I ett flertal motioner har Moderata Samlingspartiet
varnat för att tusentals pensionärer, främst ensamstående
utan eller med låg ATP, skulle komma att leva på eller
under existensminimum genom de skattehöjningar som
föreslogs finansiera skatteomläggningen. Riksdagens
majoritet valde att helt bortse från våra varningar och
förslag. De djupt allvarliga följderna av detta har nu
uppenbarats för allt fler i och med att bland annat de
hyreshöjningar som följer av skatteomläggningen
fastställts.
I motionen begär vi att en utredning omedelbart tillsätts
med uppgift att snarast komma med förslag på hur
pensionärernas situation kan förbättras.
Vidare kräver vi en utredning om okorrigerade
basbelopp och att den särskilda löneskatten för pensionärer
avskaffas från och med inkomståret 1992.
Slutligen föreslår vi att det särskilda grundavdraget för
pensionärer och det kommunala bostadstillägget från och
med inkomståret 1992 inte skall trappas av på grund av
förmögenhet.
Samtliga våra förslag syftar till att förbättra
pensionärernas situation, inte minst för
minimipensionärerna.
Pensionärernas situation allt svårare
Moderata Samlingspartiet har i ett stort antal motioner
1989 och 1990 varnat för de allvarliga konsekvenser som
skulle komma att drabba många pensionärer till följd av
inkomstskatteomläggningen och de förändringar som
föreslagits med anledning av denna.
Vi har påvisat att pensionärer med låga pensioner vinner
föga om ens något på inkomstskattesänkningarna men att
de drabbas desto hårdare av de skattehöjningar som direkt
driver upp levnadskostnaderna, inte minst
boendekostnaderna, som utgör en stor del av
låginkomsttagarnas budget. Pensionärer med ett litet
sparkapital får också se hur detta krymper samman genom
den extra inflation på närmare 7 procent som följer av
skatteomläggningen.
Vi har bestämt motsatt oss manipulationerna med det
basbelopp som bestämmer pensionernas höjd.
(Basbeloppet skall 1991 och följande år inte räknas upp
med den extra inflation på tillsammans närmare 7 procent
som följer av skatteomläggningen). Vi har motsatt oss detta
av dels principiella skäl, dels med hänvisning till att de
höjningar av pensionstillskott och lägsta KBT som samtidigt
föreslagits inte kommer att visa sig tillräckliga.
I våra partimotioner motsatte vi oss därför den helt
övervägande delen av de skattehöjningar som skulle driva
upp boende- och levnadskostnaderna 1990 och 1991.
Därigenom skulle också standarden för pensionärer med
låga eller vanliga inkomster ha garanterats genom full
uppräkning av basbeloppen för 1991 och kommande år och
genom den förslagna uppräkningen av lägsta KBT.
Vi har också krävt en frysning av fastighetsskatterna,
med hänsyn till att de kraftigt höjda taxeringsvärdena för
många småhus annars skulle äventyra många pensionärers
möjlighet att bo kvar.
Vi har i fråga om KBT också pekat på att kommunerna,
som ålagts skattestopp under 1991 och 1992, redan är
nedtyngda av de kraftiga lönekostnadsökningarna för stora
grupper kommunalanställda som framtvingats till följd av
senare års alla skattehöjningar, genom kravet på full
utbyggnad av den ensidigt gynnade kommunala
barnomsorgen m.m.
Riksdagens majoritet har inte i något avseende tagit
hänsyn till våra varningar. De djupt allvarliga och tragiska
följderna av detta har nu uppenbarats för allt fler i och med
att de hyreshöjningar som följer av skatteomläggningen
fastställts.
Tusentals pensionärer beräknas härigenom komma att
leva på gränsen till eller under existensminimum. Det gäller
främst ensamstående pensionärer utan eller med låg ATP,
inte minst många kvinnor. För många av dem återstår i dag
endast att söka socialbidrag. Samtidigt vet vi att många
pensionärer i det längsta kommer att dra sig för detta.
Det är ofattbart att riksdagens majoritet utan
förändringar accepterat regeringens förslag, när
konsekvenserna klart framgått av våra varningar.
En rad av de förslag som nu förs fram av Moderata
Samlingspartiet, som förslaget till sänkt fastighetsskatt, är
ägnade att minska boendekostnaderna för pensionärer i
både hyrda och egna bostäder. Också andra förslag, t.ex.
förslaget till avskaffande av den nya momsen på fotvård,
innebär vissa förbättringar för pensionärerna. Men det
räcker inte.
I annan motion lägger vi fram en skiss till hur en
successiv uppräkning av folkpension och pensionstillskott
skulle kunna ske, i takt med att allt fler pensionärer får
ATP.
