Moderata samlingspartiet har i flera års tid påtalat behovet att reformera arbetsskadeförsäkringen. Försäkringen har i sin nuvarande utformning varit ett mycket svårhanterligt och alltför kostnadskrävande instrument för att tillgodose behovet av ett extra försäkringsskydd utöver den allmänna sjukförsäkringen för dem som skadar sig i arbetet.
Kostnadsexplosionen inom arbetsskadeförsäkringen har varit enorm. År 1980 var kostnaden för försäkringen 2,3 miljarder kronor (omräknat i 1990 års penningvärde) medan kostnaden var 10,1 miljarder kronor år 1990. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen har under de senaste sex åren ökat med 30 procent årligen i genomsnitt.
Arbetsskadefonden är tömd och utgifterna betalas via statsbudgeten. Belastningen på statsbudgeten beräknas till 6,9 miljarder kronor 1990/91. För de kommande fem åren väntas underskottet öka ytterligare till 11,9 miljarder kronor.
Enligt riksförsäkringsverket beror de kraftigt ökade kostnaderna på:Löneutvecklingen,Antalet arbetsskadade. Under perioden har ärenden för försäkringsmässig prövning nästan tredubblats, Liberalisering av praxis vid godkännande av arbetsskada I början av 1980-talet godkändes två av tre ärenden, i nuläget nio av tio ärenden. Liberaliseringen anses ha påverkat volymökningen av skadeanmälningar.
Under den kommande femårsperioden beräknas kostnaderna fortsätta att öka, om än i något långsammare takt. Ökningen av utgifterna beräknas till 600 miljoner kronor årligen.
Riksrevisionsverket har tidigare föreslagit en översyn av lagstiftningen för att få en politisk prövning huruvida kostnadsutecklingen verkligen stämmer överens med vad lagstiftarna tänkte sig. ''I praktiken är det idag domstolarna som bestämmer innebörden av begreppet arbetsskada.''
Riksdagens revisorer har också starkt kritiserat kostnadsutvecklingen och förordat åtgärder. Ärendet är föremål för beredning i regeringskansliet men någon proposition är ej aviserad under vårriksdagen. Vi förutsätter att åtgärder kommer att föreslås i det förslag om ''mer omfattande och genomgripande förslag för att förstärka arbetslinjen inom socialförsäkringen'' som aviseras i budgetpropositionen.
Vi vill redan nu upprepa våra tidigare förslag i ärendet:
Vi föreslår att en ny utredning om arbetsskadeförsäkringen tillsätts omgående.
Utredningen bör se över lagstiftningen vad gäller själva grunderna för rätten till ersättning i syfte att åstadkomma så klara kriterier som möjligt beträffande begreppet arbetsskada.
En utgångspunkt för utredningen bör vara att den allmänna sjukförsäkringen -- oavsett orsaken till skadan eller sjukdomen -- skall täcka alla vårdkostnader och det huvudsakliga inkomstbortfallet under sjukskrivningstiden.
Utredningen bör få i uppdrag att undersöka om försäkringsskyddet för dem som får sin arbetsförmåga bestående nedsatt till följd av arbetsskada kan tillgodoses genom en obligatorisk ansvarighetsförsäkring för arbetsgivare. En sådan ansvarighetsförsäkring bör kunna tecknas i försäkringsbolag och det bör vara möjligt att i avtal mellan parterna reglera hur försäkringen i detalj skall vara uppbyggd. En ansvarighetsförsäkring enligt denna modell skall också kunna omfatta i dag oförsäkrade grupper eller enskilda personer. Försäkringspremierna, som en arbetsgivare skall erlägga, bör relateras till det förväntade skadeutfallet. Detta skulle utgöra ett incitament för arbetsgivaren att ta ett ökat ansvar för arbetsmiljön.
Den personal vid försäkringskassorna som i dag handlägger arbetsskadeärenden skulle i stället kunna ägna sig åt rehabilitering av långtidssjukskrivna och handikappade.
Vi föreslår vidare -- i likhet med 1985 års arbetsskadeutredning -- att kassorna bör få ersättning för självkostnaden från AMF för det utredningsarbete kassan utför.
I avvaktan på en mer radikal och nödvändig förändring av arbetsskadeförsäkringen föreslår vi att samordningstiden mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen förlängs från 90 dagar till 180 dagar fr.o.m. den 1 juli 1991.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag syftande till reformering av arbetsskadeförsäkringen enligt den i motionen skisserade modellen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av grunderna för rätten till arbetsskadeersättning,
3. att riksdagen i avvaktan på en reformering av arbetsskadeförsäkringen beslutar att samordningen mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen förlängs från 90 dagar till 180 dagar fr.o.m. den 1 juli 1991.
Stockholm den 21 januari 1991 Gullan Lindblad (m) Hans Dau (m) Margit Gennser (m) Bertil Persson (m) Karl-Gösta Svenson (m) Göran Åstrand (m)