Dagens hårt belastade arbetsskadeförsäkring går
tillbaka till ett synsätt som härstammar från slutet av 1800-
talet. Man ansåg -- med fog -- att förvärvsarbete medförde
större risk för personskada än annan verksamhet och att det
därför skulle ersättas med högre belopp. Idag är bilden
delvis en annan. Dödsfall orsakade av det moderna
samhällets skaderisker såsom rökning, alkohol och
trafikolyckor blir allt vanligare.
Socialförsäkringen i kombination med
avtalsförsäkringar och andra privata försäkringar har i stort
sett utplånat skillnaderna i ersättning med hänsyn till
skadeorsak.
De många regelsystemen för med sig olika negativa
effekter. Arbetsskadeförsäkringen hindrar rehabilitering,
den ger upphov till en orättvis behandling och en onödigt
stor administration vilket i sin tur leder till långa
handläggningstider. I genomsnitt tar det 14--17 månader att
utreda om en arbetsskada föreligger. Många människor
sjukskrivs i väntan på beslut om godkännande av deras
skada. Sjukskrivningen förlänger tiden av passivitet och
insatser med rehabiliteringsåtgärder har hittills inte prövats
i tillräcklig omfattning.
Tendensen har varit tydlig länge. 1985 konstaterade
arbetskadeutredningen att balanssituationen var så till den
grad allvarlig att det krävdes kraftfulla åtgärder för att
uppnå förbättringar. Riksdagens revisorer har i sin under
1989--1990 genomförda granskning riktat en svidande kritik
mot arbetsskadeförsäkringens uppbyggnad och
tillämpning.
Vi menar att nuvarande arbetsskadeförsäkring ger fel
signal till arbetstagarna. Många har insett att det kan löna
sig att försöka bli ''klassad'' som arbetsskadad eftersom
ersättningen är högre än från den vanliga sjukförsäkringen.
Arbetsskadeanmälningarna måste också bättre fungera som
ett signalsystem att förbättra arbetsmiljön. Så är inte fallet
idag. Det nuvarande ISA-systemet uppvisar klara brister, bl
a lider systemet av en kraftig eftersläpning vilket gör att
statistiken inte är så aktuell som bör fordras.
Våra förslag till lösningar
Problemen med arbetsmiljön är, trots klara
förbättringar, stora. Människor slits ut fysiskt och psykiskt
och slås ut som arbetsskadade. Belastningsskador, nya
kemiska substanser, stress och monotona arbeten orsakar
stora problem.
En god miljö består inte enbart av rätt verktyg och
godkända skyddsutrustningar. Det är i hög grad en fråga om
att skapa arbetsmiljöer där människor känner sig delaktiga
i besluten som påverkar arbetet, att motverka stress och
ensamarbete och att förtydliga arbetsgivarnas ansvar.
Antalet anmälningar av arbetsskador har ökat
dramatiskt under en följd av år. 1989 markerar ett positivt
trendbrott. För första gången under 80-talet minskar nu
antalet anmälda ärenden. Däremot syns ingen avmattning i
antalet godkända arbetsskadeärenden.
Det är svårt att finna enkla förklaringar till varför just
arbetsskadeförsäkringen under många år kunnat ta så stora
resurser i anspråk. Att fler människor skadas i arbetet är
inte helt klarlagt. Det man med säkerhet vet är att kraven
på en bra arbetsmiljö har höjts och att benägenheten att
anmäla arbetsskador ökat. Arbetsskadeförsäkringens
utformning och tillämpning bidrar till att allt fler
sjukdomstillstånd bedöms som arbetsrelaterade. En ändrad
rättspraxis från försäkringsöverdomstolen har starkt
bidragit till det ökade antalet godkända arbetsskador.
