Socialförsäkringssystemet syftar till att tillgodose
medborgarnas behov av ekonomisk grundtrygghet vid
sjukdom, rehabilitering, handikapp och ålderdom. Den
ekonomiska omfattningen av systemet beräknas under
budgetåret 1990/91 uppgå till 254 miljarder kronor. Detta
innebär att dess andel av BNP utgör drygt 20%.
Riksförsäkringsverket (RFV) och de 26
försäkringskassorna svarar för administrationen av
systemet.
Utgiftsökningen inom systemet har under 1980-talet
varit kraftig. Detta har haft en tendens att tränga undan
andra angelägna behov. Det är ett tecken på att
socialdemokraterna misslyckats med att förvalta och
utveckla den svenska välfärden. Transfereringarnas tillväxt
har lämnat ett mycket blygsamt utrymme för såväl ökade
insatser inom en rad viktiga offentliga verksamheter som för
reallöneökningar. Den snabba kostnadsökningen inom
socialförsäkringssystemet försvårar en angelägen sänkning
av det totala skattetrycket.
Det är betecknande att kostnaderna inom exempelvis
arbetsskadeförsäkringen, timsjukpenningsystemet och
sjukpenning under utbildning har tillåtits skena iväg
samtidigt som förslag om angelägna åtgärder för att
exempelvis kapa operationsköerna och förbättra
situationen för handikappade avvisats av riksdagens
majoritet. Det glömda Sverige har blivit lidande av
socialdemokraternas oförmåga att ta itu med den otyglade
tillväxten inom vissa delar av socialförsäkringssystemet.
I denna motion för vi fram ett antal förslag och
synpunkter inom socialförsäkringen som på olika sätt
medför att systemet bättre uppnår sina syften, bl.a.
följande:Inför sjuklön och kompensera arbetsgivarna
Inför arbetsgivarinträdeInför flexibla nivåer inom
sjukförsäkringenSlopa kravet om anmälan av
sjukpenninggrundande inkomstUtbildning bör inte
finansieras genom sjukpenningÖverför medel från
sjukförsäkringen till sjukvårdenFörbättra reglerna vid
tillfällig föräldrapenning
Inför sjuklön och kompensera arbetsgivarna
Våren 1990 fick vi -- i samband med en
överenskommelse med regeringen om
stabiliseringspolitiken -- gehör för en rad angelägna
åtgärder inom socialförsäkringen, bl.a. en reformering av
arbetsskadeförsäkringen och införande av en lagfäst
sjuklön. Regeringen har emellertid misskött den fortsatta
hanteringen av dessa åtgärder. I det s.k. krispaketet hösten
1990 drog regeringen ensidigt tillbaka sitt löfte om att
sjuklön skulle införas. Istället föreslogs en tämligen
komplicerad förändring av sjukersättningen med ökad
självrisk. Den främsta förändringen utgörs av sänkta
ersättningsnivåer för de försäkrade vid
korttidssjukskrivningar.
Denna förändring börjar gälla fr.o.m den 1 mars 1991.
Reglerna som följer av denna förändring är ohanterliga och
kräver en ökad kontroll och byråkrati från
försäkringskassornas (FK) sida. Med en lagstadgad sjuklön
hade kassorna kunnat spara in ca 2000 tjänster. Resurser
hade därvid kunnat frigöras för ansträngningarna att
förbättra rehabiliteringen och därmed sänka det s.k
ohälsotalet. Nu måste stor kraft i stället ödas på en tung
byråkrati.
Enligt det riksdagsbeslut som fattats med stöd av (s), (m)
och (c) skall sjuklön under de första 14 dagarna nu i stället
införas från den 1 januari 1992. Vi anser det värdefullt att
arbetsgivarna härigenom får ta över det ekonomiska
ansvaret för de korta sjukfallen. Inte minst bör detta utgöra
en morot att ta itu med dåliga arbetsmiljöer. Men
försäkringskassorna borde ha sluppit att genomgå två
tidsödande förändringar. De skall nu först under 10
månader administrera en sänkt ersättning varefter de -- om
regeringen inte ändrar sig en gång till -- den 1 januari 1992
kommer att befrias från flertalet uppgifter kring
korttidsfrånvaron. Den hårda belastning som nu råder hos
kassorna är en direkt följd av socialdemokraternas
slalomåkning mellan olika ståndpunkter i denna fråga.