Regeringen bör också skyndsamt göra en kartläggning
av pensionärernas situation i olika kommuner och snarast
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
I enlighet med vad som redan tidigare framhållits i den
moderata kommittémotionen 1989/90:Sf290 av Gullan
Lindblad m.fl. är det angeläget att en utredning görs om
okorrigerade basbelopp. Detta okorrigerade basbelopp
skulle då räknas upp med fulla inflationen. Om pensionärer
eller andra inte skall få full kompensation för inflationen --
som exempelvis genom uppgörelsen mellan
socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna, vilken vi
motsatte oss -- bör detta öppet redovisas. T.ex. genom att
ange att pensionen 1992, enligt tidigare beslut, endast skall
räknas på 93,5 procent av fullt basbelopp. Då får
pensionärer och andra lättare att göra korrekta jämförelser
och bedömningar.
Löna sig att arbeta, också för pensionärer
Moderata Samlingspartiet har under många år påvisat
hur dåligt det lönar sig för de flesta pensionärer att fortsätta
att förvärvsarbeta.
Det var därför glädjande att riksdagen till sist antog våra
förslag om att det kommunala bostadstillägget (KBT)
liksom det särskilda gundavdraget för pensionärer inte
längre skulle trappas av mot arbetsinkomster, ej heller mot
inkomster av aktiv näringsverksamhet.
Det var däremot obegripligt att riksdagsmajoriteten på
regeringens förslag drev igenom en särskild löneskatt på
22,2 procent på pensionärernas arbetsinkomster. En sådan
löneskatt motverkar givetvis den strävan som även
regeringen numera givit uttryck för, att bättre utnyttja
pensionärernas kunnande, erfarenhet och vilja till fortsatt
förvärvsverksamhet.
Löneskatten motsvarar den del av arbetsgivaravgifterna
som utgör ren skatt, bland annat folkpensionsavgiften och
barnomsorgsavgiften. Det är orimligt att ålägga
pensionärerna att betala sådana skatter. Strävan skall i
stället vara att stegvis, och för alla, ta bort den del av
arbetsgivaravgifterna som är ren skatt.
För pensionärernas del torde den särskilda löneskatten
minska både arbetsgivarnas intresse av att anställa
pensionärer och pensionärernas intresse av att fortsätta
med egen näringsverksamhet, vilket minskar andra
skatteinkomster för det allmänna.
Vi föreslår därför att den särskilda löneskatten för
pensionärer avskaffas från och med inkomståret 1992.
Missgynna inte sparande
Det särskilda grundavdraget för pensionärer motsvarar
folkpension och pensionstillskott. För andra inkomster än
förvärvsinkomster avtrappas det särskilda grundavdraget
med 65 procent av inkomster utöver grundavdragets
storlek.
Detta särskilda grundavdrag liksom KBT avtrappas
dock fortfarande mot förmögenhet över viss nivå. Det är
bra att förmögenhet i form av egen bostad inte längre
beaktas. Men det räcker inte. De ännu gällande reglerna
motverkar många pensionärers vilja och möjlighet att bygga
upp och behålla ett eget trygghetskapital eftersom detta kan
leda till sämre standard.
Det är en osund lagstiftning som leder till att pensionärer
kan tvingas skänka bort en del av sina tillgångar och därmed
en del av sin ekonomiska trygghet. Riksdagen bör därför
besluta att det endast skall vara avkastningen av
förmögenheten som påverkar det särskilda grundavdraget
eller det kommunala bostadstillägget.
Det är också orimligt att belägga det nyttiga
pensionssparandet med en evig avkastningsskatt på 15
procent (10 procent för avtalsförsäkringar). Det försämrar
givetvis tryggheten för både nuvarande och blivande
pensionärer samtidigt som det motverkar sådant långsiktigt
sparande som Sverige behöver. Avkastningsskatten bör
därför så snabbt som möjligt avskaffas. Detta krav
återkommer i den moderata skattemotionen
1990/91:Sk424.
I den tidigare nämnda motionen om stegvis förbättring
av folkpension och pensionstillskott yrkas bland annat
också på att tak sätts för ATP-avgifterna vid 7 1/2
basbelopp, detta för att underlätta att inkomster däröver
tryggas genom olika premiereservsystem.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att
utarbeta erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
l. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning
och förslag avseende pensionärernas situation i enlighet
med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
okorrigerade basbeloppsindex i enlighet med vad som i
motionen anförts,
[att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda löneskatten
för pensionärer fr.o.m. inkomståret 1992,1]
[att riksdagen beslutar att det särskilda grundavdraget för
pensionärer fr.o.m. inkomståret 1992 inte skall avtrappas på
grund av förmögenhet,1]
3. att riksdagen beslutar att det kommunala
bostadstillägget för pensionärer fr.o.m. år 1992 inte skall
avtrappas på grund av förmögenhet.
Stockholm den 23 januari 1991
Sten Svensson (m)
Bo Lundgren (m)
Gullan Lindblad (m)
Görel Bohlin (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Hans Dau (m)
Ingvar Eriksson (m)
Karin Falkmer (m)
Margit Gennser (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Ing-Britt Nygren (m)
Bertil Persson (m)
Mona Saint Cyr (m)
Per Stenmarck (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Göran Åstrand (m)
Hugo Hegeland (m)
Ewy Möller (m)
Knut Wachtmeister (m)