Andelen beviljade arbetsskadeärenden har stigit
successivt. Anledningen till detta beror delvis på en ökad
allmän insikt om möjligheten att få sin skada bedömd som
arbetsskada och delvis på en ändrad rättspraxis och ökat
medicinskt kunnande. Individens möjlighet att uttrycka sig
och förmågan att driva sin egen sak blir allt viktigare.
Människor som inte har dessa förutsättningar har därför
blivit beroende av assistans från främst fackligt håll.
Den enskildes ansvar för sin hälsa och för sitt arbete är
grundläggande. Förebyggande insatser och val av en sund
livsstil betyder mycket för det egna välbefinnandet. De
åtgärder som genomförs måste ha sin grund i den enskildes
egen medverkan i rehabiliteringsarbetet.
Ändra lagstiftning och praxis
En allt generösare bedömning av kravet på samband
mellan skadlig inverkan och uppkommen skada kan
påvisas. Godtycket i tolkningen gör att ändringsfrekvensen
i försäkringsrätter och försäkringsöverdomstolen är hög.
Statistiskt har den som överprövar 50 procents chans att
lyckas i nästa instans.
Frågan om vad som skall räknas som arbetsskada måste
få en snar lösning. Idag råder inga enhetliga
bedömningsgrunder för detta. En glidning har skett i
rättspraxis vilket lett till en allt mer svårbedömbar situation.
Nya områden för arbetsskador tillkommer ständigt. För
närvarande är det gruppen psykiska och psykosomatiska
sjukdomar som särskilt diskuteras. Genom att allt fler
skador erkänns som arbetsskador upphäver försäkringen
sin egen motivering. Försäkringsdomstolarna har numera
ofta en så pass liberal tolkning att sambandet mellan
godkänd arbetsskada och förhållandena på arbetsplatserna
tunnats ut.
En mer entydig konstruktion underlättar bedömningen
avsevärt. Detta är vidare en förutsättning för att inte
behöva slopa prövningssystemet helt, antingen genom att
godkänna alla arbetsskadeanmälningar eller genom att
avskaffa försäkringen. Det gäller således att finna en gräns
mellan ersättningsberättigade och inte
ersättningsberättigade sjukdomsbesvär som är entydig och
inte alltför snabbt föränderlig. Vissa gemensamma
bedömningsregler bör utarbetas i samarbete mellan
sakkunniga på området.
Vad här anförts om behovet av en ändrad lagstiftning
och praxis vad gäller bedömningen av arbetsskada bör ges
regeringen till känna.
Arbetsskadeförsäkringslagen, som är en ramlag, har
funnits i 12 år och det är nu motiverat med en översyn som
syftar till att komma till rätta med svagheterna i systemet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Samordna arbetsskade- och sjukförsäkringen
Socialförsäkringssystemen bör ses över för att ändra
nuvarande förhållanden. Det är inte acceptabelt att det i
många fall är ekonomiskt mer lönsamt att vara frånvarande
från arbetet än att arbeta. Det måste löna sig att arbeta.
Man skall inte erhålla ekonomiska fördelar av en kortare
sjukfrånvaro. Längre och återkommande sjukperioder
måste dock garantera en skälig levnadsnivå.
Kompensationsnivån vid långa sjukfall skall därför vara
högre än vid korta sjukfall.
Vi kan också konstatera att nuvarande system med två
nivåer för samhällets sjukpenning har överlevt sig själv
genom att man via avtal tidigare erhållit en hundraprocentig
sjukersättning.
En samordnad arbetsskade- och sjukförsäkring bygger
på en helhetssyn av den enskilda människan. Man kan i
högre grad ta sikte på behovet och i mindre utsträckning
vara beroende av orsaken till behovet. Genom en
samordning kan vidare administrationen förenklas och
väntetiderna kortas. För samhällsekonomin innebär
samordningen ingen ökad kostnad eftersom kostnaderna
finns där redan idag. I sin nuvarande form har försäkringen
visat sig vara ett mycket dyrbart instrument för att
tillgodose det i många fall marginella behovet av extra
försäkringar. Man uppnår vidare att hela ersättningen
kommer från en enda källa, vilket minimerar risken för att
erhålla ersättning från två håll samtidigt.
