds möjlighet till gymnasiestudier något år i
ett annat land. Detta ligger väl i linje med strävandena till
en ökad internationalisering och en ökad förståelse för
andra kulturer. De elever som väljer att studera ett år
utomlands skapar dessutom goda förutsättningar för att lära
ett främmande språk på ett sätt som knappast är möjligt i
Sverige.
Med nuvarande system måste de föräldrar som väljer att
sända sina ungdomar till utlandet för ett års gymnasiala
studier göra stora ekonomiska uppoffringar, dels direkt
genom kostnader för resa, uppehälle och avgifter, dels
indirekt genom att många offentliga bidrag upphör.
Nuvarande ordning underlättar inte för svenska elever
att bedriva gymnasiestudier utomlands. Det gör att elever
vars föräldrar inte har ekonomiska möjligheter att avstå
studiebidrag, inackorderingstillägg, flerbarnstillägg och i
vissa fall också bidragsförskott måste avstå från studier, som
andra med mer välsituerade föräldrar kan genomföra.
Inte minst inom de yrkesinriktade utbildningarna, där
man nu endast kan få behålla studiebidraget om
utbildningen saknas i Sverige, behövs det ett nytänkande
och större öppenhet om vi i Sverige skall få möjlighet att
följa med i den snabba tekniska utvecklingen.
Antalet elever som får tillfälle att bedriva
gymnasiestudier utomlands beräknas enligt CSN till ca 2 500.
Kostnaderna för att ge dessa elever studiebidrag och
inackorderingstillägg beräknas av CSN till 25 resp. 22
miljoner kronor.
För att i någon mån ekonomiskt bidra till de ofta
betydande merkostnader som utlandsstudier förorsakar
föreslår vi att elever som bedriver gymnasiestudier
utomlands skall ha rätt till studiehjälp på samma villkor som
i Sverige.
11. Vuxenstudiestödet
Vi har tidigare påtalat att korttidsstudiestödet används
på ett sätt som inte avsågs när det infördes. I stället för att
gå till dem som har mest behov av stödet, d.v.s. personer
med kort grundutbildning och besvärliga
arbetsförhållanden, används pengarna till att tillgodose de
fackliga organisationernas behov av att utbilda sina
medlemmar i fackliga frågor eller för utbildning av
förtroendevalda.
Detta förhållande uppmärksammas nu också allt mer i
pressen av kritiska journalister, som ifrågasätter om denna
användning av korttidsstudiestödet motsvarar de mål som
uppsatts. Man pekar i olika tidningar på fall där
korttidsstudiestödet uppenbarligen missbrukats.
Även den uppsökande verksamheten, som i budgeten
föreslås få 75 miljoner kronor, har använts på samma sätt.
Vi har upprepade gånger påtalat dessa missförhållanden
och föreslagit en översyn av reglerna för
korttidsstudiestödet, något som regeringen äntligen
uppmärksammat och nu låter CSN genomföra. I avvaktan
på översynen kan regeringen dock inte tänka sig någon
ändring av de uppenbara missförhållandena.
Vi anser liksom tidigare att anslagen till den uppsökande
verksamheten skall avskaffas och korttidsstudiestödet
kraftigt reduceras så att endast den del som används till
avsett ändamål kvarstår. Denna del uppskattas till ca 20
procent av anslaget, eller 46 miljoner kronor.
Även anslaget till central kursverksamhet kan avskaffas,
vilket ger utrymme för en besparing med ytterligare 43,1
miljoner kronor. Vi redovisar de samlade ekonomiska
konsekvenserna av våra förslag i vår motion Budgetfrågor
inom utbildningsdepartementets område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av studiestödet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inkomstbegreppet i
studiemedelssystemet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskrivning av studiemedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskild avskrivning av
studiemedel för den som avlägger doktorsexamen,
5. att riksdagen beslutar avskaffa fribeloppet för de
heltidsstuderande i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen belutar fastställa inackorderingstilläggets
storlek i enlighet med CSNs förslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reducering av studiemedel i
samband med utlandsstudier,
8. att riksdagen beslutar om studiebidrag och
inackorderingstillägg för gymnasiala studier utomlands i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 23 januari 1991
Ann-Cathrine Haglund (m)
Birgitta Rydle (m)
Birger Hagård (m)
Ulf Melin (m)
Hans Dau (m)
Birgit Henriksson (m)
Rune Rydén (m)
Göran Allmér (m)
Elisabeth Fleetwood (m)