Ny teknik och nya behandlingsmetoder utvecklas i snabb
takt inom svensk sjukvård. Inom det nuvarande, till sin
huvuddel skattefinansierade sjukvårdssystemet, leder
denna utveckling ofta till långa köer. Trots ansträngningar
de senaste åren kvarstår köerna på vissa områden eller har
till och med förlängts. Patientens plats i kön bestäms efter
en medicinsk prioritering, där de akuta och livshotande
fallen naturligtvis ges förtur. Ibland önskar man som
patient -- även om åtgärden eller ingreppet inte är
prioriterat i denna mening -- snabbare få hjälp. Det kan
gälla t.ex. en starroperation eller ett åderbråck.
Riksförsäkringsverket bör därför ges i uppdrag att
utarbeta en utvidgad läkartaxa, som utöver de
nuvarande sju nivåerna ger ersättning till den
sjukkasseanslutna vårdgivaren för ett antal åtgärder,
behandlingar och ingrepp, som kan utföras polikliniskt utan
krav på slutenvårdsresurser.
Fördelarna skulle vara betydande med ett bredare
taxesystem. Kravet på att den skattefinansierade
sjukvårdens resurser i första hand skall reserveras för de
svårast sjuka och användas efter medicinska prioriteringar
kan lättare tillgodoses. Patienternas krav på att snabbt bli
botade när ny teknik och nya behandlingsmetoder
introduceras och när sjukdomen eller åkomman vållar
besvär, obehag eller smärta kan också lättare mötas.
Dessutom skulle kostnaderna för sjukskrivning,
sjukpenning och annan kompensation via
socialförsäkringssystemet kunna begränsas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att
riksförsäkringsverket får i uppdrag att utarbeta en utvidgad
läkartaxa enligt de riktlinjer som anges i motionen.
Stockholm den 24 januari 1991
Margit Gennser (m)
Sigge Godin (fp)
Karin Israelsson (c)