För att öka läkartätheten i Kalmar län måste läkartaxan ses över. En omprioritering måste göras så att allmänläkarna som behövs bäst i glesbygdslän som Kalmar och som det är störst brist på prioriteras.
Kalmar län läkarglesast i landet
Kalmar län är det läkarglesaste länet i landet. Detta framgår av en undersökning utförd av byrådirektör Nils Sundin på socialstyrelsen i samarbete med Spri och Landstingsförbundet. I denna kartläggs hela den svenska primärvården, landsting för landsting, vårdcentral för vårdcentral.
Många tror att det är Norrlandslänen som har den svåraste situationen när det gäller läkare. Den senaste statistiken, gjord 1985, visar dock på motsatsen. Det är ett antal landsting i södra Sverige som har de största problemen. Bland dessa är Kalmar län allra mest drabbat. Var tredje inrättad allmänläkartjänst är vakant. I bl.a. Hultsfred, Högsby och Emmaboda är det sedan länge stora problem.
Åtgärder för jämnare fördelning
Ett viktigt mål för läkarförsörjningen måste vara att söka få till stånd en jämnare regional fördelning av resurserna än för närvarande. Om detta sker inom offentlig eller privat sektor är i sig inte det avgörande; målet är en förstärkning i underförsörjda områden.
I fråga om möjligheterna att stimulera läkare att etablera sig i de läkarglesaste områdena i landet har olika åtgärder redan prövats. Till dessa hör geografiskt riktade åtgärder, t.ex. en nyetableringstaxa med högre besöksarvoden än normaltaxan under de första verksamhetsåren. Åtgärder av detta slag har hitintills haft begränsat genomslag.
Den offentliga vården behöver kompletteras med vård av privata vårdgivare. Det bidrar till mångfalden och det ökar patienternas valfrihet.
Läkarvårdstaxan
Regeringen beslutar om förändringar av taxan för sjukvårdande behandling (förordning 1976:1018). Privatpraktiserande sjukgymnaster och läkare som är anslutna till försäkringskassan omfattas av denna förordning.
Taxan är för läkare indelad i sju arvodesgrupper. Normaltaxan i grupp 1 är f n 83 kr och för grupp 7 är den 1 200 kr. Grupperna 3-7 får användas av specialister och annan läkare som har skaffat sig motsvarande kompetens. Det är Riksförsäkringsverket som prövar frågor om arvodesberäkning efter ansökan.
När man studerar ansökningar om att få etablera sig som privatpraktiserande läkare finner man ytterst få allmänläkare bland dessa. Däremot är det många gynekologer och läkare med öron-, näsa- och halsspecialitet.
Nuvarande konstruktion av läkarvårdstaxan tycks inte locka allmänläkare att öppna privatpraktik. Det vore synnerligen värdefullt att få en jämnare fördelning av läkarresurserna i landet.
Mot den bakgrunden måste läkarvårdstaxan ses över. En omprioritering måste göras på ett sådant sätt att allmänläkartillgången kan öka.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av läkarvårdstaxan i förordningen 1976:1018, varvid särskilt arvodesberäkningen för allmänläkare bör beaktas, i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 23 januari 1991 Marianne Jönsson (c) Agne Hansson (c)