Lagen om allmän försäkring föreskriver att det i varje försäkringskassa skall finnas en eller flera socialförsäkringsnämnder. Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder som skall finnas i landet. Riksförsäkringsverket beslutar för varje kassa om antalet nämnder i kassan samt om resp. nämnds verksamhetsområde. Kostnaderna för nämndernas verksamhet betalas av försäkringskassan inom dess anslagsram.
Socialförsäkringsnämnderna ersatte den 1 januari 1987 pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna. För närvarande finns det 167 nämnder i landet. Deras geografiska områden följer normalt lokalkontorsgränserna och omfattar ett eller flera lokalkontorsområden. Nämnderna beslutar i sådana socialförsäkringsärenden där ''utgången har stor betydelse för den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkt och där avgörandet rymmer betydande inslag av skälighetsbedömning'' (prop. 1985/86:73 om ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna). Förtidspension på medicinska grunder, sjukbidrag och arbetsskador är exempel på ärendeslag som avgörs av nämnderna. Sedan den 1 januari 1988 omprövar också nämnderna vissa tjänstemannabeslut.
Det ligger ett stort värde i nämndernas lokala förankring. Ju fler ärendeslag som decentraliseras desto viktigare blir naturligtvis denna förankring. I det ökade samarbete som försäkringskassorna strävar efter att etablera med bl.a. arbetsgivare, fackliga organisationer och olika företrädare för hälso- och sjukvården är det naturligt att socialförsäkringsnämnderna blir en integrerad del. Det sistnämnda har också tagits upp i rehabiliteringsberedningens betänkande ''Tidig och samordnad rehabilitering'' (SOU 1988:41). Beredningens förslag innebär bl.a. att nämnderna skulle få en betydelsefull roll i rehabiliteringsarbetet. I detta sammanhang är det av stor vikt att kassorna själva får avgöra hur nämndorganisationerna skall se ut, då detta kan ha betydelse för rehabiliteringsarbetet och för samverkansfrågorna.
Kassastyrelserna, vilkas ordförande och vice ordförande utses av regeringen, har ansvar för tillämpningen av socialförsäkringen och för ledningsfunktionerna inom kassorna såväl som för planering av verksamheten. I enlighet med vad regeringen uttalat i budgetpropositionen 1988/89:100 bil 7 bör ytterligare decentralisering av beslutsbefogenheter inom det administrativa området komma till stånd.
Mot bakgrund dels av kassastyrelsernas ansvar, dels av att socialförsäkringsnämnderna nu verkat sedan 1987 och i stora drag funnit formerna för sin verksamhet, måste det anses rimligt att kassorna också får fatta beslut i fråga om nämndernas antal och verksamhetsområde.
Den i motionen berörda frågan bör kunna behandlas i samband med den översyn av socialförsäkringen som annonserats i årets budgetproposition.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av beslutsformerna gällande antalet socialförsäkringsnämnder i varje kassa samt resp. nämnds verksamhetsområde.
Stockholm den 24 januari 1991 Gustav Persson (s) Anita Modin (s)