Fri etablering måste vara målet för svensk
sjukvårdspolitik. Detta innebär att läkare och andra
sjukvårdsutbildade som uppfyller fastställda normer för
yrkeskompetens fritt skall kunna utöva sitt yrke. Dessvärre
är det inte så idag. Ett steg på vägen mot ett friare system
vore att läkargrupper som uppfyller vissa krav på
kompetens skulle kunna etablera verksamhet inom öppen
vård utan de nu gällande restriktionerna från staten eller
landstingen. Till att börja med kan förslagsvis följande
regler för dessa läkargrupper gälla i ett försök:
Inom varje läkargrupp skall minst en läkare vara
allmänläkare. Även specialister såsom invärtesmedicinare,
geriatriker och allmänkirurger kan ingå. I en grupp kan två
eller flera läkare samarbeta. I princip skall samtliga
läkare som idag är tillgängliga utan remisstvång kunna
ingå i läkargrupperna. Det betyder att etableringsreglerna i
försöket skall kunna gälla för idag landstingsanställda
allmänläkare, privatpraktiker, företagsläkare samt läkare
verksamma vid offentliga (och privata) öppna polikliniker.
Ett viktigt syfte med försöket skall vara att i Sverige
lägga grunden till ett för svenska förhållanden anpassat
system med ''husläkare'', ''familjeläkare'' eller
''förtroendeläkare''. Utländska erfarenheter visar på stora
fördelar när läkarna tar ett personligt ansvar särskilt för den
förhållandevis lilla (men krävande) grupp patienter som
behöver en total läkarkontinuitet.
Det här föreslagna systemet med friare etableringsrätt
kan leda till att läkargrupper med olika ''kompetensprofil''
etableras. En patient kan för sig och sina anhöriga behöva
tillgång till en grupp där, förutom allmänläkaren, en
gynekolog och en barnläkare ingår. En annan kan ha större
anledning att vända sig till en grupp där allmänläkaren
kompletteras med en invärtesmedicinare eller en
allmänkirurg.
I försöket -- som för att tillräckliga erfarenheter skall
kunna vinnas, bör bedrivas i ett stort område som omfattar
flera landsting med såväl storstads- som
glesbygdsproblem -- bör patienternas val av läkare kunna
bekräftas med en registrering. Den läkargrupp hos
vilken valet och registreringen skett bör erhålla ersättning
från försäkringssystemet uppdelad i en fast, årligen
utbetalad ''abonnemangsersättning'' och en rörlig
komponent, som knyts till antalet besök och konsultationer,
utförda behandlingar och genomförda ingrepp etc. Jämfört
med nu gällande privatläkartaxa bör den rörliga delen
omfatta något lägre belopp.
Kostnaderna bör avräknas gentemot den ersättning som
årligen betalas från socialförsäkringssystemet till
sjukvårdshuvudmännen.
Möjligheter till etablering och registrering i nu nämnda
former skulle ge oss erfarenheter av ett system med
''husläkare'' eller ''förtroendeläkare''. På så sätt skulle friare
etableringsregler tillsammans med nya principer för fast och
rörlig taxesättning kunna ge vägledning för hur en
sjukförsäkringsfinansierad öppen vård kan organiseras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet till friare
etablering och registreringssystem i öppen vård.
Stockholm den 24 januari 1991
Sigge Godin (fp)
Karin Israelsson (c)
Margit Gennser (m)