Mycket tyder på att den nya skatten på
måltidssubventioner fått de negativa följder som kunde
befaras. Många arbetsgivare har upphört med subventionen
eller sänkt subventionsgraden. Följden har blivit att det
viktiga huvudmålet för den arbetande befolkningen har
blivit ännu dyrare. Beskattningsbeslutet medför att detta
gäller även för dem som har kvar subventionerna i
oförändrad utsträckning.
Den oönskade effekten av allt detta är försämrade
kostvanor. Från många håll rapporteras minskad
användning av personalmatsalarna. Även en hårt ansträngd
restaurangnäring har fått se en ytterligare minskad
kundtillströmning.
Det finns också exempel på rent absurda följder av
beslutet. Så har t.ex. landstinget i Gävleborg beslutat
ersätta tidigare subvention med fritt kaffe och kaffebröd två
gånger om dagen (vilket inte beskattas).
De som flytt personalmatsalar och restauranger ordnar
nu dagens viktigaste måltid på annat sätt. I många fall är
alternativet sämre för hälsan: en illa komponerad matlåda
eller en kopp kaffe och i bästa fall en smörgås.
Experter på kostfrågor (inom och utanför
socialstyrelsen, företagsläkare m.fl.) hävdar att ett av de
bästa medlen för att verka för bättre kostvanor är att
skattevägen stimulera arbetsgivarna till
måltidssubventioner. Detta är också vad som sker i samtliga
EG-länder.
Skattereformens krav på nya skatteintäkter motiverar
inte en hälsomässig nedrustning hos den arbetande delen av
befolkningen. Konstruktionen av den nya skatten på
arbetsgivarbidrag till måltider har dessutom blivit sådan att
det kan ifrågasättas om de förväntade intäkterna verkligen
uppkommer. I många landsting och kommuner har
subventionen helt bortfallit, med resultatet att några sociala
avgifter inte betalas in och att det inte finns något att
beskatta hos löntagarna.
Tillämpningen av de nya bestämmelserna diskriminerar
också anställda i mindre företag. De tvingas betala mera för
sin lunch på grund av att de inte kan erbjudas måltider till
lägre pris än RSV:s normalvärde i personalmatsalar som
kan hänvisa till s.k. stordriftsfördelar. Förutom att denna
diskriminering inte på något sätt är sakligt motiverad ger
den de större företagen/ arbetsplatserna en fördel i
konkurrensen om arbetskraften. För att illustrera detta kan
nämnas att länsskattemyndigheten i Uppsala med stöd av en
''opartisk värderingsman'' anser sig kunna erbjuda de
anställda en måltid för 33 kronor, utan skatteeffekter för
myndigheten eller de anställda. Någon möjlighet för ett litet
företag i Uppsala att erbjuda en liknande förmån finns inte.
Ovanstående konsekvenser förstärks av att RSV:s
normalvärde för en lunch på grund av ett förbiseende är
missvisande. Det bygger på SCB-statistik vars
beräkningsunderlag innefattar priser i personalmatsalar
med subventioner. Följden av detta blir att ''normalvärdet''
är lägre än den verkliga genomsnittskostnaden för en lunch.
Detta betyder i sin tur att det bestämda normalvärdet
genomsnittligt sett inte räcker till för att betala en vanlig
lunch i en konventionell restaurang.
En annan effekt av beslutet har på många arbetsplatser
blivit att viktiga trivselvärden gått förlorade. Byte av miljö
samt gemenskap mellan arbetskamrater under trivsamma
former har ofta ersatts av ett nödtorftigt tillgodoseende av
det mest skriande behovet av näringstillförsel.
Sammantaget är den nya skatten och dess utformning ett
exempel på dålig samhällsekonomi.
Många av avigsidorna med den nya skatten kan
motverkas med hjälp av någon form av fortsatt stimulans
för arbetsgivarbidrag till måltider. Detta kan ske genom att
måltidssubventionerna betraktas som personalvård som
inte grundar rätt till socialförsäkringsförmåner och som inte
skall beläggas med sociala avgifter.
Denna förändring kan göras utan att störa
skattereformens krav på likformighet i beskattningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att måltidssubventioner skall
betraktas som personalvård som inte grundar rätt till
socialförsäkringsförmåner och som inte skall beläggas med
sociala avgifter.