Vad här anförts om en samordning av arbetsskade- och
sjukförsäkringen bör ges regeringen till känna.
Arbete istället för utslagning
Utslagningen på arbetsmarknaden sker i ökande tempo.
Antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna har
under 80-talet ökat från 350 000
till 500 000.
Samtidigt har också de sociala klyftorna ökat.
Förtidspensionering orsakar vanligen ett oerhört stort
lidande för den enskilde, samtidigt som ökningen av antalet
förtidspensionerade är samhällsekonomiskt oförsvarbart.
Denna utveckling måste stoppas. Det krävs många goda
initiativ och en bättre samverkan mellan olika aktörer för
att hindra utslagningen. Det krävs vidare ytterligare
resurser för att starta olika försöksprojekt. I detta arbete
kan arbetslivsfondens medel ge goda effekter.
Om en person efter genomgången rehabilitering har en
bestående arbetsnedsättning till mer än hälften, bör istället
för förtidspension ges möjlighet att söka arbete med
lönebidragsutfyllnad för den del som motsvarar
arbetsnedsättningen. Sjunker arbetsförmågan kan
lönebidragsnivån successivt höjas. Först när
arbetsförmågan i det närmaste helt upphört bör det vara
aktuellt med förtidspensionering. Genom detta förfarande
kan individen behålla kontakten med arbetslivet.
Det har skapat stor oro att regeringen nu i
budgetförslaget aviserar förändrade möjligheter till
lönebidragsanställningar. Centerpartiet anser att detta
förslag, om det genomförs, kommer att medverka till ökad
utslagning av arbetshandikappade. Vi utvecklar våra
ståndpunkter i en kommittémotion till årets riksmöte.
Arbetslivets organisation måste göras mer flexibel och
erbjuda arbete för människor med både tillfälliga besvär
och med mer bestående arbetshandikapp.
Datatekniken innebär stora möjligheter för
handikappade att i allt större utsträckning delta i
arbetslivet. Det är därför viktigt att den ständigt pågående
utvecklingen inom datateknikens område kommer
handikappade till nytta.
Vi vill upprepa vårt krav på fria handikapphjälpmedel.
Genom att staten betalar hjälpmedlen kommer man till
rätta med den ojämlikhet som visat sig råda mellan olika
landsting och inom ett och samma landsting. Vad här
anförts om fria hjälpmedel bör ges regeringen till känna.
Arbetslivsfonden -- så bör den fungera
Arbetslivsfondens medel bör i hög grad kunna användas
för att möta 90-talets krav på förnyelse i arbetslivet.
Medlen skall användas för att rehabilitera människor
och för att förbättra arbetsmiljöer och sättet att organisera
arbete. Arbetslivsfonden skall uträtta det som inte redan
föreskrivs i lagar och förordningar.
Arbetslivsfonden bör skapa förebilder som visar hur
arbetsplatser kan utvecklas och bli mer säkra och socialt väl
fungerande miljöer. Den bör stimulera fler företag till
frivilliga insatser på området. Arbetslivsfonden måste bli ett
handlingens verktyg för att bl a kunna forma länkar i
rehabiliteringskedjan.
Fonden bör kunna finansiera yrkesinriktad
rehabilitering och omskolning för dem som annars riskerar
att bli förtidspensionerade.
Öka rehabiliteringsinsatserna
Enligt undersökningar gjorda vid två försäkringskassor i
landet hindrar arbetsskadeförsäkringen rehabilitering. Den
genomsnittliga sjukskrivningstiden är flera månader längre
i ärenden som anmälts som arbetsskada. Dessa månader
kan vara helt avgörande för om rehabilitering kan vara
möjlig över huvud taget. Den sjukskrivne tror nämligen att
han kan gå miste om fördelaktig arbetskadeersättning om
han avbryter sin sjukskrivning och påbörjar rehabilitering
eller återgår i arbete.
