ATP-systemet har utretts av pensionsberedningen sedan
1984. Beredningens slutbetänkande presenterades i
november 1990 men har ännu inte utsänts på remiss av
socialdepartementet. Att ATP-systemet uppvisar en
betydande bräcklighet framgår klart av
pensionsberedningens betänkande. Det kommer att krävas
långsiktiga ändringar i regelsystemet samtidigt som
intjänade pensionsrätter måste skyddas. I avvaktan på
bland annat remissinstansernas belysning av beredningens
beskrivningar och analys föreslår vi ett antal åtgärder som
redan nu kan genomföras och som främjar den ekonomiska
tillväxten och underlättar framtida förändringar inom
systemet.
ATP är ett fördelningssystem. Det innebär i princip att
varje års utgående pensioner skall betalas genom samtidigt
uttagna lönebaserade avgifter. De ATP-avgifter som betalas
in sparas således inte för framtida bruk som i ett s.k.
premiereservsystem. Framtidens ATP-utbetalningar kan
därför endast tryggas genom en god tillväxt i ekonomin.
Det finns problem såväl med fördelningssystem som
med premiereservsystem. Växlingen mellan större och
mindre årskullar, växande genomsnittlig livslängd, problem
med indexeringen och risken för framtida motsättningar
mellan generationerna är exempel på problem som torde
vara svårare att bemästra i ett kollektivt fördelningssystem
av ATP:s karaktär än ett premiereservsystem, där varje
generation bygger upp sina egna pensioner.
Givna ATP-utfästelser måste tryggas genom
tillväxtskapande politik
De sammanlagda folkpensions- och ATP-avgifterna
uppgår i dag till 20,45 procent av förvärvsinkomsterna.
Hade inte viss del av AP-fondernas avkastning använts
skulle avgifterna uppgå till ca 23 procent. Vid noll-tillväxt
ökar avgiftsbehovet till ca 46 procent några decennier in på
2000-talet. Samtidigt ökar behovet av vård och omsorger.
Resultatet skulle bli att de förvärvsverksamma år från år
skulle se sin standard allt mer urholkad och att den t.o.m. i
många fall skulle bli lägre än pensionärernas.
Med oförändrade pensionsavgifter och pensionsregler
krävs en tillväxt på 2 procent för att utfästelserna skall
kunna fullföljas. Det helt avgörande måste därför vara att
öka Sveriges näst intill obefintliga tillväxt -- som enligt
finansplanen förväntas bli t.o.m. negativ 1991 -- till samma
nivå som i andra västliga industriländer. Detta kräver bl.a.
successivt sänkt skattetryck, en politik som gör produktivt
arbete mer lönsamt än t.ex. frånvaro av olika slag,
avskaffande av monopol och planstyrning på vårdens och
omsorgernas område, tillgång till elektrisk kraft till
konkurrenskraftiga priser samt medlemskap i EG.
AP-fondernas aktieägande bör avvecklas, inte utvecklas
För att stimulera den ekonomiska tillväxten i Sverige
krävs framtidsinvesteringar och nyföretagande. Därför bör
bl.a. åtgärder vidtas för att stimulera svenska och utländska
företags etablering och utbyggnad i Sverige.
Denna politik kan inte lyckas om regeringen fullföljer en
politik som går ut på att ge AP-fonderna ännu större
placeringsfrihet. Den statliga maktkoncentrationen blir då
så stor att utländska investerare undviker att placera pengar
i Sverige eftersom detta blir alltför politiskt riskabelt.
Regeringens planer på att medge fri placeringsrätt för
AP-fonderna även i svenska aktier kan därför icke
accepteras. AP-fondernas kapital uppgår i dag till mer än
två tredjedelar av det samlade börsvärdet! En fri
placeringsrätt för AP-fonderna skulle därför snarast öka
utflyttningen av investeringar från Sverige. Socialistiska
inslag som löntagarfonderna och femte AP-fonden bör i
stället ersättas av ett spritt ägande. Vidare måste
kapitalbeskattningen anpassas till vad som gäller inom EG.
Tak för ATP-avgifterna
Hushållssparandet i Sverige måste stimuleras. Ett ökat
hushållssparande leder till ökade investeringar och
möjligheter att sänka den höga svenska räntenivån. En lång
rad förslag för att stimulera ett ökat hushållssparande
framställs i annan moderatmotion.
