med anledning av prop. 1990/91:119 Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

Århundradets skattereform skulle ge alla mera i
plånboken och därmed större ekonomiskt utrymme.

Men medan höginkomsttagarna får stora skattelättnader
och mer än väl är kompenserade för sina höjda
levnadsomkostnader, finns det låginkomsttagare, som
endast får behålla ett par hundralappar extra. Men de får
trots det alla ökade utgifter i form av höga hyreshöjningar,
moms på kollektivtrafik, höga matkostnader och höjda
avgifter bl.a. inom sjukvården och på service och tjänster.
Samtidigt ''kompenserar'' vi de studerande genom att låta
dem låna mera under studietiden, d.v.s. de får större lån att
betala igen efter studietidens slut. Detta anser miljöpartiet
inte vara en kompensation. Lågpensionärerna får också de
höjda levnadsomkostnaderna, dock utan att ökningen av
basbeloppet tillräckligt kompenserar dem.

Den största ökningen av levnadsomkostnaderna står de
stora hyreshöjningarna för.

Gränsen för statsbidrag till KBT har höjts och är nu 1
900 för ensamstående och 2 050 för makar. Dessa summor
har i många fall inte något att göra med den verkliga hyran,
som idag i nybyggda eller nyrenoverade hus normalt kan
ligga på 3 000--4 000 
kronor för en tvåa.

Miljöpartiet de gröna anser det helt nödvändigt att de
sämst ställda pensionärerna får det tillskott, som regeringen
föreskriver.

Dock anser vi att de effekter som skattereformen och det
kommunala skattestoppet givit ska kompenseras av staten
och att staten under år 1991 ska kompensera kommunerna
fullt ut för det särskilda bostadstillägget. Det är staten som
via förändrad beskattning av kapitalvinster och via
breddningen av mervärdeskatten tar hem de största
förtjänsterna på skattereformens finansiering.

Vi anser att kommunens ansvariga politiker är de som i
första hand ska sköta sin egen budget. De är närmare
problemområdena, de har ett mer direkt ansvar inför dem
som bor inom varje kommun och riksdagen måste kunna
delegera ansvar till dem. Det kommunala skattestoppet är
en misstroendeförklaring i direkt motsats till denna princip.

Propositionen visar på ett slående sätt att regeringen inte
har haft förmåga att bedöma skatteomläggningens
konsekvenser. En stor grupp pensionärer har råkat illa ut
och tvingas söka socialbidrag för att klara
hyreshöjningarna.

Regeringens förslag är nödvändigt men inte tillräckligt
för att på kort sikt lösa problemet. På längre sikt måste en
översyn av hela pensionssystemet inkl KBT göras för att
undvika att situationer liknande den nu aktuella uppstår.

Många kommuner har i sina KBT-regler lagt sig nära
denna gräns och att vissa kommuner som legat högre
dessutom sänkt KBT har gjort att ''underskottet'' i KBT
jämfört med faktiskt utgående hyror har blivit så stort att
vissa pensionärer därigenom har hamnat under
socialbidragsgränsen.

En annan följd av regeringens försummelser att på rätt
sätt bedöma skattereformens konsekvenser är att
kommunerna på detta sätt åsamkas extra kostnader, som de
inte haft möjlighet att räkna med. Detta är så mycket mer
allvarligt som det införts ett kommunalt skattestopp, som
ger kommunerna mycket litet valfrihet hur de skall klara
dessa kostnadsökningar.

Vissa kommuner har i detta läge valt att fullt ut
kompensera pensionärerna för de ökade hyreskostnaderna
och har då drabbats av kraftigt ökade KBT-kostnader, som
ytterst kommer att gå ut över andra kommunala
verksamheter. Andra kommuner har inte velat eller haft råd
att kompensera pensionärerna, vilka då har blivit lidande.

KBT måste ses som en integrerad del av
pensionssystemet, som i övrigt bestäms av staten. Staten
bör därför ta ett större ansvar för en enhetlig grundpension.

Lösningen måste i stället vara att staten garanterar en
grundpension, som täcker samtliga grundläggande
levnadsomkostnader inklusive hyra.

Staten bör ha helhetsansvaret för pensionärernas
grundtrygghet enligt detta förslag.

För 1991 yrkar miljöpartiet de gröna att ytterligare 150
miljoner kronor av statliga medel betalas ut till
kommunerna för att kompensera pensionärerna för årets
stora hyreshöjningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att ytterligare 150

000 kr. anslås av statliga medel för att kompensera
lågpensionärernas hyreshöjningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en
framtida grundpension som skall täcka samtliga
grundläggande levnadsomkostnader.

Stockholm den 20 mars 1991

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goe s (mp)

Gösta Lyngå (mp)

Lars Norberg (mp)

Paul Ciszuk(mp)