Att sjukskrivning kan ske med hel-, trefjärdedels, halv-
eller enfjärdedels sjukpenning innebär att den sjukskrivne
inte behöver förlora kontakten med arbetslivet.
Informationen rörande denna möjlighet måste öka, både
till läkarkåren och arbetstagarna. Centerpartiet var
pådrivande i frågan om att uppnå dessa alternativa
sjukskrivningsperioder. Nu återstår att förändra detta så att
även sjuklönen kan utgår med samma intervaller. Detta bör
ges regeringen tillkänna.
För att nå en fullgod rehabilitering krävs en helhetssyn
på människan i samhället och ett väl fungerande samarbete
mellan läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter m fl. Den s
k Åremodellen erbjuder detta. Här arbetar man
tillsammans med den sjukskrivne patienten, kartlägger,
analyserar och ställer diagnos och prognos. En individuell
rehabiliteringsplan arbetas fram som förankras hos bl a
företagshälsovård, försäkringskassa och arbetsgivare.
Utvärderingar visar att modellen fungerar utmärkt. 70
procent av dem som deltagit är efter ett och ett halvt år
tillbaka i arbetet igen.
Samordna rehabiliteringsansvaret
Försäkringskassornas rehabiliteringsansvar inträder idag
först efter uppbärande av sjukpenningersättning i tre
månader. Ansvaret för olika former av rehabilitering är
uppsplittrat på landsting, kommuner och
arbetsmarknadsmyndigheter. Den oklara
ansvarsfördelningen bidrar till en långsam utredningstid och
bristande motivation hos den sjuke.
En effektiv och snabb rehabilitering kan åstadkommas
bl a genom att arbetsgivaren svarar för de två första
veckorna av en sjukskrivning. Därefter bör
försäkringskassan redan inom en månad från det att
sjukanmälan lämnats till arbetsgivaren kontakta den
försäkrade för att diskutera dennes situation. Det finns
redan på detta stadium möjligheter att planera andra
rehabiliteringsinsatser som kan påbörjas så snart en
medicinsk rehabilitering avslutats. Kontakter bör tas med
företagshälsovård och företag om åtgärder på arbetsplatsen
i ett tidigt skede.
Ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare,
skyddsorganisation och olika myndigheter bör göras
klarare. Ett samordnat agerande underlättar en verksam
rehabilitering.
Vad här anförts om en effektiv rehabilitering bör ges
regeringen till känna.
Inför arbetsgivarperiod
Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön måste ständigt
betonas.
Arbetsgivarens ekonomi belastas inte idag av en dålig
arbetsmiljö. Genom att införa en arbetsgivarperiod får
arbetsgivaren bära kostnaderna för de anställdas
sjukersättning under de första 14 sjukdagarna. Det innebär
att arbetsgivaravgifterna sänks i motsvarande grad. Genom
detta system stimuleras arbetsgivarna att ta ett ökat ansvar
för arbetsmiljöfrågorna. Ersättningssystemet blir enklare
och motverkar olika former av missbruk.
Arbetsgivarnas ansvar för sjukförsäkringen de första 14
dagarna kan bli betungande för de mindre företagen. Dessa
bör därför kunna teckna en särskild sjukförsäkring.
Vidare bör, som sker i vissa andra länder, undantag
göras för kroniskt sjuka. Centerpartiet avser att återkomma
till frågan om arbetsgivarperiod i samband med den i april
aviserade propositionen om sjuklön.
Differentiera arbetsgivaravgifterna
En bra företagsmiljö skall kunna premieras, medan en
dålig arbetsmiljö bör bli mer kostsam för företagen.
