För att öka läkartätheten i Kalmar län måste läkartaxan
ses över. En omprioritering måste göras så att
allmänläkarna som behövs bäst i glesbygdslän som Kalmar
och som det är störst brist på prioriteras.
Kalmar län läkarglesast i landet
Kalmar län är det läkarglesaste länet i landet. Detta
framgår av en undersökning utförd av byrådirektör Nils
Sundin på socialstyrelsen i samarbete med Spri och
Landstingsförbundet. I denna kartläggs hela den svenska
primärvården, landsting för landsting, vårdcentral för
vårdcentral.
Många tror att det är Norrlandslänen som har den
svåraste situationen när det gäller läkare. Den senaste
statistiken, gjord 1985, visar dock på motsatsen. Det är ett
antal landsting i södra Sverige som har de största
problemen. Bland dessa är Kalmar län allra mest drabbat.
Var tredje inrättad allmänläkartjänst är vakant. I bl.a.
Hultsfred, Högsby och Emmaboda är det sedan länge stora
problem.
Åtgärder för jämnare fördelning
Ett viktigt mål för läkarförsörjningen måste vara att söka
få till stånd en jämnare regional fördelning av resurserna än
för närvarande. Om detta sker inom offentlig eller privat
sektor är i sig inte det avgörande; målet är en förstärkning i
underförsörjda områden.
I fråga om möjligheterna att stimulera läkare att etablera
sig i de läkarglesaste områdena i landet har olika åtgärder
redan prövats. Till dessa hör geografiskt riktade åtgärder,
t.ex. en nyetableringstaxa med högre besöksarvoden än
normaltaxan under de första verksamhetsåren. Åtgärder av
detta slag har hitintills haft begränsat genomslag.
Den offentliga vården behöver kompletteras med vård
av privata vårdgivare. Det bidrar till mångfalden och det
ökar patienternas valfrihet.
Läkarvårdstaxan
Regeringen beslutar om förändringar av taxan för
sjukvårdande behandling (förordning 1976:1018).
Privatpraktiserande sjukgymnaster och läkare som är
anslutna till försäkringskassan omfattas av denna
förordning.
Taxan är för läkare indelad i sju arvodesgrupper.
Normaltaxan i grupp 1 är f n 83 kr och för grupp 7 är den 1
200 kr. Grupperna 3-7 får användas av specialister och
annan läkare som har skaffat sig motsvarande kompetens.
Det är Riksförsäkringsverket som prövar frågor om
arvodesberäkning efter ansökan.
När man studerar ansökningar om att få etablera sig som
privatpraktiserande läkare finner man ytterst få
allmänläkare bland dessa. Däremot är det många
gynekologer och läkare med öron-, näsa- och
halsspecialitet.
Nuvarande konstruktion av läkarvårdstaxan tycks inte
locka allmänläkare att öppna privatpraktik. Det vore
synnerligen värdefullt att få en jämnare fördelning av
läkarresurserna i landet.
Mot den bakgrunden måste läkarvårdstaxan ses över. En
omprioritering måste göras på ett sådant sätt att
allmänläkartillgången kan öka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
läkarvårdstaxan i förordningen 1976:1018, varvid särskilt
arvodesberäkningen för allmänläkare bör beaktas, i
enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 23 januari 1991
Marianne Jönsson (c)
Agne Hansson (c)