Det föreligger idag en bristande överensstämmelse
mellan avgifter och förmåner inom
socialförsäkringssystemet. Inte minst gäller detta
egenföretagarna. Frågan har varit föremål för behandling i
flera statliga utredningar utan att ännu någon lösning
presenterats. Idag råder en uppenbar orättvisa i att sociala
avgifter måste erläggas för inkomster som inte ger någon
ersättning. En egenföretagare blir t ex i princip inte i högre
sjukpenningklass än vad som motsvarar en löneanställning.
Dock kan enligt RFV:s allmänna råd vissa undantag medges
från denna regel i uppbyggnadsskedet av en rörelse.
Socialavgifterna för egenföretagare berör också ATP-
systemet. Många egenföretagare betalar också här avgifter
som inte ger någon utdelning i tilläggspension. Det kan t ex
gälla makar, som båda arbetar i jordbruket eller gemensamt
företag. I inkomstlägen mellan ett och två basbelopp kan
båda makarna helt bli utan ATP-skydd om man gjort en
uppdelning av inkomsten, trots att båda betalat avgifter.
Vid mycket låg inkomst kan den avgiftsskyldige inte heller
tillgodogöra sig något avdrag för egenavgifterna, varför
dessa i realiteten blir dyrare än för personer med högre
inkomst.
Socialavgifterna kan alltså få karaktären av en ren skatt,
eftersom förmånen inte står i proportion till de avgifter som
betalats in. Socialförsäkringen tenderar idag att gå emot allt
sämre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter, en
helt felaktig utveckling.
Ett argument mot ett differentierat avgiftsuttag har varit
de administrativa lättnaderna för såväl myndigheter som
företagare. Sedan systemet infördes 1982 har dock
undantag från avgiftsplikten gjorts för mindre inkomster
från jordbruksföretag, vilket då visar att det är möjligt att
minska negativa effekter av systemet.
Ett förslag till avgiftsuttag innebärande bättre
överensstämmelse mellan förmåner och avgifter bör snarast
föreläggas riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt
socialavgiftssystem för egenföretagare som ger bättre
överensstämmelse mellan avgifter och förmåner än vad som
gäller i
dag.
Stockholm den 25 januari 1991
Gunhild Bolander (c)