Det borde vara en viktig del i införandet av sjuklön att
arbetsgivaravgifterna sänks. En sjuklön innebär att
arbetsgivarna tar på sig kostnaderna för de anställdas
sjukpenning under de 14 första dagarna. Det är därför en
självklarhet att de måste bli kompenserade för denna utgift.
Men om detta sägs inget i riksdagens beslut. I den
ursprungliga överenskommelsen från våren 1990 ingick
sänkt arbetsgivaravgift som en självklar del av
sjuklönereformen. Folkpartiet liberalerna står till skillnad
från regeringen fast vid denna ståndpunkt.
Inför arbetsgivarinträde
Arbetsgivarinträde innebär att arbetsgivaren
administrerar den anställdes sjukfrånvaro. Den sjukskrivne
behöver bara vända sig till arbetsgivaren som sedan sköter
resterande administration. Försäkringskassan betalar
ersättningen till arbetsgivaren som sedan betalar ut lön till
den anställde, med de föreskrivna avdragen.
Ett införande av lagstadgad sjuklön på 14 dagar utesluter
inte ett system med arbetsgivarinträde. Efter de första 14
dagarna med sjuklön finns det mycket som talar för att
arbetsgivaren även fortsättningsvis bör administrera den
sjukskrivnes sjukpenning. Det finns flera fördelar med ett
arbetsgivarinträde, nämligen:Den sjuke behöver bara
vända sig till en instans. Arbetsgivaren får i samband med
ett sjuklönesystem mer rutin att administrera sjukfrånvaro
och det kan knappast uppfattas som ett merarbete att även
efter de 14 första dagarna göra det. Dessutom har
arbetsgivarna redan i dag ett visst administrativt merarbete
när arbetstagaren är sjuk.Med arbetsgivarinträde skulle
den sjukskrivne få sin lön regelbundet från arbetsgivaren.
Inkomsterna blir då regelbundna, vilket inte alltid är fallet
vid sjukskrivningar i dag. Sjukpenningen betalas för
närvarande ut oberoende om arbetsgivaren gör ett avdrag
på lönen innevarande månad eller nästkommande. Detta
medför därför att arbetstagaren ena månaden kan få
betydligt högre inkomster än normalt och nästkommande
månad blir inkomsterna därför ofta kännbart låga.
Försäkringskassorna skulle ytterligare avlastas vissa tunga
administrativa uppgifter, t.ex genom att det bör bli möjligt
att betala ut sjukpenningen till arbetsgivarna en gång per
månad.Arbetsgivarinträde fyller ett syfte även i
rehabiliteringshänseende, eftersom den sjuke inte lika lätt
blir bortglömd av sin arbetsgivare då denne måste
administrera sjukpenningen.
Arbetsgivarinträde är särskilt praktiskt inom stora
företag. Vi föreslår därför att detta införs i kombination
med sjuklön. Arbetsgivarinträdet bör tillämpas så länge
som anställningsförhållandet varar. Vissa undantag från
arbetsgivarinträde bör få finnas. Dessa undantag bör vara
av liknande karaktär som undantagen för den kommande
sjuklönen. Där föreslås vissa undantag för bl.a små
arbetsgivare och de som är uppdragstagare.
Inför flexibla nivåer inom sjukförsäkringen
För närvarande finns det vissa fasta nivåer inom
sjukpenningförsäkringen, nämligen en fjärdedels, en halv
och tre fjärdedels sjukpenning. Fjärdedelsvarianterna är
relativt nya och utgör ett steg i rätt riktning för att
underlätta rehabiliteringsarbetet. Enligt vår mening finns
det emellertid skäl att helt lämna den stela låsningen till
fasta delnivåer. Efter en längre tids sjukdom finns det
mycket som talar för att återgången till arbetet skulle
underlättas om det fanns möjligheter att fritt välja delnivå
inom sjukförsäkringen. Detta skulle kunna underlätta att
fler skulle klara av ett återinträde på arbetsplatsen.
