Moderata samlingspartiet har i flera års tid påtalat
behovet att reformera arbetsskadeförsäkringen.
Försäkringen har i sin nuvarande utformning varit ett
mycket svårhanterligt och alltför kostnadskrävande
instrument för att tillgodose behovet av ett extra
försäkringsskydd utöver den allmänna sjukförsäkringen för
dem som skadar sig i arbetet.
Kostnadsexplosionen inom arbetsskadeförsäkringen har
varit enorm. År 1980 var kostnaden för försäkringen 2,3
miljarder kronor (omräknat i 1990 års penningvärde)
medan kostnaden var 10,1 miljarder kronor år 1990.
Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen har under de
senaste sex åren ökat med 30 procent årligen i genomsnitt.
Arbetsskadefonden är tömd och utgifterna betalas via
statsbudgeten. Belastningen på statsbudgeten beräknas till
6,9 miljarder kronor 1990/91. För de kommande fem åren
väntas underskottet öka ytterligare till 11,9 miljarder
kronor.
Enligt riksförsäkringsverket beror de kraftigt ökade
kostnaderna på:Löneutvecklingen,Antalet
arbetsskadade. Under perioden har ärenden för
försäkringsmässig prövning nästan tredubblats,
Liberalisering av praxis vid godkännande av arbetsskada I
början av 1980-talet godkändes två av tre ärenden, i nuläget
nio av tio ärenden. Liberaliseringen anses ha påverkat
volymökningen av skadeanmälningar.
Under den kommande femårsperioden beräknas
kostnaderna fortsätta att öka, om än i något långsammare
takt. Ökningen av utgifterna beräknas till 600 miljoner
kronor årligen.
Riksrevisionsverket har tidigare föreslagit en översyn av
lagstiftningen för att få en politisk prövning huruvida
kostnadsutecklingen verkligen stämmer överens med vad
lagstiftarna tänkte sig. ''I praktiken är det idag domstolarna
som bestämmer innebörden av begreppet arbetsskada.''
Riksdagens revisorer har också starkt kritiserat
kostnadsutvecklingen och förordat åtgärder. Ärendet är
föremål för beredning i regeringskansliet men någon
proposition är ej aviserad under vårriksdagen. Vi
förutsätter att åtgärder kommer att föreslås i det förslag om
''mer omfattande och genomgripande förslag för att
förstärka arbetslinjen inom socialförsäkringen'' som
aviseras i budgetpropositionen.
Vi vill redan nu upprepa våra tidigare förslag i ärendet:
Vi föreslår att en ny utredning om
arbetsskadeförsäkringen tillsätts omgående.
Utredningen bör se över lagstiftningen vad gäller själva
grunderna för rätten till ersättning i syfte att åstadkomma så
klara kriterier som möjligt beträffande begreppet
arbetsskada.
En utgångspunkt för utredningen bör vara att den
allmänna sjukförsäkringen -- oavsett orsaken till skadan
eller sjukdomen -- skall täcka alla vårdkostnader och det
huvudsakliga inkomstbortfallet under sjukskrivningstiden.
Utredningen bör få i uppdrag att undersöka om
försäkringsskyddet för dem som får sin arbetsförmåga
bestående nedsatt till följd av arbetsskada kan tillgodoses
genom en obligatorisk ansvarighetsförsäkring för
arbetsgivare. En sådan ansvarighetsförsäkring bör kunna
tecknas i försäkringsbolag och det bör vara möjligt att i avtal
mellan parterna reglera hur försäkringen i detalj skall vara
uppbyggd. En ansvarighetsförsäkring enligt denna modell
skall också kunna omfatta i dag oförsäkrade grupper eller
enskilda personer. Försäkringspremierna, som en
arbetsgivare skall erlägga, bör relateras till det förväntade
skadeutfallet. Detta skulle utgöra ett incitament för
arbetsgivaren att ta ett ökat ansvar för arbetsmiljön.
Den personal vid försäkringskassorna som i dag
handlägger arbetsskadeärenden skulle i stället kunna ägna
sig åt rehabilitering av långtidssjukskrivna och
handikappade.
Vi föreslår vidare -- i likhet med 1985 års
arbetsskadeutredning -- att kassorna bör få ersättning för
självkostnaden från AMF för det utredningsarbete kassan
utför.
I avvaktan på en mer radikal och nödvändig förändring
av arbetsskadeförsäkringen föreslår vi att samordningstiden
mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen
förlängs från 90 dagar till 180 dagar fr.o.m. den 1 juli 1991.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam
utredning och förslag syftande till reformering av
arbetsskadeförsäkringen enligt den i motionen skisserade
modellen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av grunderna för
rätten till arbetsskadeersättning,
3. att riksdagen i avvaktan på en reformering av
arbetsskadeförsäkringen beslutar att samordningen mellan
arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen förlängs från
90 dagar till 180 dagar fr.o.m. den 1 juli 1991.
Stockholm den 21 januari 1991
Gullan Lindblad (m)
Hans Dau (m)
Margit Gennser (m)
Bertil Persson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Göran Åstrand (m)