Införandet av en arbetsgivarperiod innebär att
arbetsgivaravgiften kan sänkas. Kostnaden bör drabba dem
som kan påverka utfallet -- arbetsgivarna.
I samband med de aviserade förändringarna i
sjukförsäkringssystemet avser vi att åter aktualisera frågan.
Klassificera arbetsuppgifterna och sätt gränsvärden
För att minska framför allt antalet belastningsskador
krävs konkreta riktlinjer om arbetets organisation.
Tidsgränser för hur länge människor skall få arbeta med
monotona, repetitiva arbetsuppgifter bör fastställas.
Vid fastställande av tidsgränser måste man se till att
arbetstagaren på övrig arbetstid gör helt andra rörelser,
annars blir gränsen verkningslös. Man måste också ha i
minnet att varje människa är unik. Den gräns som fastställs
kan egentligen bara uppfattas som ett riktmärke.
I Västtyskland klassificerar man arbetsuppgifter i
svårighetsgrader på en femgradig skala, där skalsteg 1
motsvarar vad man kan definiera som rent rutinarbete och
skalsteg 5 motsvarar kvalificerad problemlösning.
Arbetsuppgifter bör enligt denna teori ligga över skalsteg 2
och innehålla arbetsuppgifter som fordrar både tanke- och
uppfinningsförmåga. Nivå 2 uttrycks som ett slags
''hygieniskt gränsvärde''. Dessa grunder för klassificering av
arbetsuppgifter beaktas sedan vid
organisationsförändringar på olika företag.
Forskning för att få fram gränsvärden för fysiska
belastningar pågår för närvarande på arbetsmiljöinstitutet.
Det är angeläget att denna och liknande forskning kan ligga
till grund för en annan utformning och organisation av
arbetet.
Vad här anförts om klassificering av arbetsuppgifter och
om att sätta gränsvärden bör ges regeringen till känna.
Inför personalekonomiska bokslut
Företagens ekonomiska bokslut redovisar inte hela
bilden av ett företags status. De bör enligt vår mening
kompletteras med ett socialt bokslut, som kan fungera som
en varningssignal för försämrade arbetsmiljöer. Sämre
arbetsförhållanden eller minskat inflytande är exempel på
faktorer som måste vägas in i företagets bokslut.
Sjukfrånvaro och personalomsättning bör redovisas öppet.
Modeller med personalekonomiska bokslut synliggör ett
företags alla kostnader och öppnar möjligheter att investera
rätt.
För stora arbetsplatser bör redovisningen ske i
anslutning till den ekonomiska årsredovisningen. För
offentlig förvaltning i anslutning till den årliga
verksamhetsberättelsen. Personalekonomiska bokslut har
införts bl a på Volvo Torslanda med positiva resultat främst
på korttidsfrånvaron.
Vad här anförts om betydelsen av personalekonomiska
bokslut bör ges regeringen till känna.
Obligatoriska introduktionsprogram behövs
Arbetsskadorna bland unga fortsätter att öka. 1989
skadades 1 600
ungdomar under 18 år. Statistiken bekräftar att
många minderåriga får för kort introduktion. De lämnas
alltför snabbt ensamma i sitt arbete utan att en arbetsledare
tar ansvar för inskolningsperioden. Enligt
arbetarskyddsstyrelsen sker mer än tio procent av
ungdomsolyckorna redan under den första veckan på det
nya arbetet. Nittio procent av alla olyckor bland ungdomar
på arbetsplatserna inträffar under sommaren. Ofta beror
olyckorna på att introduktionen är bristfällig.
Inte bara för ungdomar är introduktionen till ett nytt
arbete ofullständig. Även om ungdomar kan anses utgöra
en särskilt utsatt grupp krävs att alla nyanställda erbjuds
obligatoriska introduktionsprogram på alla arbetsplatser.
Vad här anförts om obligatoriska introduktionsprogram
bör ges regeringen till känna.