Förtidspension skulle på detta sätt i en del fall kunna
förhindras.
Det bör vara läkaren, försäkringskassan och
arbetsgivaren som i samråd med den försäkrade avgör
vilken procentandel som bör tillämpas.
Slopa kravet om anmälan av sjukpenninggrundande
inkomst, SGI
Enligt lag är var och en skyldig att till försäkringskassan
ange förändringar som kan påverka utbetalning av olika
ersättningar, såsom sjukpenning, föräldrapenning,
utbildningsbidrag m.m. Det innebär att
försäkringskassorna årligen måste hantera miljontals
sådana anmälningar. Det är klarlagt att en tredjedel av
dessa anmälningar inte kommer till användning på grund av
att personerna i fråga inte är sjuka.
Det vore därför en stor administrativ besparing att slopa
det allmänna kravet om att anmäla inkomstförändringar till
försäkringskassan. Vi föreslår istället att var och en som gör
anspråk på ersättning från försäkringskassan i samband
härmed uppger sin aktuella inkomst, om ändring har inträtt.
Sjukpenningen utbetalas då med ledning av detta. Denna
förändring bör genomföras den 1 juli 1991. Den enskilde är
självfallet som tidigare ansvarig för att lämnade uppgifter är
korrekta. I ett system med sjuklön och arbetsgivarinträde
kan arbetsgivaren bistå försäkringskassan med
uppgiftslämnandet när arbetstagaren är sjukskriven mer än
14 dagar.
Denna förändring beträffande anmälan om SGI till
försäkringskassorna medför att försäkringskassorna får ett
minskat resursbehov. Vi uppskattar denna till minst 15
milj.kr. under budgetåret 1991/92. Därför föreslår vi att
anslaget till allmänna försäkringskassor minskas med denna
summa.
Vi har uppmärksammat att det finns komplikationer och
egendomligheter i definitionen av sjukpenninggrundande
inkomst, SGI. Vi avser återkomma till denna fråga i
samband med någon av regeringens aviserade
propositioner.
Minska kvinnornas höga sjukfrånvaro
Kvinnorna har genomgående en högre sjukfrånvaro än
män. För år 1988 var kvinnornas sjuktal 28,7 och männens
var 22. Sedan 1983 har kvinnornas sjuktal ökat betydligt
mera än männens. Ökningen för kvinnorna har varit 9,2 och
för männen 4,6. Kvinnorna svarar därmed för mer än 2/3 av
sjuktalets ökning under perioden.
Det finns en rad olika orsaker till dessa skillnader mellan
könen. En viktig faktor är vår höga och ökande
förvärvsfrekvens bland kvinnor. Häri finns också ett skäl till
att sjuktalet som helhet har ökat under senare år.
Det höga sjuktalet bland kvinnor är en varningssignal
som tyder bl.a. på brister i arbetslivet. Kvinnornas högre
sjuktal avspeglar också att ansvarsfördelningen i hemmen
ännu är ojämn. Om det höga sjuktalet skall kunna sänkas
måste dessa problem ägnas ökad uppmärksamhet. Vi anser
att skillnaderna i sjukfrånvaron mellan män och kvinnor
mer bör analyseras som underlag för fortsatta
överväganden om hur arbetslivets villkor skall kunna
förbättras. Ett sätt att öka anpassningen i arbetslivet är att
på fler arbetsplatser införa flexibel arbetstid.
Sjukpenning under utbildning
Under utbildning kan en särskild form av sjukpenning
utgå. Detta är möjligt om utbildningen sker i
rehabiliteringssyfte. Reglerna för denna typ av sjukpenning
är för närvarande knapphändigt utformade. Praxis under
perioden 1983--1988 har ökat försäkringens räckvidd vad
gäller sjukpenning under rehabilitering. Denna utveckling
har blivit mycket dyrbar för sjukförsäkringen. Sjukpenning
används numera ofta som försörjningskälla vid
utbildningar. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar
uppskattat att sjukpenning under utbildning kostar mellan
en och två miljarder kronor i utgifter årligen.
