Sverige behöver sina kvinnor även som småföretagare. Men på företagarområdet möter kvinnorna särskilda problem.
I vårt land råder som bekant näringsfrihet givetvis även för kvinnor. Den man eller kvinna som missbrukar denna frihet kan och bör drabbas av näringsförbud. Men därutöver upplever många kvinnor att man drabbas av särskilda näringshinder. Det är exempelvis omöjligt att driva privat dagis.
Det finns även andra exempel på näringshinder för kvinnor. En legitimerad sjuksköterska med dokumenterad kompetens får efter remiss av läkare använda akupunktur vid behandling av patient. Denna akupunkturverksamhet får också drivas i egen företagsform. Här uppkommer dock ett stort problem. För att få patienter till kliniken är det av avgörande betydelse att patientens behandlingskostnad delvis betalas av försäkringskassan. Så sker endast under förutsättning att den person som utför behandlingen är upptagen på en särskild förteckning hos försäkringskassan. På denna förteckning upptages i enlighet med 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring endast läkare, tandläkare och sjukgymnast men ej legitimerad sjuksköterska.
Detta är en obegriplig och omotiverad skillnad mellan dessa personalkategorier på vårdområdet. Härigenom uppkommer också ett reellt näringshinder för de nu aktuella sjuksköterskorna vilket självfallet måste undanröjas. Detta sker enklast och bäst genom utvidgning av rätten enligt nämnda lagrum till att utgiva försäkringskasseersättning även för akupunkturbehandling av därtill behörig sjuksköterska. Härav följer då rätten för akupunkturkompetenta sjuksköterskor att upptagas på den viktiga försäkringskasseförteckningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring att försäkringskasseersättning kan utges även för akupunkturbehandling av sjuksköterska.
Stockholm den 24 januari 1991 Bengt Harding Olson (fp)