ATP-systemets förmånssida omfattar endast inkomster
under 7 1/2 basbelopp. Med normal tillväxt kommer allt fler
att få inkomster över denna nivå. Dessa inkomstdelar
belastas med full ATP-avgift men ger inga som helst
ytterligare förmåner. Detta är självfallet orimligt.
Pensionsberedningens majoritet visar hur ATP-taket
skulle kunna realindexeras, dvs. följa med
reallöneutvecklingen. Vi avvisar bestämt en sådan tanke på
grund av den bräcklighet som ligger i att ATP-systemet är
ett fördelningssystem.
Det är i stället viktigt, både för pensionstryggheten och
för uppbyggandet av ett enskilt sparande, att underlätta
uppbyggandet av premiereservsystem för inkomster över 7
1/2 basbelopp. Detta bör ske genom att ett tak snarast sätts
för ATP-avgifterna vid 7 1/2 basbelopp. Inkomstdelar
däröver kan då tryggas genom olika premiereservsystem
med valfri placering.
Pensionsberedningen anger att den nu föreslagna
regeländringen skulle kräva en förhöjning av ATP-
avgifterna med ca 0,6 procentenheter. Detta är emellertid
inte nödvändigt om man beaktar att AP-fonderna redan har
en för ett fördelningssystem ovanligt stor fondstyrka.
Avgiftsuttaget bör begränsas så att AP-fonderna inte
tillväxer ytterligare.
Pensionsberedningens egen analys visar också klart att
ett högt löneavgiftsuttag skadar den ekonomiska tillväxten
och leder till en högre inflation.
Underlätta frivilliga och avtalsbundna försäkringar
Avkastningsskatten på frivilligt och avtalsbundet
pensionssparande måste avskaffas och den föreslagna
löneskatten på avtalspensioner avvisas. Likaså krävs
generösare regler för avdragsrätt för privat
pensionssparande. Bland annat måste make ha rätt att dra
av premier för den andre maken, när dennes egna
inkomster inte förslår. Pensionssparande i bank bör också
skattemässigt behandlas på samma sätt som övrigt
pensionssparande.
Med våra förslag skulle allt större delar av
förvärvsinkomsterna, i takt med tillväxten, tryggas genom
olika premiereservsystem. Det ökade hushållssparande som
härigenom uppnås skulle innebära fördelar för alla hushåll
och bidra till att räntorna pressas nedåt.
AP-fondernas storlek
AP-fonderna byggdes upp som en buffert och för att
kompensera det minskade sparande som ATP antogs ge
upphov till. AP-fondernas styrka är för närvarande ca 5,5,
dvs. de motsvarar 5,5 års pensionsutbetalningar. Detta är,
som ovan nämnts, mycket högt internationellt sett.
Pensionsberedningen föreslår därför att fonderna skall
användas för att utjämna den ''puckel'' som uppkommer
omkring 2005 och fortsätter ett par decennier framöver.
Fondstyrkan skulle då stegvis kunna gå ned mot en mer
normal storlek, dvs. motsvara ett års utbetalningar. Vi delar
den uppfattningen.
Med tanke på de negativa effekterna av Sveriges höga
skatte- och avgiftstryck på sysselsättning,
konkurrensförmåga och tillväxt motsätter vi oss dock
ytterligare utbyggnad av de redan stora AP-fondernas
fondstyrka fram till år 2005. Trots att vi sätter tak för ATP-
avgifterna vid 7 1/2 basbelopp kan härigenom ATP-avgiften
behållas oförändrad.
Golvet inom ATP
Skillnaden i standard är ofta ganska liten mellan dem
som endast har folkpension och dem som har låg eller vanlig
ATP-pension. Det beror på pensionstillskottet som trappas
av krona för krona mot ATP-pensionen. Det beror vidare
på avtrappningen av det kommunala bostadstillägget (med
35 procent av inkomster utöver folkpension och
pensionstillskott) och på det extra skatteavdrag som gör
minimiförmånerna skattefria men som trappas av med 65
procent av inkomster därutöver.
En ensamstående med 3 ATP-poäng (motsvarande en
förvärvsinkomst i år på nära 130 000 kronor) har t.ex. bara
8 procent mer i disponibel inkomst än den som helt saknar
ATP.