Denna utveckling har skapat orättvisor mellan å ena
sidan dem som studerar och är sjukskrivna och å andra
sidan dem som studerar med utbildningsbidrag eller
studiemedel. Det s.k. sjuktalet och därmed även
ohälsotalet kan sägas ha blivit missvisande.
Det är positivt att olika typer av rehabiliteringsåtgärder
vidtas för att återföra människor till arbete. En utbildning
kan utgöra ett värdefullt inslag i denna strävan. Men andra
finansieringskällor måste utnyttjas mer vid denna typ av
rehabilitering. Detta gäller speciellt mycket långa
utbildningar. Reglerna bör ändras så att större jämlikhet
uppstår mellan olika studerandegrupper. Åtgärden bör
kunna leda till en besparing, som vi uppskattar till 700
milj.kr. under budgetåret 1991/92. Vi förutsätter att de
inbesparade medlen kan tillföras statsbudgeten.
En och samma läkare vid långa sjukfall
Ett uppmärksammat problem i samband med långa
sjukfall och rehabilitering är bristen på helhetsansvar för
patienten. Ett sätt att öka kontinuiteten i läkartillsynen vid
långa sjukfall kan vara att en och samma läkare ges ansvaret
för intyg och utlåtanden som ligger till grund för
sjukskrivning.
Försäkringskassan har redan i dag en lagstadgad
möjlighet att styra den försäkrade till en anvisad läkare.
Men detta sker dock ganska sällan och endast då kassan
befarar missbruk av försäkringen.
Försäkringskassan bör tillsammans med den sjukskrivne
bestämma att en och samma läkare skall ges ett
sammanhållet ansvar för intyg och utlåtanden vid
långtidssjukskrivning och rehabilitering.
Vi ser detta förslag som en tillfällig förbättring av
nuvarande system i avvaktan på att vår husläkartanke
genomförs.
Överför medel från sjukförsäkringen till sjukvården
En person som är i behov av t.ex. en kranskärlsoperation
får ofta gå och vänta på insatsen under orimligt lång tid. Till
den sjuke utbetalar försäkringskassan sjukpenning,
samtidigt som samhället går miste om produktion.
Dessutom utsätts den sjuke för ett svårt lidande, vilket
delvis är orsakat av sjukdomen. Att inte få tillhöra en
arbetsgemenskap tär ytterligare på livslusten och kan lätt
medföra psykiska störningar. Denna långa väntan på
operation kan medföra allvarliga följdsjukdomar av både
somatisk och psykisk karaktär. Detta kan omöjliggöra ett
återinträde på arbetsmarknaden. Förtidspension blir för
många det enda alternativet.
Många som köar för en operation är pensionerade. Även
för dessa patienter medför den långa väntetiden lidande och
risker för följdsjukdomar eller i värsta fall en alltför tidig
död. Kommuner och landsting kan påverkas indirekt t.ex.
genom tillkommande kostnader för färdtjänst och
hemtjänst samt genom fördyrad sjukvård.
Från både mänskliga och ekonomiska utgångspunkter
finns det därför starka skäl att ta krafttag mot köerna inom
sjukvård. I en annan motion från folkpartiet liberalerna om
sjukvård föreslår vi att det belopp som överförs till
sjukvården i samband med reformeringen av
äldreomsorgen motsvarande 500 milj.kr. skall användas till
att eliminera köerna inom sjukvården.
I vår partimotion om sjukvården för vi dessutom fram ett
förslag om 100-dagarsregel. Denna skall avse vissa
specificerade operationer inom den somatiska
korttidsvården. En förteckning över vilka operationer som
skall omfattas måste upprättas så att inga missförstånd
uppstår. Denna förteckning skall regelbundet ses över.
Ersättningen bör täcka patientens kostnader för
operationen upp till den nivå som svarar mot
sjukvårdshuvudmannens genomsnittliga kostnad för
motsvarande behandling.
Införandet av 100-dagarsregeln kommer enligt vår
bedömning att skapa en nyttig press på
sjukvårdshuvudmännen att komma till rätta med brister i
sin arbetsorganisation och interna resursfördelning.
Regeringen har länge motverkat en överföring av medel
från sjukförsäkringen till sjukvården i syfte att kapa köerna.
