I budgetproposition 1990/91:100 bil. 7 behandlas
riksförsäkringsverkets (RFVs) planer för ett utbyggt lokalt
datastöd, det så kallade FAS 90.
Socialministern anför att hon liksom sin företrädare i
princip delar RFVs uppfattning om uppbyggnaden av ett
kraftfullt datastöd. Ett sådan skulle -- anför föredragande --
möjliggöra en rationell ärendebehandling, tidig bevakning
och uppföljning av sjukfall samt sammanställning av mer
systematisk information om sjukfrånvaron och dess
orsaker.
Den tidigare planeringen för FAS 90 avsåg en
sjukförsäkring, som omfattade hela sjukskrivningsperioden
från första dagen. Enligt beslut fattade hösten 1990 skall
emellertid en sjuklöneperiod på 14 dagar införas.
Proposition och beslut lär komma under vårriksdagen.
Detta innebär en helt förändrad roll för försäkringskassorna
och framför allt en helt ändrad situation vad gäller
ärendemängden. Det skulle vara förvånande om inte dessa
nya signaler i grunden ändrar kraven på datastödets
utformning. I så fall fordras en helt ny kravanalys.
RFV har försökt vifta bort synpunkter som dessa, som
har framförts i debatten, med att kassorna skall ges nya
uppgifter i rehabiliteringsarbetet. Försäkringskassorna
skall -- hävdar man från RFVs sida -- i stort sett svara för
rehabiliteringsarbetet. I detta sammanhang bör påpekas att
rehabiliteringspropositionen ännu inte kommit. Det kan
ifrågasättas om inte kassornas roll i detta sammanhang bör
bli något mera blygsam. Det kan på detta stadium inte
uteslutas att det kommer att bedömas lämpligare att lägga
tyngdpunken på företagshälsovården och andra medicinska
instanser, medan kassornas uppgifter framförallt
koncentreras till bevakning av att åtgärder sätts in. I ett
sådant fall blir försäkringskassornas behov av ett
heltäckande medicinskt diagnosmaterial överflödigt. FAS
90 får självklart då en betydligt mer tilltalande utformning
ur integritetssynpunkt.
Begreppet ''ohälsa'' och vad det står för måste analyseras
noga innan bl.a. beslut om FAS 90 och försäkringskassornas
ändrade roll fastläggs. Vi kan i detta sammanhang inte
underlåta att helt kortfattat beröra den rapport om ''ohälsa''
och utnyttjandet av sjukförsäkringen som
riksrevisionsverket (RRV) nyligen publicerat. Här
konstateras att de s.k ohälsotalen är uppblåsta. Detta
hänger samman med att sjukförsäkringssystemet efter de
senaste mera genomgripande regeländringarna blivit klart
förmånligare än t.ex. arbetslöshetsförsäkringen. Ett
växande antal personer, som snarast borde klassificeras som
arbetslösa, har inte helt adekvat betecknats som sjuka. En
klar praxisförskjutning kan noteras.
Arbetslöshetsförsäkringen borde i många av fallen varit den
rätta ersättningsformen. Den här typen av
praxisförskjutning vad gäller viss längre omskolning har
påtalats i motion 1990/91:Sf243.
Av RRVs undersökning bör följande slutsatser dras:
1. Ohälsobegreppet har blivit vilseledande på grund av
ett dåligt samordnat regelsystem inom socialförsäkringen.
Här finns enligt RRV rena systemfel. Dessa bör åtgärdas.
2. Ohälsobegreppets dåliga pregnans håller på att leda
till att felaktiga slutsatser dras både vad gäller
arbetsmiljöproblemens orsaker och omfattningen av
rehabiliterande åtgärder ur sjukförsäkringens synvinkel. En
sådan felsyn kan i sin tur få allvarliga följder för
uppbyggnaden av hela rehabiliteringsverksamheten. Det
kan leda till att resurser kommer att slösas bort och
användas för fel åtgärder. Det påverkar också i hög grad
utformningen av FAS 90. Är det s k ohälsoproblemet
mindre omfattande finns det än starkare motiv att ge
integritetsfrågorna högsta prioritet. Utnyttjas dessutom
sjukförsäkringssystemet just till det som det är avsett för,
dvs medicinska dysfunktioner kan också
rehabiliteringsverksamheten få en snävare och precisare
inriktning, vilket underlättar både omstruktureringen av
kassorna, uppbyggnaden av en framgångsrik
rehabiliteringsverksamhet och utformningen av ett
datasystem, som kan göras både enklare och säkrare inte
minst ur rehabiliteringssynpunkt samt billigare.
Kritiken mot FAS 90 har gällt framför allt två
grundläggande problem:
1. Integritetsfrågorna 2.
Redovisningen av beslutsunderlaget, inte minst vad
gällt investeringskalkyler.
Det kan inte nog poängteras att integritetsfrågorna är
utomordentligt viktiga för allmänheten. Detta gäller med
särskilt stor tyngd uppgifter som berör den enskildes strängt
personliga sfär som medicinska diagnoser, tidigare
sjukdomar etc. De största integritetsproblemen uppträder
otvivelaktigt, när det gäller omfattande offentliga register.
Datalagen och inte heller en registerlag kan i grunden på ett
tillfredsställande sätt lösa problemen. Lösningen står endast
att finna på en väg -- att så långt möjligt begränsa mycket
omfattande offentliga register och samkörningar mellan
vissa känsliga register utan den enskildes vetskap och
tillstånd.
Ofta finns lösningarna utanför själva datasystemen.
Dåligt definierade begrepp -- som ofta kommit till i
propagandistiskt syfte -- leder ofta till så omfattande
organisatoriska konstruktioner att integritetsfrågorna inte
kan få en vettig lösning. En analys som i det här fallet av
ohälsobegreppet visar att problemen är ytterligt
mångfasetterade och att lösningarna består av många från
varandra oberoende åtgärder. På så sätt avförs också de hårt
kritiserade ADB-lösningarna från dagordningen.
Datautvecklingen kan göras både enklare, mera begränsad
och målinriktad. Integritetsproblematiken blir betydligt
mera hanterbar.
Den andra frågan som bör uppmärksammas i samband
med FAS 90 är själva redovisningen av beslutsunderlaget till
riksdagen. Innan utvecklingsarbeten av den omfattning som
FAS 90 utgjort initieras, bör en betydligt mer upplysande
kravanalys presenteras, inte minst för riksdagen. Här bör
finnas betydande möjligheter för framtiden genom den nya
budgetprocessen med fördjupad prövning av
statsförvaltningens planering av verksamheten vart tredje
år. Ännu har inte statsförvaltningen funnit de idealiska
formerna för en sådan redovisning. Detta framgår inte
minst av RFVs material inför årets fördjupade prövning.
Ett ovillkorligt krav för investeringar i mera omfattande
datasystem är fullgoda investeringskalkyler. Vi är medvetna
om att det är på många sätt problematiskt att göra upp den
här typen av kalkyler, men detta får inte tas till intäkt för att
underlåta att presentera sådana eller att inskränka dem till
ofullgångna räkneexempel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av
försäkringskassornas verksamhet och utvecklingen av
försäkringskassornas framtida datastöd,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kraven på det material som skall
underställas riksdagen i samband med den fördjupade
prövningen som skall ske vart tredje år av olika
förvaltningsområden inom statsförvaltningen.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Gullan Lindblad (m)
Hans Dau (m)
Margit Gennser (m)
Bertil Persson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Göran Åstrand (m)