Teckenspråket betraktas numera som de dövas första språk och därmed skall de döva barnens undervisning ske på detta språk.
För att barnen skall ha chans till en god utveckling är det av stor vikt att i första hand barnets föräldrar men också anhöriga har möjlighet att lära sig teckenspråket. Det är naturligtvis nödvändigt att föräldrar i så tidigt skede som möjligt får påbörja inlärande av teckenspråk.
Det råder i dag inget tvivel om teckenspråkets betydelse för döva barns utveckling. Det råder heller inget tvivel om att föräldrarna gör allt för att lära sig det nya språket, för att därigenom ha en möjlighet att kommunicera med sitt barn. Det är däremot ingen självklarhet att föräldrarna, med dagens system, kan lära sig teckenspråket i önskad omfattning.
Studiestöd för teckenspråksutbildning kan beviljas till föräldrar till döva och gravt hörselskadade barn, s.k. TU- stöd. Detta stöd består av tre bidragsdelar: inkomstbidrag, logibidrag och resebidrag. I årets budget beräknas kostnaderna för studiesocialt stöd till teckenspråkskurser till oförändrat 4 milj.kr. Enligt uppgift har förra årets anslag inte helt utnyttjats. Det skulle kunna tydas som om stödet till teckenspråk för föräldrar vore till fyllest och utan problem.
Så är det inte i verkligheten. Föräldrar till döva barn uppger att de har flera problem. De måste för att kunna delta i teckenspråkskurser skjuta till egna medel dels för inkomstbortfall, dels för kursavgift och i vissa fall för resor. Utbildningen finns bara på vissa orter.
De måste för att kunna lära sig teckenspråk gå kontinuerligt på utbildning. Det kräver i sin tur möjlighet att ta tjänstledigt från arbetet. Föräldrarna måste inför varje kurs förhandla med sin arbetsgivare.
Ett tredje problem är att kursutbudet för teckenspråk varierar i landet. Utbudet står och faller med dövföreningarnas resurser och förmåga att anordna teckenspråkskurser.
Omkring 150 barn med dövhet eller grav hörselskada beräknas födas varje år. Det blir då 300 föräldrar som berörs. En ganska liten grupp men med betydande problem, som kan lindras betydligt om möjligheten till teckenspråksundervisning förbättras. Målet måste vara att föräldrar till döva och hörselskadade barn ges tillfälle att lära sig teckenspråk genom upprepade intensivstudier anpassade och behovsorienterade till familjen.
Det behövs en översyn i syfte att ge denna möjlighet. Men en viktig första åtgärd bör vara att undersöka om reglerna för TU-stödet är en orsak till att det inte till fullo utnyttjats, trots det stora behovet av ekonomiskt stöd. Informationen om stödet är naturligtvis också viktig.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättrade möjligheter till teckenspråksutbildning för föräldrar till döva eller gravt hörselskadade barn.
Stockholm den 23 januari 1991 Ingrid Andersson (s) Gunnar Thollander (s)