Tjänster från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna
Omfördelning av personal från central
administrationsnivå till regional och lokal nivå är ett led i
strävandena att förlägga utredningar och beslut m.m. så
nära människorna som möjligt. Samtidigt är det ett viktigt
led i decentraliseringssträvandena att sprida arbeten över
hela landet.
Skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och polisstyrelsen har
bl.a. i detta syfte minskat sin personal och fört över
arbetsuppgifter ut i landet. Polisstyrelsen har exempelvis
centralt reducerat sin personal med 400 personer
(från 900 till 500 personer), som flyttats ut i
landet.
Arbetsmarknadsstyrelsen har beslutat att i första hand
förstärka arbetsförmedlingarna genom nedbantning av
AMS -- kansli. Denna verksamhet har pågått sedan 1984.
Ca 25 %
av lönemedlen och ca 200
personer har hittills överförts från centrala kansliet
och fördelats ut på arbetsförmedlingarna i de län som har
de största belastningarna. Denna omfördelning ser
arbetsmarknadsverket som ett led i att förbättra resurserna
på arbetsförmedlingarna och därigenom bli effektivare
samtidigt som de arbetslösa kan ges bättre stöd att finna nya
arbeten.
Även i andra centrala myndigheter pågår överföring av
personalresurser från central nivå till lokala enheter.
Riksförsäkringsverket borde på samma sätt som
exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och
socialstyrelsen ges i uppdrag att omdisponera sin personal.
Dimensioneringen av RFV:s personal har gjorts under
den tid då vårt socialförsäkringssystem byggdes upp och då
stora arbetsuppgifter helt naturligt blev lagda på den
centrala myndigheten. Många av verkets arbetsuppgifter
har nu överförts till försäkringskassorna ute i landet. En
nedbantning av den centrala personalstyrkan borde därför
vara möjlig. Samtidigt bör man pröva om ytterligare
arbetsuppgifter kan föras över till försäkringskassorna.
På samma sätt som för tidigare berörda ämbetsverk bör
personal och lönemedel kunna överflyttas från
riksförsäkringsverket till försäkringskassorna, som
därigenom skulle få en välbehövlig förstärkning utan att
samhällskostnaderna ökar.
Riksförsäkringsverket borde därför åläggas att avsevärt
reducera sin personal och att överföra denna som
förstärkning till försäkringskassorna.
Ansvarsfördelningen mellan RFV och
försäkringskassorna måste renodlas så att RFV har tillsyn
och uppföljning och att ärendehandläggning inom
socialförsäkringen decentraliseras till försäkringskassorna.
I enlighet med regeringens skrivelse 1984/85:202 om
''Den offentliga sektorns förnyelse'' bör
riksförsäkringsverket åläggas att minska detaljstyrningen av
försäkringskassorna. I stället bör målstyrning och
uppföljning tillämpas. Detta skapar större effektivitet
samtidigt som det medför minskat personalbehov hos den
centrala myndigheten. Som exempel kan nämnas att
försäkringskassorna under 1987 mottog ca 1 000
skrivelser från riksförsäkringsverket. Det innebär
ungefär 80 skrivelser
i månaden eller fyra skrivelser varje
arbetsdag. Av dessa skrivelser berör ungefär hälften
administrativa frågor. Förutom de personalresurser detta
kräver på riksförsäkringsverket, medför det också en ökad
administrativ belastning hos försäkringskassorna.
För några år sedan visade en undersökning att en enda
skrivelse från en central myndighet, som bedömdes vara av
mindre värde för verksamheten på det lokala planet, för
besvarande krävde en arbetsinsats motsvarande ca 100
årsarbetare.
Vidare
bör riksförsäkringsverkets delade ansvar ses
över. Enligt nuvarande bestämmelser skall verket både leda
socialförsäkringen och samtidigt utöva tillsyn och inneha
partsrollen i socialförsäkringsmål. Ett sådant förhållande
stämmer inte överens med regeringens riktlinjer om tydliga
och klara gränser när det gäller ansvarsfördelningen mellan
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Finansministerns direktiv inför anslagsframställningen
1988/89 framhöll just behovet av att pröva befintliga
regelsystem och se över den egna löpande verksamheten.
Mot denna bakgrund är det av stor vikt att olika delar av
riksförsäkringsverkets nuvarande verksamhet prövas. Det
gäller exempelvis informations- och
utbildningsverksamheten, som borde kunna överföras till
försäkringskassorna.
Andra områden som bör prövas är fondförvaltningen,
tillsynsverksamhetens omfattning och behovet av en
ombudsenhet inom verket.
I samband med översynsarbetet bör man också kunna
pröva en avlösning av yrkesskadeförsäkringen, som
avsevärt skulle minska de administrativa kostnaderna.
Riksrevisionsverket har nyligen påtalat de långa
handläggningstiderna för verkets handläggning av
yrkesskadeförsäkringen.
Vidare är det viktigt -- för att uppnå en rationell
hantering av socialförsäkringen -- att man får en kundstyrd
ADB-verksamhet. En omprövning av
organisationsformerna och huvudmannaskapet blir därvid
nödvändig.
En allmän strävan bör vara att minska ned RFV till en
betydligt mindre central myndighet, precis som sker med
andra centrala myndigheter. RFV:s främsta uppgifter bör
vara att öva tillsyn över försäkringskassorna och utvärdera
socialförsäkringens verksamhet.
Däremot bör försäkringskassorna självständigt klara
administrationen. Erfarenheten visar att om denna
verksamhet leds från centralt håll genererar det en rad
skrivelser och skriftväxlingar som inte förbättrar
verksamheten utan tvärtom minskar effektiviteten och
snabbheten i handläggningen samtidigt som det skapar mer
behov av personal både på det centrala, regionala och
lokala planet.
Vidare bör försäkringskassornas centralkontor åläggas
att i större omfattning än nu öva tillsyn och fortlöpande
utvärdera verksamheten vid lokalkontoren. Detta skulle i
sin tur minska behovet av personal på den stora
tillsynsavdelning som för närvarande finns på RFV.
Dessutom kan en sådan regional utvärdering bli av högre
kvalité än när den sker från centralt håll. RFV:s tillsyn skulle
då kunna bli av mer övergripande karaktär.
Försäkringskasseförbundet och försäkringskassorna bör
i detta sammanhang beredas tillfälle att inkomma med
förslag om hur de administrativa lösningarna skall utformas
för att uppnå effektiviseringar och resursbesparingar.
De i motionerna berörda frågorna bör kunna behandlas
i samband med den översyn av socialförsäkringen som
annonserats i årets budgetproposition.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförande av tjänster och
lönemedel m.m. från riksförsäkringsverket till
försäkringskassorna.
Stockholm den 24 januari 1991
Gustav Persson (s)
Anita Modin (s)