På senare år kan vi notera en ändrad inställning från
regeringens sida. Ytterligare försök och experiment behövs
för att finna vägar att bryta barriärerna mellan de båda
systemen. Regeringen bör ges i uppdrag att överväga hur
sådana insatser ska kunna göras förenliga med gällande
lagar.
FAS 90
FAS 90 är är namnet på socialförsäkringens planerade
datasystem, som avses fungera som stöd vid bl.a.
lokalkontoren. Syftet med FAS 90 är bl.a. att åstadkomma
en effektivare handläggning av rehabiliteringsärenden. Det
skall också förenkla sjukfallshanteringen och ge underlag
för att kartlägga och spåra ohälsa lokalt. Möjligheten
öppnas att sammanställa information om t.ex. antal sjukfall
av viss typ på ett visst arbetsställe, antal sjukfall och
diagnoser hos läkare och kostnader för dessa samt
sjukskrivningsmönster inom kassans område.
FAS 90 var delvis tänkt som ett medel i
rationaliseringsarbetet med försäkringskassornas
rutinmässiga sjukfallsadministration. Antalet ärenden är
drygt 11 miljoner varje år. Det planerade införandet av
sjuklön medför emellertid att kassorna i framtiden endast
behöver administrera omkring 2,5 miljoner sjukfall.
Vi har tidigare i denna motion föreslagit att möjlighet till
arbetsgivarinträde bör införas vid sidan av sjuklönen.
Arbetsgivarna ges då i uppgift att ansvara för de anställdas
sjukfallsadministration så länge anställningen varar.
Arbetsgivaren avses nu betala sjuklön under de två första
veckorna. Därefter betalar försäkringskassan ersättningen
till arbetsgivaren som i sin tur betalar ut sjuklön till den
försäkrade. Detta medför att försäkringskassornas
administration av de sjukfallen ytterligare underlättas.
Integritetsfrågorna i samband med FAS 90 är heller inte
lösta. Det nya datasystemet innehåller en rad
integritetskänsliga uppgifter. Alla boende i Sverige skall
finnas med i registret. Det blir mängder med uppgifter som
kommer att lagras, uppgifter som kan vara känsliga. FAS 90
är ett system som för den enskilde kan vara svårt att
överblicka.
I årets budgetproposition aviseras en speciell
proposition om registerlag inom socialförsäkringsområdet.
Men vi vill redan nu uttala att vi ställer oss mycket
tveksamma till FAS 90. Socialförsäkringens behov av ADB-
stöd måste ses över med hänsyn till de förändringar som
förestår på socialförsäkringsområdet och de konsekvenser
dessa kan ha för kassornas verksamhet.
Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen är idag delvis samordnad med
den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning
utges från sjukförsäkringen för de första 90 dagarna sedan
skadan uppkom (samordningstiden). Vi har vid flera
tillfällen framfört ett önskemål om att samordningstiden
bör förlängas. Vi har noterat att regeringen nu aviserat ett
sådant förslag i en proposition senare i vår.
Arbetsskadeförsäkringen i sin nuvarande konstruktion
motverkar i många fall sitt eget syfte, vilket är vid det här
laget allmänt erkänt. Många som väntar på prövning av sina
ersättningsanspråk är svagt motiverade att genomgå en
rehabilitering. Genom försäkringsdomstolarnas allt
generösare kriterier har fler och fler typer av skador och
sjukdomar kommit att klassificeras som arbetsrelaterade.
Detta får helt naturligt till konsekvens att det strömmar in
fler ansökningar.
Arbetsskadefondens medelsbehållning har stadigt
minskat och uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid
utgången av år 1989 var underskottet i fonden drygt 8,4
miljarder kr. För 1990 har underskottet beräknats till 14,1
miljarder kr.
Som skäl för att vidmakthålla arbetsskadeförsäkringen i
nuvarande form anförs ibland behovet av information om
risker i arbetsmiljön. Vi delar bedömningen att denna
information är viktig men menar att även uppgifter om
sjukfall har betydelse för arbetet att utveckla arbetsmiljön
och upptäcka speciella riskfaktorer.