Förbättra den psykosociala miljön
Antalet arbetsskador orsakade av psykosociala faktorer,
som stress, problem med arbetskamrater etc, har studerats
med hjälp av ISA-systemet under tiden 1980 till 1988.
Under 1988 rapporterades nära tio gånger så många fall som
under början av perioden. Vissa yrken har fler anmälda fall
än andra. Socialsekreterare och hemvårdare är
högriskyrken enligt statistiken.
Alkoholmissbruk bland anställda är ett mycket stort
problem på många arbetsplatser. 33 miljarder kronor kostar
alkoholen svenskt näringsliv årligen. Med hänsyn till de
risker, sociala problem och stora kostnader som är förenade
med alkoholkonsumtion på en arbetsplats anser vi att
särskild uppmärksamhet måste riktas mot dessa frågor.
All konsumtion av droger på arbetsplatser måste
bekämpas på allvar. Ett sätt kan vara att anställa en
arbetskamrat med verkligt engagemang och kunnande i
olika personalfrågor. Denna arbetskamrat bör stå utanför
den formella företagshälsovården, personalomsorgen och
facket och bara representera sig själv som någon man kan
tala med och som kan ge hjälp. Projekt ''kamrat på heltid''
har prövats med framgång bl a i Lund.
Bruket av alkohol eller andra droger på arbetsplatserna
kan ytterst antas vara beroende av de normer som finns.
Positiva attityder till alkohol och andra droger måste därför
motarbetas. Drogpolitiska program bör upprättas på varje
arbetsplats.
Haschtester kan vara ett redskap för företagen att
tillgripa vid nyanställning för att undvika narkotikaproblem
på företagen. En skiljenämnd har under år 1990 givit Scania
klartecken att fortsätta med sådana tester. Domen har
principiell betydelse i och med att den öppnar möjligheter
för andra företag att stävja haschmissbruk på arbetsplatsen.
Alkoholtester bör genomföras i första hand för särskilt
riskfyllda arbeten.
Ett annat stort och svårhanterligt problem är
mobbningen, utfrysningen av arbetskollegor. Fackliga
mobbningsjourer har startats bl a av TCO i Dalarna och
verksamheten uppvisar goda resultat. Skyddsombud eller
andra med erfarenhet av dessa och liknande frågor tar emot
telefonsamtal från drabbade människor som får vara
anonyma. Vi anser att ökade insatser för att förhinda
mobbning på arbetsplatser bör komma till stånd.
De psykosociala frågorna bör enligt vår mening ges ökat
utrymme i arbetsmiljöarbetet.
Vad här anförts om åtgärder för att förbättra den
psykosociala miljön bör ges regeringen till känna.
Öka samarbetet mellan företag och myndigheter
Flera projekt pågår som syftar till ökat samarbete mellan
företag och myndigheter.
I ett projekt är målet att alla arbetsskador som anmäls
till försäkringskassan skall åtgärdas så fort som möjligt. När
en anställd drabbas av arbetsskada skall en plan upprättas
för vidare handlande. Företagen åläggs att beskriva vad
man tänker göra för att förhindra nya skador och datum då
skadorna skall vara åtgärdade. Alla anmälningar skickas till
försäkringskassan och yrkesinspektionen.
I ett annat projekt skall arbetsgivarna kunna erbjuda
sina anställda möjlighet att prova på ett annat arbete och
eventuellt byta arbete. Det är främst de långtidssjukskrivna
som man vill nå genom att erbjuda vakanta tjänster.
Arbetsbytet fungerar som ett slags rehabilitering, den
anställde får under ett halvår arbeta i en annan arbetsmiljö
med nya arbetskamrater. Det kan också ses som en form av
vidareutbildning. Den första utvärderingen av projektet
visar att det gått över förväntan.
Det är angeläget att liknande projekt inarbetas i den
vanliga verksamheten och kommer till stånd på olika platser
i landet. Arbetsgivarens ansvar och de anställdas
engagemang är avgörande för att så skall ske.
