Dispensregler för studiemedel i den konstnärliga yrkesutbildningen
Konsthögskolan i Stockholm pekade i sitt remissyttrande
till utredningen ''den nya gymnasieskolan'' på det faktum att
kraven för intagning till konsthögskolan i praktiken
förutsätter en grundläggande utbildning på mellan två och
fyra år, ibland t.o.m. längre.
Studierna vid högskolan påbörjas vid 24--25 års ålder och
studiegången blir därmed lång. I allmänhet gäller, att
konsthögskolan kräver en kompetens som de nuvarande
tvååriga gymnasieanknutna estetiska utbildningarna inte
ger. Vi tror inte att det tilltänkta tredje året förbättrar
situationen nämnvärt.
Vidare nämner man att majoriteten av elevunderlaget
rekryteras från de fristående konstskolorna, som i många
fall uppbär statsbidrag, och där samtliga i likhet med
konsthögskolan har arbetsprover som urvalsinstrument.
Mellan gymnasieutbildningen och högskolan
tillhandahåller utbildningssystemet genom de fristående
konstskolorna ett komplement för att tillgodose de höga
krav på konstnärlig fördjupning, intellektuell och
känslomässig mognad samt träning i självständigt
konstnärligt tänkande och praktik, som konsthögskolan i
realiteten finner oundgängliga för högskolestudierna och
som är avläsbara i kvaliteten på de arbetsprover som är
urvalsinstrument.
I propositionen 1984 betecknades också de fristående
skolorna på gymnasial nivå som kompletterande till det
ordinarie skolsystemet.
Några av de fristående konstskolorna fungerar i
praktiken också högskoleavlastande. Nivåbeteckningen
''gymnasial'' var den ''nisch'' som medgav statsbidrag 1979
för denna grupp fria konstskolor, varav några var förskolor
till de andra, och där utbildningens längd varierar mellan ett
och fem år. För högskolans del fungerar dessa skolor
tillfredsställande.
För den enskilde eleven är den högskoleförberedande
fasen i utbildningen däremot problematisk i ekonomiskt
hänseende. Höga terminsavgifter, dyra material- och
måltidskostnader ger en särställning.
Nivåuppdelningen för studiemedel med max sex
terminer på gymnasial nivå medför att en blivande konstnär
som tagit studiemedel för att allmänbilda sig på gymnasium
eller folkhögskola (inkluderande de allmänna linjerna med
estetiska inslag) ej kan fullfölja eller i vissa fall ens påbörja
den speciella utbildning som konsthögskolorna i praktiken
kräver för inträde och som ger möjlighet att uppnå
erforderlig kvalitet på arbetsproverna. Han/hon hindras
alltså redan i starten i sitt yrkesval på ett högst beklagligt
sätt.
Inom högskolan är det inte ovanligt att ett beslut att bli
yrkesverksam konstnär föregåtts av annan, ''säkrare''
yrkesutbildning eller yrkesutbildning inom annan
konstnärlig gren -- vilket kan verka berikande för det
konstnärliga språkets utveckling och uttryck.
Här medför också de strama reglerna för studiemedel att
särpräglade bildbegåvningar och blivande konstnärer med
erfarenhet inom andra yrkesområden med anknytning till
konstnärsyrket hindras att fullfölja sina studier utan
sidoarbete eller stipendier.
Inom ett så specialiserat område som detta, som berör
relativt få studerande i utbildningsväsendet som helhet,
borde det vara möjligt att ta speciella hänsyn gällande
studiemedel, ägnade att tillmötesgå de kvalitetskrav som
konsthögskolorna och konstnärsyrket ställer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av dispensregler
avseende studiemedel för den konstnärliga
yrkesutbildningen.
Stockholm den 17 januari 1991
Karl-Erik Svartberg (s)
Lisbet Calner (s)
Sverre Palm (s)
Hans Göran Franck (s)