Kostvanornas betydelse för folkhälsan är oomtvistade. Det finns uppgifter om att svenskarnas kostvanor förbättrats på senare år, att kosten blivit mera varierad, att näringsriktigheten i kosten förbättrats och att fettinnehållet sänkts. En orsak till detta torde vara det betydande och kvalificerade arbete som lagts ner i landets personalmatsalar för att förbättra kostvanorna. Likaså har ''vanliga'' restauranger tagit till sig information och utvecklat matsedeln.
Den höjda restaurangmomsen och beslutet att beskatta måltidssubventionerna hotar nu att förstöra en hel del av de resultat som uppnåtts. Många människor anser sig inte ha råd att betala de höjda priserna och den nya skatten på måltider. I den mån skattereformen ger mer pengar i plånboken så är det ändå svårt för den enskilde att lägga 40-- 50 kronor per dag till lunch under arbetet. Det måste vägas mot många andra utgifter i hushållet.
Beslutet om att beskatta måltidssubventionerna har medfört att många arbetsgivare har upphört med subventionerna. Det är särskilt vanligt inom den offentliga sektorn och i småföretagen. Genom att subventionerna i särskilt hög grad försvinner i den offentliga sektorn drabbar beslutet stora låglönegrupper t ex i vårdsektorn, särskilt hårt. Högavlönade, och de som har möjligheter till representation i arbetet, drabbas däremot inte alls.
Äldre människor som bor i servicehus och liknande och som intagit ett mål mat om dagen i matsal/bespisning säger nu att kostnaderna stigit så mycket att de inte längre anser sig ha råd att göra detta.
Tidningarna är fyllda med beskrivningar av problem i restaurangbranschen, nedläggningar och personalminskningar. I personalmatsalarna har särskilt beslutet att beskatta måltidssubventioner på många håll medfört ett så starkt vikande underlag att matsalarnas existens sätts på spel. De anställda börjar slarva med maten på ett eller annat sätt. Det börjar bli en återgång till gamla tider, och många samhälleliga strävanden och de uppmuntrande resultaten som nåtts genom lunchsatsningar hotas allvarligt.
Experter på kostvanor, företagsläkare och andra är överens om att arbetsgivarbidrag till måltider är en av de mest effektiva metoderna för att varaktigt påverka kostvanorna hos den arbetande befolkningen, till det bättre. Detta leder i sin tur till positiva effekter för folkhälsa, produktivitet och trivsel på arbetet. Det är därför som t ex samtliga EG-länder har någon form av stimulans till måltidssubventioner inbyggda i varje lands skattesystem.
I Sverige har man genom förra årets riksdagsbeslut gjort tvärtom. Det måste nu rättas till. Det enda rimliga är att betrakta måltidssubventionerna som effektiv friskvård och åtminstone befria dem från sociala avgifter. Detta är en nödvändighet om arbetsgivarna ska känna sig stimulerade till att fortsätta satsningen på personalmatsalar med god kosthållning.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar att måltidssubventioner befrias från sociala avgifter.
Stockholm den 23 januari 1991 Stina Gustavsson (c) Ingbritt Irhammar (c)