Vi har tidigare föreslagit en uppstramning av den praxis
som avgör huruvida ett sjukfall är att betrakta som
arbetsskada eller ''vanlig'' sjukdom. Vi har också föreslagit
en vidgad samordning mellan sjukpenning- och
arbetsskadeförsäkringen.
Det är viktigt att det finns en koppling mellan den
enskilde arbetsgivarens utgifter för
arbetsskadeförsäkringen och det reella skadeutfallet. Detta
kan uppnås på skilda sätt, t.ex. genom användning av
självrisker eller premiedifferentiering. Detta skulle skapa
incitament för aktiva miljöåtgärder på arbetsplatserna.
En möjlighet som kan övervägas är att ersätta den del
som återstår av nuvarande arbetsskadeförsäkringen efter
sådana förändringar som följer av samordning med en
obligatorisk lagfäst försäkring som arbetsgivarna skulle
teckna hos valfritt försäkringsbolag.
Vi föreslår därför att olika förslag till konstruktioner av
arbetsskadeförsäkringen utreds vidare.
Målet för de föreslagna förändringarna är att förbättra
motiven för viktiga arbetsmiljöinsatser, dvs. se till att dessa
verkligen blir utförda. Därigenom bör skadorna i
arbetslivet kunna bekämpas och färre enskilda människor
komma till skada.
Underlag för KBT-beräkning
Ersättningen till neurosedynskadade från
neurosedynskadefonden är en intäkt som räknas med i
inkomstunderlaget vid beräkning av KBT.
Ersättningen som är skattefri är tänkt att underlätta så
mycket som möjligt för de drabbade. Avsikten med denna
skattefrihet har varit att så mycket som möjligt underlätta
för de skadedrabbade. Det kan ifrågasättas om dessa
ersättningar skall ingå i beräkningsunderlaget vid
fastställande av KBT.
Det finns även andra typer av skattefria ideella
ersättningar som ingår i beräkningsunderlaget vid
fastställande av KBT. Krigsskadeersättning är en ideell
ersättning som utbetalas av andra länder till dem som satt
på koncentrationsläger under andra världskriget.
Denna typ av ersättningar utgår endast till några få och
måste ses, åtminstone delvis, som ersättning för förlorad
arbetsförtjänst. I dag säger lagen vilka ersättningar som inte
skall räknas in. Vi har nämnt två som skall påverka
underlagt för KBT. Det kanske finns ytterligare
ersättningar som också kan ifrågasättas om de skall räknas
med. Vi anser därför att det bör ses över huruvida dessa
typer av ersättningar skall tas med i beräkningen vid
fastställande av KBT.
Avgifter och förmåner inom ATP-systemet
En nackdel med dagens ATP-system är den svaga
kopplingen mellan avgifter och förmåner samt de
omfattande offentliga fonder som systemet skapat.
ATP-taket ligger på 7,5 basbelopp, vilket innebär att
endast inkomster upp till denna nivå är pensionsgrundande.
Men det tas ändå ut ATP-avgifter på inkomster som ligger
ovanför denna nivå. Det finns två sätt att, i detta avseende,
åstadkomma en koppling mellan avgifter och förmåner. Det
ena är att låta pensioner utgå över 7,5 basbelopp och det
andra är att sänka avgiften. Mycket talar för att avgiften bör
sänkas. Om en sådan lösning väljs kommer allt fler
löntagare, i takt med att reallönerna höjs, få maximal ATP.
ATP-systemet kommer därmed på sikt att utvecklas i
riktning mot ett folkpensionssystem med hög grundnivå. Då
kommer avtalspensioner, privata pensionsförsäkringar och
eget sparande i annan form spela en allt större roll som
komplement till ATP.
Vi återkommer till frågan i samband med beredningen
av pensionsberedningens förslag.
Förbättra reglerna vid tillfällig föräldrapenning
En förälder som behöver avstå från sitt förvärvsarbete
för att vårda ett eller flera sjuka barn eller för att ta hand
om barn då ordinarie vårdare blivit sjuk har rätt till tillfällig
föräldrapenning.
