Regeringens försök i föregående års budget att avskaffa reserabatterna för studerande avslogs av riksdagen. Denna bemyndigade i stället regeringen att ge CSN i uppdrag att förhandla fram förmånligaste möjliga reserabatter.
I nu föreliggande proposition föreslås riksdagen ta ställning till det avtal som CSN träffat med SJ, Linjeflyg AB/SAS Inrikes och Svenska Buss. Avtalet förefaller medföra en klar förbättring för de studerande.
För att erhålla en enkel och billig administration av reserabatterna, utfärdandet av CSN-kortet, har man dock måst ge avkall på principen att alla studerande skall ha rätt till rabatten. Endast de studerande som uppbär studiestöd enligt studiestödslagen för studier under minst tre månader och på minst halvtid kommer i åtnjutande av reserabatten.
Detta har medfört att några grupper, som rimligtvis borde ha samma möjlighet till reserabatt, har mist denna förmån. Dit hör främst de forskarstuderande, gäst- och utbytesstudenter och de studenter som läser högskoleutbildning på deltid antingen som distanskurser eller på annan ort och därför tvingas pendla till utbildningen.
Regeringen säger i propositionen att de studerandegrupper som inte får rätt till rabatterade resor genom avtalen i regel har sin försörjning ordnad på ett mer gynnsamt sätt än studiestöd. Vi anser dock att detta förhållande inte gäller för alla och att ett inte oväsentligt antal faller mellan systemen.
Moderata samlingspartiet anser att i princip borde trafikföretagen själva, på kommersiella grunder, lämna reserabatter till dessa kundkategorier utan bidrag från staten. I rådande system kan vi dock inte acceptera att vissa grupper får reserabatt medan andra med jämförbara förutsättningar blir utan.
Vi föreslår därför att regeringen får i uppdrag att kartlägga omfattningen av hur många som inte får del av reserabatten trots att de är studerande och lever under sådana ekonomiska förhållanden att de är jämförbara med dem som har studiestöd.
Vidare bör regeringen ge CSN i uppdrag att undersöka möjligheten att ta fram ett administrativt system som enkelt kan ge även dem som då anses jämförbara med studiestödstagarna ett CSN-kort. Under förutsättning att detta är möjligt bör CSN uppta förhandlingar med trafikutövarna för att även dessa grupper skall få del av reserabatterna.
Studerandehälsovård 1989 års obligatorieutredning föreslår bl.a. en omorganisation av studerandehälsovården. Med detta som bakgrund föreslår regeringen att anslaget endast räknas upp med löne- och prisomräkning till ett totalbelopp om 10 217 000 kronor.
Moderata samlingspartiet anser att med hänsyn till det goda resultat som studerandehälsovården uppvisar och med tanke på de speciella förhållanden som präglar denna samt de behov av hälso- och sjukvård som de studerande har, bör anslaget ökas med ytterligare 5 miljoner kronor till totalt 15 217 000 kronor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående studerande som genom regeringens förslag ställs utanför möjligheten att erhålla reserabatt,
2. att riksdagen till studerandehälsovården anvisar ytterligare 5
000
000 kr., totalt 15
217
000 kr., och således till Bidrag till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag av 117
867
000 kr.
Stockholm den 12 mars 1991 Ann-Cathrine Haglund (m) Birgitta Rydle (m) Birger Hagård (m) Ulf Melin (m) Hans Dau (m) Birgit Henriksson (m) Rune Rydén (m) Göran Allmér (m) Elisabeth Fleetwood (m)