Sjukpenning under rehabilitering
Utnyttjandet av försäkringsförmånen utbildning för
sjukskrivna har ökat i och med att den försäkrade numera
måste kunna direktplaceras innan försäkringens ansvar
upphör. Det finns därför inte längre någon gräns för hur
lång tid en försäkrad kan uppbära sjukpenning under
rehabilitering.
Riksrevisionsverket har i en rapport föreslagit en
översyn av reglerna om sjukpenning vid rehabilitering. Den
förändrade praxisutvecklingen på detta område har delvis
förändrat försäkringen, skapat en dyrbar försäkring samt
givit upphov till orättvisor och även missvisande
samhällsstatistik.
Vi anser att det finns skäl som talar för att sjukpenningen
för rehabilitering bör utgå enligt liknande villkor som gällde
före praxisutvecklingen fr o m 1983.
Om dessa förändringar vidtas sparas av allt att döma
miljardbelopp in på sjukförsäkringen. Besparingen torde
enligt våra beräkningar uppgå till ca två miljarder. Troligtvis
kommer en liten kostnadsökning att bli fallet inom
arbetsmarknadsutbildningen.
Vad här anförts om behovet av en praxisändring när det
gäller sjukpenning under utbildning bör ges regeringen till
känna.
Uppmärksamma kvinnors arbetsmiljö
Arbetsmiljökommissionen har på ett grundligt sätt
redovisat de mest utsatta arbetena. Sammanställningen
visar att det ofta är kvinnor som utför dessa arbeten, som
sjukvårdsbiträden, lokalvårdare och industriarbetare.
Kvinnorna drabbas framför allt av belastningsskador p g a
av ensidiga och monotona arbetsuppgifter.
Statistiken visar verkligheten. Belastningsskadorna
leder ofta till långa sjukskrivningar, i genomsnitt mer än 100
dagar per år. 66 procent av alla arbetssjukdomar är
orsakade av belastningsbesvär. Att belastningsskador
alltjämt, trots arbetsmiljöförbättringar och ökad kunskap,
är en folksjukdom torde bero på svårigheten att i grunden
ändra en arbetsplats organisation. Det kan också bero på att
kvinnors möjligheter att påverka är sämre genom att många
kvinnor arbetar deltid och engagerar sig mindre än män i
fackligt arbete.
Inslaget av invandrarkvinnor i riskyrken är stort. Dessa
har p g a en annan kvinnoroll och språksvårigheter särskilt
svårt att kunna påverka sin arbetsmiljö.
Ökad medvetenhet och flexibilitet leder till en bättre
arbetsmiljö för kvinnor. Det i sin tur kräver att kvinnors
arbeten kan få ett annat innehåll och uppvärderas. En
särskild utbildning för kvinnliga skyddsombud kan vara ett
sätt att ''lyfta'' kvinnors arbetsmiljö på ett företag.
Vad här anförts om åtgärder för att förbättra kvinnors
arbetsmiljöer bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ändrad lagstiftning
och praxis vad gäller bedömningen av arbetsskada,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
arbetsskadeförsäkringslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samordning av arbetsskade-
och sjukförsäkringen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fria handikapphjälpmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sjuklönens utformning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en effektiv rehabilitering,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klassificering av arbetsuppgifter
och om att sätta gränsvärden,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av
personalekonomiska bokslut,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av obligatoriska
introduktionsprogram,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra den
psykosociala miljön,1]
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en praxisändring vad
gäller sjukpenning under utbildning, i enlighet med vad i
motionen anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående åtgärder för att förbättra
kvinnors arbetsmiljö.1]
Stockholm den 24 januari 1991
Karin Israelsson (c)
Rune Backlund (c)
Ulla Tillander (c)
Rosa Östh (c)
Göran Engström (c)
Roland Larsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Kersti Johansson (c)