Århundradets skattereform skulle ge alla mera i plånboken och därmed större ekonomiskt utrymme.
Men medan höginkomsttagarna får stora skattelättnader och mer än väl är kompenserade för sina höjda levnadsomkostnader, finns det låginkomsttagare, som endast får behålla ett par hundralappar extra. Men de får trots det alla ökade utgifter i form av höga hyreshöjningar, moms på kollektivtrafik, höga matkostnader och höjda avgifter bl.a. inom sjukvården och på service och tjänster. Samtidigt ''kompenserar'' vi de studerande genom att låta dem låna mera under studietiden, d.v.s. de får större lån att betala igen efter studietidens slut. Detta anser miljöpartiet inte vara en kompensation. Lågpensionärerna får också de höjda levnadsomkostnaderna, dock utan att ökningen av basbeloppet tillräckligt kompenserar dem.
Den största ökningen av levnadsomkostnaderna står de stora hyreshöjningarna för.
Gränsen för statsbidrag till KBT har höjts och är nu 1 900 för ensamstående och 2 050 för makar. Dessa summor har i många fall inte något att göra med den verkliga hyran, som idag i nybyggda eller nyrenoverade hus normalt kan ligga på 3 000--4 000 kronor för en tvåa.
Miljöpartiet de gröna anser det helt nödvändigt att de sämst ställda pensionärerna får det tillskott, som regeringen föreskriver.
Dock anser vi att de effekter som skattereformen och det kommunala skattestoppet givit ska kompenseras av staten och att staten under år 1991 ska kompensera kommunerna fullt ut för det särskilda bostadstillägget. Det är staten som via förändrad beskattning av kapitalvinster och via breddningen av mervärdeskatten tar hem de största förtjänsterna på skattereformens finansiering.
Vi anser att kommunens ansvariga politiker är de som i första hand ska sköta sin egen budget. De är närmare problemområdena, de har ett mer direkt ansvar inför dem som bor inom varje kommun och riksdagen måste kunna delegera ansvar till dem. Det kommunala skattestoppet är en misstroendeförklaring i direkt motsats till denna princip.
Propositionen visar på ett slående sätt att regeringen inte har haft förmåga att bedöma skatteomläggningens konsekvenser. En stor grupp pensionärer har råkat illa ut och tvingas söka socialbidrag för att klara hyreshöjningarna.
Regeringens förslag är nödvändigt men inte tillräckligt för att på kort sikt lösa problemet. På längre sikt måste en översyn av hela pensionssystemet inkl KBT göras för att undvika att situationer liknande den nu aktuella uppstår.
Många kommuner har i sina KBT-regler lagt sig nära denna gräns och att vissa kommuner som legat högre dessutom sänkt KBT har gjort att ''underskottet'' i KBT jämfört med faktiskt utgående hyror har blivit så stort att vissa pensionärer därigenom har hamnat under socialbidragsgränsen.
En annan följd av regeringens försummelser att på rätt sätt bedöma skattereformens konsekvenser är att kommunerna på detta sätt åsamkas extra kostnader, som de inte haft möjlighet att räkna med. Detta är så mycket mer allvarligt som det införts ett kommunalt skattestopp, som ger kommunerna mycket litet valfrihet hur de skall klara dessa kostnadsökningar.
Vissa kommuner har i detta läge valt att fullt ut kompensera pensionärerna för de ökade hyreskostnaderna och har då drabbats av kraftigt ökade KBT-kostnader, som ytterst kommer att gå ut över andra kommunala verksamheter. Andra kommuner har inte velat eller haft råd att kompensera pensionärerna, vilka då har blivit lidande.
KBT måste ses som en integrerad del av pensionssystemet, som i övrigt bestäms av staten. Staten bör därför ta ett större ansvar för en enhetlig grundpension.
Lösningen måste i stället vara att staten garanterar en grundpension, som täcker samtliga grundläggande levnadsomkostnader inklusive hyra.
Staten bör ha helhetsansvaret för pensionärernas grundtrygghet enligt detta förslag.
För 1991 yrkar miljöpartiet de gröna att ytterligare 150 miljoner kronor av statliga medel betalas ut till kommunerna för att kompensera pensionärerna för årets stora hyreshöjningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att ytterligare 150
000
000 kr. anslås av statliga medel för att kompensera lågpensionärernas hyreshöjningar,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en framtida grundpension som skall täcka samtliga grundläggande levnadsomkostnader.
Stockholm den 20 mars 1991 Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goe s (mp) Gösta Lyngå (mp) Lars Norberg (mp) Paul Ciszuk(mp)