Samtidigt vet vi att den som har låg eller ingen ATP kan
ha betydande svårigheter att klara de kraftigt höjda
boendekostnader som följer av skatteomläggningen. Det
ter sig därför ofrånkomligt att minimipensionsnivån med
jämna mellanrum höjs i takt med reallöneutvecklingen.
För att minska ''överlappningen'' mellan
folkpensionsförmåner och låg ATP borde golvet för ATP
successivt höjas. Det kan ske genom att folkpension och
pensionstillskott sammanförs till en grundpension och att
endast förvärvsinkomster över motsvarande nivå grundar
rätt till ATP. (Att begränsa ATP-avgiften till inkomster över
detta golv är tekniskt komplicerat varför vi inte här lägger
något detaljerat sådant förslag.) ''Golvet'', där ATP ger
någon nettobehållning, motsvarar 1991 en förvärvsinkomst
på 1,9 basbelopp (61 180 kronor). I takt med att
realinkomstnivån höjs, skulle också ''golvet'' för ATP höjas.
Detta skulle också medföra att trycket på ATP-systemet
avtar genom att staten tar över pensionsansvaret för
successivt högre inkomster ''i botten'', samtidigt som
inkomster över 7 1/2 basbelopp tryggas genom olika privata
premiereservsystem.
En utredning bör snarast tillsättas för att närmare
studera ovan angivna modell.
Hänsyn till ekonomiskt svagare make
Det är också angeläget att ge makar möjlighet att träffa
avtal om hur privata pensionsförsäkringar skall fördelas
dem emellan. Denna avtalsfrihet bör gälla både för
försäkringar som tecknas i framtiden och för redan
tecknade försäkringar. Om s.k. föravtal vore möjliga skulle
möjligheten att på privat väg skydda en ekonomiskt svagare
make öka.
Pensionsberedningen pekar i sitt betänkande på
möjligheten att vid bodelning beakta det samlade värdet av
respektive makes pensionsrättigheter -- såväl privata,
avtalsenliga som inom ATP -- och till respektive makes
behov av pensionsskydd efter en skilsmässa. Denna fråga
bör snarast utredas vidare för att skydda ekonomiskt
svagare make vid skilsmässa efter långvarigt äktenskap.
Även frågan om utbyggd rätt att räkna ATP för dem som
själva tar hand om äldre eller sjuka anförvanter eller barn
under skolåldern bör utredas. Detsamma gäller det norska
systemet där make vid den andre makens död har rätt att
välja sin egen pension eller viss del av makarnas
gemensamma ATP-penson. En sådan rätt skulle kunna
innebära en utbyggnad av de övergångsregler som gäller
inom efterlevandepensioneringen för kvinnor födda före
1945.
För att trygga standarden på äldre dar bör make ha rätt
att dra av pensionspremier för den andra maken, när denne
saknar tillräcklig inkomst för att täcka dessa.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att
utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam
utredning och förslag innebärande att tak för ATP-
avgifterna sätts vid 7,5 basbelopp,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning
innebärande en successiv höjning av
grundpensionsförmånerna i enlighet med vad som anförts i
motionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ytterligare uppbyggnad av AP-fondernas fondstyrka inte
skall ske, 1 ]
[att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger
förslag till lagändring som medger makar att i förväg avtala
om hur privata pensionsförsäkringar skall fördelas vid en
eventuell framtida bodelning,2 ]
[att riksdagen beslutar att avdragsrätt införs för makes
pensionsförsäkring i enlighet med vad som anförts i
motionen, 3 ]
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
utbyggd rätt att räkna ATP för vårdinsatser i enlighet med
vad som anförts i motionen,
[att riksdagen hos regeringen begär utredning om
möjligheten att vid bodelning också beakta det samlade
värdet av resp. makes pensionsrättigheter.2 ]
Stockholm den 22 januari 1991
Sten Svensson (m)
Gullan Lindblad (m)
Görel Bohlin (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Hans Dau (m)
Ingvar Eriksson (m)
Karin Falkmer (m)
Margit Gennser (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Ing-Britt Nygren (m)
Bertil Persson (m)
Mona Saint Cyr (m)
Per Stenmarck (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Göran Åstrand (m)