Den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och
avgifter inom socialförsäkringarna har debatterats många
gånger i riksdagen, inte minst när det gäller
egenföretagarna. Frågan behandlades på sin tid av
Sjukpenningkommittén, som angav olika vägar för en
lösning av problemet i betänkandet ''Egenföretagares
sjukpenning m.m.'' (SOU 1983:48). Den
socialdemokratiska majoriteten förordade emellertid
endast ''en smidigare tillämpning'' av nuvarande
bestämmelser rörande sjukpenningförsäkringen.
Frågan har senare diskuterats bl.a. av
pensionsberedningen.
Riksförsäkringsverket avlämnade häromåret en
rapport, ''Sjukpenning för egenföretagare -- utredning och
förslag'', där det föreslås en förändring av sjukförsäkringen
för egenföretagarna såtillvida att försäkringen skall bestå av
en grundsjukpenning och en tilläggssjukpenning. De
föreslagna reglerna har emellertid anknytning till reglerna
om företagarregistrering och införandetidpunkten föreslås
bli samordnad. Något förslag i detta ärende har ej lämnats.
Frågan har nu diskuterats så länge att det snarast bör bli
dags för en lösning.
Idag råder en uppenbar orättvisa i att sociala avgifter
måste betalas för inkomster som inte ger någon ersättning.
En egenföretagare placeras t.ex. i princip inte i högre
sjukpenningklass än vad som motsvarar lönen för en
anställd, även om Riksförsäkringsverkets föreskrift (RFFS
1981:5 4§) och RFV:s allmänna råd 1986:6 medger vissa
undantag från denna regel, t.ex. i en rörelses
uppbyggnadsskede.
Socialavgifterna för egenföretagarna berör också ATP-
systemet. Många egenföretagare betalar även här avgifter
som inte ger något pensionsskydd. Det kan t.ex. gälla
makar, som båda deltar i arbetet i jordbruk eller rörelse. I
inkomstlägen mellan ett och två basbelopp kan båda
makarna helt mista ATP-skyddet om en inkomstuppdelning
sker trots att båda betalat avgifter. Vid mycket låga
inkomster kan den avgiftsskyldige inte heller tillgodogöra
sig något avdrag för egenavgifterna, varför dessa i realiteten
blir dyrare än för personer med högre inkomster.
Inkomster över 7,5 basbelopp är inte heller
pensionsgrundande.
I ovanstående fall får socialavgifterna karaktären av en
ren skatt, eftersom förmånen inte står i proportion till
inbetalda avgifter.
Tendensen inom socialförsäkringen är i dag en generellt
allt sämre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter,
en utveckling som vi bestämt motsätter oss.
Som argument mot ett mer differentierat avgiftsuttag
har anförts administrativa lättnader för såväl myndigheter
som företagare. Sedan systemet infördes 1982 har
emellertid undantag från avgiftsplikten gjorts för mindre
inkomster från jordbruksföretag, vilket visar att det är helt
möjligt att minska negativa effekter av avgiftssystemet.
Vi anser alltså att förslag till avgiftsuttag som innebär
bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
snarast bör föreläggas riksdagen. Dessutom bör
egenföretagarna ges bättre möjligheter att teckna frivilliga
försäkringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag
till ett nytt socialavgiftssystem för egenföretagare som ger
bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter än
det nuvarande,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till bättre
möjligheter att teckna frivilliga försäkringar för
egenföretagare.
Stockholm den 23 januari 1991
Gullan Lindblad (m)
Karl-Gösta Svenson (m)