De sociala förmånerna vid arbete och/eller vistelse i
annat land är mycket skiftande från individ till individ och
från land till land. Om en arbetstagare sänds till ett annat
land av en statlig arbetsgivare anses han ha varit bosatt i
Sverige under hela arbetstiden utomlands. Det inbegriper
även barn under 18 år och medföljande make eller maka.
Detta innebär att arbetstagaren och hans familj har samma
socialförsäkringsförmåner som vid vistelse i hemlandet.
Dock finns stora grupper av volontärer och andra
biståndsarbetare, som ofta har mycket låg lön och inte ens
har de sociala förmåner som motsvarar denna låga lön.
Det är oftast unga människor, som på grund av klimat
och arbete under ovana förhållanden är i kanske större
behov av sjukvård än de skulle vara i hemlandet.
De är också i den ålder, då de bildar familj och föder
barn och kan stå helt utanför föräldraförsäkringens
förmåner.
Sjukpenning under utlandsvistelse erhålls endast vid
insjuknande under arbete som utförs som ett led i en i
Sverige bedriven verksamhet eller arbete på ett svenskt
handelsfartyg. Detsamma gäller för erhållande av
föräldraförsäkring.
Om man vistats utomlands mer än ett år kan man avföras
från försäkringskassan, det gäller sjukförsäkringen och
föräldraförsäkringen.
Sverige har också konventioner med andra länder, när
det gäller socialförsäkringssystemet.
När det gäller semesterresor finns också ett batteri av
konventioner och reseförsäkringar, men den frågan ligger
utanför denna motions frågeställningar.
De otrygga förhållanden som grupper av
biståndsarbetare lever i är inte acceptabelt. Sverige kan
vara stolt över de insatser dessa gör för fattiga och utsatta
människor i tredje världen och bör ge dem den bastrygghet
de behöver för att fortsätta arbeta på detta sätt.
Den kartläggning som ett enigt utskott förordade i
betänkande SfU 1986/87:5 om ''vilka möjliga åtgärder som
kan vidtas i detta syfte. Därvid måste beaktas, att det kan
finnas andra grupper med starka skäl för att få ett bättre
skydd vid hemkomsten''. Detta bl.a. gavs regeringen till
känna. Vart har denna kartläggning tagit vägen?
Motionärerna anser den angelägen och att den snarast
verkställs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att ge biståndsarbetare
sociala förmåner,
2. att riksdagen hos regeringen begär att behovets
omfattning skall kartläggas i enlighet med utskottets
uttalande i betänkande 1986/87:5 sid. 6.
Stockholm den 23 januari 1991
Ragnhild Pohanka (mp)
Anita Stenberg (mp)
Eva Goe s (mp)
Kent Lundgren (mp)