I vissa fall kan det vara svårt för föräldrarna att ta ledigt
när ett barn är sjukt och i stället lättare att engagera någon
annan närstående, t.ex. en mormor, morfar, farmor eller
farfar. Vi menar att det skulle gagna barnfamiljernas
valfrihet om också sådana anförvanter i förekommande fall
kunde erhålla tillfällig föräldrapenning. Detta skulle få en
stor betydelse för ensamstående föräldrar och stärka deras
villkor på arbetsmarknaden. Ersättningen skulle då
självfallet utgå efter den sjukpenningsklass som den
anlitade släktingen befinner sig i. Detta kan i det enskilda
fallet bli dyrare eller billigare än om föräldern själv
stannade hemma, men genomsnittligt sett bör en sådan
reform knappast innebära ökade kostnader för den
allmänna försäkringen. Vi föreslår därför att det införs
möjlighet för alla föräldrar att överlåta rätten till tillfällig
föräldrapenning till någon närstående. Denna möjlighet bör
kombineras med kravet om läkarintyg från första dagen
som styrker barnets sjukdom.
För att man skall kunna få tillfällig föräldrapenning
krävs att barnets ordinarie vårdare blivit sjuk. Detta
innebär att vårdnadshavaren kan stanna hemma och få
tillfällig föräldrapenning om t.ex. den andra hemarbetande
föräldern är sjuk eller om dagbarnvårdaren är sjuk.
Däremot kan vårdnadshavaren inte få tillfällig
föräldrapenning om dagbarnvårdares eget barn är sjukt
eller om barnets daghem tvingas stänga på grund av att
personalen har blivit sjuk. Detta innebär att föräldrar
ibland tvingas stanna hemma från sitt arbete utan
ersättning.
Vi anser att denna orättvisa bör rättas till genom att
reglerna för tillfällig föräldrapenning omfattar även de
föräldrar som tvingas stanna hemma för att ta hand om sitt
barn när daghemmet är stängt på grund av sjukdom eller
när dagbarnvårdare inte kan ta emot barnet på grund av ett
barns sjukdom. Riksdagen bör hos regeringen begära ett
förslag enligt ovanstående.
Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn har arbetstagare rätt till hel ledighet (utan lön) till dess
att barnet har uppnått arton månaders ålder. Vi menar, att
denna rätt bör utsträckas till tre år. Många föräldrar anser
att barn som endast är ett och ett halvt år eller två år gamla
bör vårdas i hemmet. Vi är medvetna om att en förlängd rätt
till ledighet kan innebära vissa problem för arbetsgivarna,
men vi tror inte att dessa problem är så allvarliga att de
vållar betydande svårigheter. I allmänhet är det den
plötsligt påkomna frånvaron som ställer till störst besvär för
företagens och myndigheternas personalplanering. En
ledighet som kan förutses lång tid i förväg vållar inte lika
stora bekymmer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetsgivarna måste
kompenseras genom sänkta arbetsgivaravgifter när sjuklön
införs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetsgivarinträde bör införas
vid sidan av en lagstadgad sjuklön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de fasta nivåerna inom
sjukpenningförsäkringen bör avskaffas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kravet att anmäla
sjukpenninggrundande inkomst till försäkringskassan bör
slopas fr.o.m den 1 juli 1991,
5. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på
socialdepartementets anslag B 2 Allmänna
försäkringskassor anslår 15
000
000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnornas höga sjukfrånvaro,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sjukpenning under utbildning
måste få en mindre omfattning,
8. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på
socialdepartementets anslag D 1 Bidrag till
sjukförsäkringen anslåt 700
000
000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en och samma läkares ansvar vid
långa sjukfall,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överföring av resurser från
sjukförsäkringen till sjukvården,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FAS 90,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsskadeförsäkringen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om underlag för KBT-beräkning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en möjlighet för
föräldrar att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning till föräldrarna när ett
daghem stängs eller när dagbarnvårdares eget barn är sjukt,
[att riksdagen beslutar att utvidga rätten till hel ledighet
för vård av barn till dess att barnet fyllt tre år,1]
Stockholm den 25 januari 1991
Sigge Godin (fp)
Barbro Sandberg (fp)
Maria Leissner (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)