FAS 90-projektet måste avbrytas. Sjukfallsregistret
kommer att göra mer skada än nytta. Riksförsäkringsverket
håller sedan 1983 på att bygga upp ett omfattande
datasystem. Det kommer att utmynna i Sveriges största och
mest integritetskänsliga dataregister hos 440 lokala
försäkringskassor. Detta innan vare sig integritetsfrågorna
eller andra rättsliga frågor som är förknippade med den
planerade förändringen av verksamheten inom
socialförsäkringens område har utretts ordentligt.
Registret kommer inte bara att innehålla uppgifter om
namn, adress, utbildning, arbetsgivare, inkomst,
sjukdomar, längden av sjukskrivningar, sjukdomshistoria,
diagnos, de läkare som behandlat patienten i fråga,
arbetsställe och eventuell arbetsskada och naturligtvis
personnummer. Det kommer även att innehålla uppgifter
om eventuell vapenfri tjänst, om patienten genomgått
abort, lider eller lidit av depression, har haft samtal med
kurator etc. Alla uppgifter som går att få fram verkar kunna
hamna i detta register, t.ex. kommer det att framgå om
personen sitter i fängelse. ''Detta för att man skall kunna
stoppa utbetalningar'', enligt de ansvariga för
systemförslaget.
Karin Sparring Björksten, som är läkare på
Beckomberga sjukhus i Stockholm, har rest runt i USA för
att studera hur den personliga integriteten kan skyddas när
sjukhusjournaler datoriseras. -- Det är skrämmande att
lägga såna här uppgifter på data, anser hon. -- Det nya
systemet vittnar om en svensk naivitet, en övertro på vad
man kan göra med data.
I dag kan ingen heller vara säker på att förtroenden som
lämnats till privatläkare hålls hemliga för den offentliga
sjukvården och/eller kan komma in i FAS 90-registren.
Sedan länsläkarorganisationen togs bort genom beslut av
riksdagen 1981, har ingen lagreglering skett som ger
garantier för att dokument från privatläkare som avlidit
eller gått i konkurs eller på annat sätt avslutat sin praktik
inte hanteras felaktigt på landstingen. Risken finns att de
inlämmas i deras register och inte skyddas på sätt som
tidigare var fallet.
Knappast någon annan myndighet förfogar över en
individinformation som är mera integritetskänslig än
försäkringskassornas. Frågan är hur mycket av denna
information som kommer att läggas in i dataregistret och
hur mycket som stannar kvar i den manuellt hanterade
akten. I akten finns den försäkrades hela sjukdomsbild, ofta
kompletterad med sjukjournalen för en längre tidsperiod.
Där finns en social utredning med uppgifter om den
försäkrades familjeförhållanden, sociala bakgrund,
arbetssituation, rehabiliteringsåtgärder m.m. Och där
redovisas även eventuella missbruksproblem och
anstaltsvistelse.
Ingen ny information om individerna skall
tillkomma, påstår man. Ingen myndighet eller arbetsgivare
skall kunna gå in i registren. De känsliga uppgifterna skall
bara finnas en begränsad tid i registren. Men uppgifterna
om vad som kommer att tillföras eller inte har varierat
under ärendets gång. Och vad nytt skulle kunna tillföras ett
register, där allt redan finns? Vilka känsliga uppgifter skulle
kunna tillkomma?
Handläggningen av ett ärende kan ta månader eller år,
vilket gör resonemanget om att uppgifterna endast kommer
att finnas i registren en kort tid ganska meningslöst. Av
projektbeskrivningen för ''Informationsinnehåll i det lokala
sjukfallsregistret'' framgår dessutom att man även skall
kunna arbeta med ett historikregister.
Alla erfarenheter visar att en databas -- när den väl finns
där -- tenderar att växa, både till innehåll och till
brukarantal. Det finns ett stort antal intressenter inom
området -- sociala myndigheter, yrkesinspektion,
arbetsmarknadsmyndigheter, socialstyrelse,
arbetarskyddstyrelse, skyddsombud, forskare m.fl.
Under många år utredde den statliga
Sårbarhetsberedningen frågorna om datoriseringens
sårbarhets- och säkerhetsproblem. Den konstaterade att
det inte går att garantera fullkomlig sekretess i vår moderna
datasystemvärld. Man kan därför inte bortse från riskerna
av tappning av informationen. Den som verkligen vill, kan
med erforderlig kunskap och lämplig utrustning alltid ta sig
in i ett datasystem. Antalet behöriga är dessutom många,
behörighetskontrollsystemen har brister och genom
mängden av behöriga riskerar även sekretessen att tunnas
ut.
Vi tror inte att det är bristen på information som
försenar utredningar och rehabilitering av de sjuka. Ett
jätteregister, som kan skrämma människor till tystnad,
motverkar på detta sätt sitt syfte -- att kunna rehabilitera på
rätt sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om olämpligheten av ett så
omfattande register som riskerar integritetskränkande
handläggning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagreglering så att de delar som får finnas i registret i alla
avseenden skyddas mot obehörigt användande.
Stockholm den 24 januari 1991
Birgit Henriksson (m)
Ing-Britt Nygren (m)