För vissa egenföretagare utgår sjukpenning på en sjukpenninggrundande inkomst, som motsvarar normalt inkomstläge inom en viss bransch, trots att avgifterna till sjukförsäkringen utgår på den taxerade inkomsten, som kan vara avsevärt högre.
Detta är orättvist. Sjukpenningen bör rimligen utgå efter den inkomst, på vilken avgiften är grundad. Skillnaden i betald avgift för en företagare med en inkomst på 7,5 gånger basbeloppet (1990), 222.750 kronor, och den avgift som skulle ha utgått på den helt hypotetiska inkomsten enligt ovan och som är grunden för sjukpenningen uppgår till ca 8.000 kronor under förutsättning att den sjukpenninggrundande inkomsten antas vara 135.000 kronor. Denna extra avgift är sålunda att betrakta som en extra skatt på företagare.
Vid sjukdom kan skillnaden mellan den sjukpenning företagaren borde ha haft och den han enligt reglerna får uppgå till ca 17.000 kronor om sjukdomen varar i 3 månader och samma beräkningsgrund används som i det tidigare exemplet.
Oberoende av Riksförsäkringsverkets utredning om sjukförsäkringssystemet, är detta ett missförhållande som snarast bör rättas till.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjukpenning för företagare bör utgå efter den inkomst på vilken avgiften till sjukförsäkringen är grundad.
Stockholm den 24 januari 1991 Ivar Virgin (m)